Tio sätt att studera tid och makt

Säg att du är intresserad av hur tid och makt fungerar på ett torg, en gata, hemma eller på din arbetsplats. Vad ska du titta efter? Här är några förslag:

Vilka rytmer förekommer?
Det första jag brukar försöka konstatera är vilka grundläggande rytmer som finns på en plats. Enligt Henri Lefebvre (2016 [1992]) uppstår en rytm när en tid och en plats möts och energi förbrukas. Det finns både cykliska och linjära rytmer. Cykliska rytmer härstammar från naturen och kroppen, som dag och natt, årstider och tidvatten eller kroppens hjärtslag, hunger, törst och sömn. Cyklerna är dock inte identiska. Det händer alltid något nytt och oförutsett i varje ny cykel.

Linjära rytmer består av serier av händelser som återkommer med kortare eller längre mellanrum. De uppkommer ur mänskliga aktiviteter och är monotona och tröttande, som klockans tickande, hammarens slag eller motorns brummande. Två att de mest framträdande linjära företeelserna i moderna samhällen är arbete och konsumtion (Lefebvre och Régulier 2016 [1985]).

De cykliska och linjära rytmerna är ofta sammanflätade. En klockas sekunder och timmar är visserligen linjära rytmer, men det finns ju en direkt relation till dygnets cykliska rytm, det vill säga den tid det tar för Jorden att snurra ett varv runt sin egen axel.

Efter att ha identifierat de mest grundläggande rytmerna kan det vara dags att titta mer specifikt på två saker. Det första är vilka tidsliga maktrelationer som finns på platsen och det andra är hur samma maktrelationer medieras. Det sistnämnda är inte bara intressant för oss som sysslar med medieforskning. Tid är en maktrelation som just medieras. Vanligen med logistiska medier som klockor, kalendrar och tidtabeller. På senare år dessutom genom nätverk, appar, telefoner och annan kommunikationsutrustning.

Vilka typer av kolonisering förekommer och hur medieras de?
Det förekommer både kolonisering av tid (tidskolonisering) och kolonisering med tid (tidkolonisering) Dessa hänger ofta samman. Kolonisering av tid innebär att ta kontrollen över cykliska och linjära rytmer. Att bygga tak och väggar runt något är en form av kolonisering av tid. Man tar kontroll över cykliska rytmer som dygnet och årstiderna genom att göra det varm och ljust oavsett tid på dygnet eller året.

Kolonisering med tid innebär att införa en egen tidsordning som sedan andra måste följa. Vi har exempelvis en global världstid med olika tidzoner. Lokala exempel på kolonisering med tid är exempelvis öppettider, tidtabeller och liknande.

Här går det att studera om en plats exempelvis har egna öppettider eller andra tider, tidtabeller eller liknande som den som befinner sig på platsen måste anpassa sig efter. Det går också att studera om någon cyklisk eller linjär rytm anpassats till platsens egna tider. Det kan handla om allt mellan gatubelysning eller inglasning av ett torg.

Vilka typer av klocktid förekommer och hur medieras den?
Den vanligaste formen av kolonisering är tvinga människor att förhålla sig till klockans abstrakta tidräkning. Klocktiden fyller två huvudsakliga funktioner. Den ena handlar om att synkronisera och kontrollera och började införas i vår del av världen när det dök upp offentliga klockor på kyrkor, rådhus och andra byggnader under 1300-talet som människor med sakta men säkert kom att koordinera och strukturera allt mer av vardagen

Den andra viktiga funktionen är att mäta arbete, något som infördes under industralismen när produktionen blev allt mer invecklad och avancerad. De flesta människor får exempelvis inte betalt per tillverkad enhet eller liknande, utan efter tid spenderad på arbetsplatsen. Det förstnämnda blir dock återigen vanligare.

Så istället för att organisera vardagen kring solens cykliska upp- och nedgång eller den tid det tar att utföra olika sysslor organiseras dagar istället struktureras den istället kring abstrakta tidsenheter som 07:30,  en akademisk kvart, åtta-timmars-arbetsdag, lunch mellan 11:30 och 15:00 och så vidare.

Här kan man exempelvis undersöka vilka sorters klocktid som styr en plats, hur framträdande de är, vilken funktion de fyller och hur tiden medieras. På Centralstationen i Malmö är klocktiden oerhört framträdande. Det förekommer tidsangivelser på klockor, tavlor, tabeller, i högtalare och för den som vill i olika appar allt för att anpassa flödet av människor till kollektivtrafikens tabeller.

