Exploateringen baseras inte längre i första hand på utbyte (jämlikt eller ojämlikt) utan på skuldsättning, det vill säga på det faktum att 99 procent av befolkningen är underkastad – är skyldig arbete, är skyldig pengar, är skyldig lydnad – den resterande procenten.
Michael Hardt och Antonio Negri
Jag ber min vän Anna förklara hur finansmarknaden fungerar. Inga konstigheter, säger hon, tänk dig att du lånar en femhundring av en kompis. När du får lön försöker du betala tillbaka pengarna, men din kompis vill inte ta emot dem. Istället försöker hen övertala dig att låna dem ett tag till. När du motvilligt går med på detta erbjuder kompisen dessutom ytterligare ett lån. Hen förklarar också att hen struntar i om du nånsin betalar tillbaka ett öre av dina skulder, så länge du betalar lite ränta. Du funderar ett tag och går med på att låna ännu mer pengar. Nu kan du köpa den där soffan du tänkt spara ihop till under året.
Medan du funderar på hur du ska möblera med din nya soffa ringer din kompis ytterligare en kompis, en person som har gott om pengar men ingen att låna ut dem till. Den här kompisen köper en andel av dina förväntade, men samtidigt högst eventuella, inbetalningar de närmaste åren.
En massa olika tider sammanstrålar. Pengarna du lånade förra månaden. Lönen du eventuellt kommer att jobba ihop till framöver. Det nya lånet du nyss tog. Soffan du skulle köpt i slutet av året, men som nu kommer att levereras nästa vecka. Den ränta du kommer att betala med jämna mellanrum framöver om du fortsätter jobba. En ränta som kompisens kompis har köpt en del av utan att du vet om det. En eventuell pott pengar som förvandlats till en vara och som kompisarnas kompisar kan köpa och sälja på en marknad.
Även om Anna såklart hittat på historien beskriver den faktiskt hyfsat väl en vardag präglad av betalningsanmärkningar, banklån, avbetalningar, Klarna, studielån, krediter, kreditupplysningar, SMS-lån, förskott och den där förseningsavgiften på 60 kronor som faktureringsföretaget menar att du borde betala eftersom banken räknat den mikrosekund det tog att föra över pengar från ett stället till ett annat som två ”bankdagar”.
En vardag där ”då”, ”nu” och ”sen” inte längre har några stabila relationer eller en på förhand given kronologisk ordning. De befinner sig istället i rörelse och är föremål för ständiga omförhandlingar.
Det heter ju att tid är pengar, men om vi ska tro sociologen Lisa Adkins är pengar också en form av tid. Det går att se lån av pengar, köp på kredit och avbetalning som en sorts tidsresor. Du använder pengar som någon tror du kommer att tjäna i framtiden, redan idag.
Den här tidsresorna är långt ifrån frivilliga. Skuldsättningsgraden ökar kontinuerligt och det finns idag väldigt få människor som är helt skuldfria, som inte handlar på kredit och avbetalning eller behövt låna till studier, bostad eller någonting annat.
Drivkraften bakom detta är enligt Adkins en samhällsutveckling med sjunkande reallöner och osäkrare anställningar, där hushållens sammanlagda inkomster allt mer sällan täcker grundläggande behov vilket tvingar människor att låna eller handla på kredit. Problemet med att folk tjänar mindre, har osäkrare arbeten och därmed svårare att betala tillbaka pengarna de lånat, löses genom att låna ut ännu mer pengar. Det här skyndas på och förstärks av att de här skulderna förvandlas till varor som köps och säljs vilket i sin tur leder till att de som lånar ut pengar – hur konstigt det än låter – inte är särskilt intresserade av att du ska betala tillbaka skulden, för då slutar den här varan att tillverkas. Istället vill de att du ska fortsätta ha skulder, skulder som ständigt omförhandlas och är föremål för spekulation. Adkins menar att kapitalismen utvecklats från att vara ”extraherande”, det vill säga generera profit genom att exploatera arbete, till att vara ”spekulerande”, det vill säga generera profit genom finansiella transaktioner.
Ett tydligt exempel på en sån här tidsresa är rörlig ränta på bostadslån där skuldens storlek och tiden som det teoretiskt sett skulle ta att betala tillbaka den ständigt omförhandlas. Ett annat exempel är den relation många har med telefonoperatörer där de betalar i efterskott för både utrustning och tjänster och där tjänsternas villkor omförhandlas och utrustning läggs till eller dras ifrån. Enligt Adkins innebär sådana här fenomen här att lever i ”spekulationens tid”, en tid där ”då”, ”nu” och ”sen” inte längre har några stabila relationer till varandra eller på förhand given kronologisk ordning. De befinner sig istället i rörelse och är föremål för spekulation och omförhandlingar.
Skuldsättning inte bara blir ett sätt att generera profit, den blir också ett sätt att organisera samhället på, särskilt tidsligt. Den blir ett sätt att hålla människor produktiva och har samma effekt som en arbetsetik när det gäller att hålla människor fokuserade på att arbeta, eftersom en skuld i princip är ett löfte om att arbeta.
Vilka tidsresor innebär din egen skuldsättning?
Finns det några utsikter att någonsin bli skuldfri?
Hur påverkar dina skulder ditt förhållande till arbete?
TIDIGARE DELAR:
Del I – Maktkronografi
Del II – Kolonisering av tid
Del III – Kolonisering med tid
Del IV – Kolonisering genom avkolonisering
Del V – Cyklisk, linjär och abstrakt
Del VI – Dynamisk tid
Del VII – Arbetstider
Del VIII – Dynamisk arbetstid
Del IX – Tidsnormer
Del X – Tidvaror
Del XI – Tidskompression
LÄS GÄRNA OCKSÅ
Tidningen Brands temanummer om tid
STÖD DEN HÄR BLOGGEN (ok, du stöder inte just den här bloggen. Pengarna skänks vidare till intressanta projekt)
Skumrask 