På köpcentrumet Triangeln vill man också anpassa människor till ett schema, nämligen deras öppettider. Men här gör man istället tvärtom och döljer tiden. Det finns öppettider vid ingångarna och det meddelas i högtalare när de håller på att stänga. men det finns inte en enda publik klocka i hela köpcentret. Många fönster är täckta vilket gör att naturliga rytmer som dag och natt, väder årstider och liknande är frånvarande. Det är som en egen tidzon helt tillägnad konsumtionen.

Vilka typer av arbetstid förekommer och hur medieras de?
Enligt Henri Lefebvre (2016 [1992]) är arbete och konsumtion de två mest framträdande rytmerna i ett kapitalistiskt samhälle. Här handlar det alltså om att kartlägga vilka typer av arbetstid som är spenderas på platsen. Det går att argumentera för att allt tid under kapitalismen är arbetstid, men det vore att göra det enkelt för sig.

Det går att skilja mellan formell och informell arbetstid. Formell arbetstid är helt enkelt schemalagd arbetstid, medan informell arbetstid är sådan som ägnas åt förvärvsarbete men där arbetaren själv bestämt när det ska utföras. De flesta arbeten har inslag av både formell och informell arbetstid. Väldigt få människor bestämmer helt och hållet själva när de jobbar och även i det mest strikt planerade arbetet kan det finnas inslag som arbetaren kan påverka.

Medieteknologier har förvandlat en hel del formell arbetstid till informell genom att göra arbetaren mindre beroende av att befinna sig på en viss plats vid en viss tidpunkt. Här är också stor skillnad mellan olika typer av arbeten. Den som serverar kaffe på ett kafé kan inte göra det någon annanstans eller vid någon annan tidpunkt, än på kaféet under den schemalagda arbetstiden. Den som dricker en kopp medan den arbetar på samma kafé kanske däremot helt själv bestämt att detta skulle ske just där och just då.

Det går också att skilja på direkt och indirekt arbetstid. Direkt arbetstid är sådant som ägnas åt arbetsuppgifter medan indirekt arbetstid ägnas åt sådant som krävs för att kunna utföra arbetsuppgifter. Ett typiskt exempel på indirekt arbetstid är att resa till och från jobbet. Dock har medieteknologier förvandlat en del av den här indirekta arbetstiden till direkt arbetstid. Ett exempel på detta är när folk svara på jobbmail på tåget till jobbet.

Till sist går det också att skilja på avlönad och oavlönad arbetstid. Avlönad arbetstid är precis som det låter, tid som arbetaren får betalt för. Oavlönad arbetstid är när ett arbete utförs som det inte utgår någon direkt ersättning för (det går att komplicera det här genom att betrakta lön som en kostnad för varan arbetskraft snarare än en ersättning för x antal timmar spenderade i fabriken, men vi hoppar över det den här gången).

Exempel på oavlönad arbetstid är återigen resor till och från jobbet och tillverkning av den så kallade publikvaran. Om medieteknologier förvandlat pendling till direkt arbetstid, har de inte alls haft samma påverkan på lönen. Väldigt få människor som exempelvis arbetar på tåget på väg till jobbet kan räkna den här tiden som arbetstid, även om detta förekommer. När det gäller tillverkning av publikvaran har medieteknologier däremot gjort att den kan tillverkas oftare, på fler ställen och på flera sätt.

Säljs och köps tid och hur medieras detta?
När tid förvandlas till ett abstrakt objekt får den också ett värde och blir möjlig att köpa och sälja. Detta märks tydligt i olika vardagssituationer när vi talar om att ”tid är pengar” och om att vi ”sparar, slösar eller spenderar tid” eller när vi betalar ränta för någonting.

Det här värdet är inte lika för alla. Människors tid värderas olika. Detta gör det möjligt för vissa som har lite tid men mycket pengar att köpa andras tid.

Detta faktum är förutsättningen för det ”tidsliga arbete” som Sarah Sharma (2014) beskriver och som numera är väl synligt i många stadsmiljöer. Arbeten som att köra ut mat, samla in elsskotrar eller stå i kö åt andra hade inte varit möjligt om inte människors tid hade haft ett värde och att det här värdet var olika för olika människor.

Ibland är det här tidsliga arbetet öppet, som när du betalar någon för att hämta mat åt dig på en restaurang. Ibland är det dolt, som när någon åker runt på natten och samlar in, laddar upp och placerar ut elskotrar. De här tidsliga arbetena är ofta i hög grad medialiserade och både köpare och säljare av tid administrera det med hjälp av appar.

Här går det att titta på vilka former av tid som köps och säljs på en plats, i form av exempelvis Über, Foodora, Void eller andra tidssäljande företag.

Vilka former av spekulativ tid förekommer och hur medieras den?
Tid är som nyss nämnts pengar, men pengar är faktiskt också en form av tid också. Det går att se lån av pengar, köp på kredit eller avbetalning som en sorts tidsresa. Du använder pengar som någon tror du kommer att tjäna i framtiden, redan idag.

Men saker och ting kompliceras av att skulden som uppstår genast förvandlas till en vara (vilket också förvandlar spekulativ tid till arbetstid). Därför är de som lånar ut pengar inte särskilt intresserade av att du ska betala tillbaka skulden, för då slutar den här varan att tillverkas. Istället vill de att du ska fortsätta ha skulder, skulder som ständigt omförhandlas.

Rörlig ränta på bostadslån är typiskt exempel, där skuldens storlek och tiden den teoretiskt sett skulle ta att betala tillbaka ständigt omförhandlas. Ett annat exempel är det förhållande många har med telefonoperatörer där de betalar i efterskott för både tjänster och utrustning, där tjänsternas villkor omförhandlas och utrustning läggs till eller dras ifrån.

Enligt Lisa Adkins (2018) innebär sådana här fenomen här att lever vi ”spekulationens tid”, en tid där ”då”, ”nu” och ”sen” inte längre har några stabila relationer eller en på förhand given kronologisk ordning. De befinner sig istället i rörelse och är föremål för ständiga omförhandlingar.

Skuld är ett mycket påtagligt inslag i stadsmiljön. Det finns exempelvis få affärsinrättningar som inte erbjuder någon form av skuldsättning, eller spekulativ tid. Skuld är i högsta grad också ett medierat fenomen. Det är inte bara så att kommunikationsteknologier gör det möjligt att skuldsätta sig. Många kontrollsystem kopplade till skuld, som kreditupplysningar och betalningsanmärkningar, administreras med digitala databaser, nätverk, onlinetjänster och går att nå via olika former av kommunikationsutrustning.

Vilka tidsliga normer och förbud finns och hur medieras de?
En annan aspekt som kan vara intressant att studera är vilka tider som tillåts och uppmuntras respektive förbjuds eller avråds på en plats.

Elisabeth Freeman (2010) menar att stater, organisationer och företag försöker justera, kontrollera och synkronisera tiden i människors liv för att på så vis uppnå maximal produktivitet. Vissa aspekter snabbas upp medan andra saktas ner, samtidigt som alternativa sätt att organisera tid bekämpas. Detta sker främst genom olika typer av normer och Freeman kallar följaktligen fenomenet för ”krononormativitet”.

Det är inte svårt att hitta både normer och påbud gällande tid i stadsmiljön. Ett mycket tydligt exempel är vilken tid som tillåts och inte tillåts på pseudooffentliga platser som exempelvis stationer och köpcentrum. I ett köpcentrum uppmuntras människor att spendera sin tid med att konsumera, men inte alltid att bara hänga om detta hängande inte är förknippat med någon typ av konsumtion, som att spendera eftermiddagen över en kopp kaffe på ett fik. På stationer är det givetvis tillåtet att vänta (på tåget, eller på någon som kommer med tåget) men inte i samma utsträckning att hänga. Faktum är att hängande till och med regleras med hjälp av bland annat exkluderande design som omöjliggör vissa typer av hängande, som att sova en stund på en bänk.

Vilka typer av kompression förekommer och hur medieras den?
När tid får ett värde blir det ekonomiskt rationellt att öka hastigheten, vilket leder till att tiden pressas samman. Saker som tidigare tagit en dag tar snart bara några timmar. Ju snabbare något tillverkas desto mindre värdefull tid används i tillverkningsprocessen. Ju snabbare en produkt kan gå från produktion till konsumtion, desto större är möjligheten till profit.

Kompression är ett område där medier och medieteknologiers roll märks tydligt. Nätverk, kommunikationsutrustning och annan infrastruktur har stor påverkan på hastigheter, social acceleration och liknande fenomen.

Även kompression är ett påtagligt fenomen i stadsmiljön. Den som går in på ett kafé tillhörande någon större franchise-kedja kommer att hitta en massa människor som äter och dricker samtidigt som de jobbar. Många som jobbar kommer dessutom att ha en laptop som tillåter multitasking uppfälld.

Kompression uppmuntras dessutom på många håll som på Centralstationen där skyltar föreslår att den förbipasserande ska äta något ”i farten”.

Ett närbesläktad fenomen är vad Judy Wajcman (2015) kallar ”tidpressparadoxen”. Även om saker och ting går snabbare och vi gör flera saker samtidigt upplever många, särskilt kvinnor, en brist på tid. Wajcmans poäng är att teknologi inte är determinerande på något annat vis. Den existerar i – och formas av – samhället. Den sparar inte tid per automatik. Om det exempelvis finns strukturer i samhället som gör att kvinnor i större utsträckning än män arbetar i hemmet kommer detta att påverka hur teknologin fungerar och används.

Förekommer Jitter?
Jitter är egentligen en teknisk term som beskriver störningar som uppstår när signaler varierar på oönskade sätt. Owen Marshall, som studerar arbete och kommunikation i inspeliningsstudios, använder termen för att beskriva störningar som uppstår när de klockor som finns inbyggda i olika maskiner är osynkade.

Det går att se jitter som en störning som uppstår när olika rytmer hamnar i synk eller till och med konflikt. Som när du  behöver gå på toaletten under arbetstid,  eller är så trött att du kommer försent till jobbet. Eller när det blir kaos på Centralstationen för att någon stulit en kopparledning och en massa människors klockar hamnar ur synk med en massa andra klockor.

Uppstår heterokronier?
Karin Deckner (2019) menar att i tider av kompression och acceleration ökar människors behov av tid som inte påverkas av normativa förväntningar och som är frånkopplad från de tidsstrukturer som omger och påverkar individer.

Deckner utgår från Michel Foucaults idéer om heterotopier (1984 [1967]) och Helga Nowotnys (1992) begrepp ”eigenzeit”.

En heterotopi är enligt ett slags motrum där alla arrangemang som återfinns i övriga samhället ”representeras, utmanas och upphävs (Foucault 1984:332[1967])” . Heterotpoins tidsliga motsvarighet kallar Foucault ”heterokroni”. Det kan handla om rum där människor försökt samla tid som passerat, som museum eller bibliotek, eller rum som tillfälligt bryter av mot sin normala tid, som exempelvis ett vanligtvis stillsamt torg där det anordnas en festival.

Eigenzeit (Nowotny 1992) beskriver varje individs behov att skapa tid som hen själv kontrollerar. En heterokroni blir i Deckners version en slags ”mottid” som en eller flera individer skapar.

Det går att hitta många sådana här exempel, som när människor hänger där det är meningen att de ska vänta eller konsumera. Ett säkert ställe att hitta heterokronier i Malmö är att gå ner till Centralstationen en fredag- eller lördagkväll. Där kan man hitta en massa människor som själva eller i grupp spenderar tid på helt andra sätt än vad som avsetts.

Jag upptäckte ett annat exempel på heterokronier när jag intervjuade anställda på kaféer. De har så pressade scheman att de egentligen inte har möjlighet till raster, men med hjälp av olika strategier skapade de själva de här utrymmet

Tidskap och tidsligheter
De här tidsliga maktrelationerna och den abstrakta, objektifierade klocktiden genomsyrar hela samhället och all mänsklig aktivitet. Tillsammans skapar de vad Barbara Adam kallar ett ”tidskap” (timescape, jämför med landskap/landscape). Ändelsen -skap är viktigt eftersom den visar att det handlar om något som är omöjligt att skilja från rum och materiella företeelser samt att sammanhang spelar roll.

I ett tidskap är tiden kvantifierad, uppmätt och förvandlad till en vara. Den är synkroniserad och samordnad. Sekvenser är kontrollerade och redigerade. Tempon är höjda och optimerade. Skillnader mellan olika tidsregimer är utjämnade.

Det går att jämföra med Sarah Sharmas begrepp ”tidslighet”, som är något individuellt men också ett resultat av alla rytmer och tidsliga maktrelationer som påverkar individen

När vi undersöker tid och makt på en plats är det alltså ett tidskap vi undersöker där var och en som befinner sig i detta tidskap har en unik tidslighet.

Jag kommer framöver att presentera ett antal undersökningar av sådana här tidskapsel och tidsligheter.