Maktkronografi

– Det är förbjudet att ha en pistol för att du kan råka skjuta någon. Men hur kan du skada någon med en klocka?
– Är inte det uppenbart? Du kan ta tid på honom och få reda på exakt hur lång tid det tar att göra något.
– Och?
– Sedan kan du få honom att göra det snabbare.
JG Ballard
”Chronopolis”

Det flesta av oss har mycket liten makt över tiden. Vi har få möjligheter att påverka våra scheman, arbetstider och restider och vi har ofta bara en liten del av dygnet som vi bestämmer över själva.

Hur ser det ut i ditt fall? Varför inte göra en undersökning och ta reda på saken?

Enligt tidsforskaren Sarah Sharma har alla människor vad hon kallar en unik tidslighet. Den här tidsligheten – som är ett resultat av bland annat sociala skillnader, klass, ekonomi och tidsliga maktrelationer – ser olika ut för olika personer. Tid är en unik erfarenhet som skapas i specifika sociala och ekonomiska sammanhang.

Att undersöka såna här sammanhang kallar Sharma för maktkronografi. Det handlar om att ha ett tidsligt perspektiv på saker som rör exempelvis klass, kön, ras eller sexualitet samt om att ta reda på vems tid, vilken tid och vilken sorts tid som är inblandad i olika relationer.

Det innebär också att inse att tid är en arena för klasskamp.

Med utgångspunkt i några vanliga former av tidsliga maktrelationer kan du göra din egen maktkronografi. Det här maktrelationerna är inte på något vis ömsesidigt uteslutande utan sammanfaller ofta.

Cyklisk, linjär och abstrakt

Problemet med abstrakt tid är inte att den är onaturlig, utan att den är ett redskap för förtryck
Sören Mau

Gå upp gå till jobbet jobba jobba äta lunch
samma sak händer imorgon
jobba åka trick hem å sätta sig å glo
det är inget liv
det är slaveri
Ebba Grön

Innan vi tar oss an de olika maktrelationerna kan det vara värt att stanna upp och reda ut en del grundläggande begrepp som rytm, cyklisk, linjär, abstrakt och dynamisk.

Rytm innebär i det här fallet att något återkommer med viss regelbundenhet. Det finns både cykliska och linjära rytmer. Cykliska rytmer härstammar från naturen och kroppen, som dag och natt, årstider och tidvatten eller kroppens hjärtslag, hunger, törst och sömn. De har varken början eller slut, utan varje cykel föds ur en föregående och övergår i nya. Cyklerna repeteras, men aldrig identiskt och aldrig från samma punkt. Det händer alltid något nytt och oförutsett i varje ny cykel.

Tidslig maktutövning har alltid handlat om att kontrollera och frikoppla sig från de cykliska rytmerna genom att skapa linjära rytmer. Linjära rytmer är den mekaniska klockans tid som tickar på oberörd av natt och dag, väder och vind, sol och måne, begär och behov. Den består i långa serier av återkommande händelser som delar upp tiden i skalor och segment, och gör den lättare att kontrollera och möjlig att köpa och sälja.

Den linjära tiden är abstrakt vilket i det här fallet betyder att den bryter sig loss, drar sig ifrån och blir alltmer självständig i förhållande till planeternas och kropparnas tid. Tid i det här fallet betyder varken mer eller mindre än vad en klocka visar. Tid och makt har genom historien alltid handlat om just detta. Att skapa tid utan koppling till något annat än sig självt. En tid som går att kontrollera och göra produktiv i så stor utsträckning som möjligt.

De abstrakta, linjära rytmerna är enligt filosofen Henri Lefebvre städernas och stadslivets form av tid. Men även om arbetstider, öppettider och kollektivtrafikens tidtabeller fullständigt dominerar vissa platser finns det alltid traditioner, vanor och beteenden som utgår från cykliska rytmer. Vi sover på nätterna, äter vissa tider, är utomhus när det är ljust och varmt och inomhus när det är mörkt och kallt.

Hunger, törst, trötthet och lust kommer alltid att göra sig påminda hur avancerat, invecklat och tidsligt kontrollerat ett samhälle än blir.

Relationerna mellan cykliska och linjära rytmer är komplexa. Ofta är de sammanflätade. Klockan mäter exempelvis abstrakta tidsenheter som sekunder och timmar, men även dygnets cykler. Ibland är de i harmoni, andra gånger i konflikt. Lefebvre kallar det ”polyrytmi” när de samspelar, ”eurytmi” när de samspelar harmoniskt och ”arrytmi” när de hamnar i konflikt.

Lefebvre menar att vardagslivet på en och samma gång både är en plats för de här samspelen samt resultatet av dem. Vardagslivet styrs mer och mer av klockornas abstrakta, linjära och repetitiva tid, men de cykliska rytmerna gör sig ständigt påminda. Klocktiden är enhetlig men samtidigt splittrad i fragment som ordnas hierarkiskt med arbetets tid överst, en tidslig maktrelation sprungen ur den mest centrala konflikten i kapitalistiska samhällen, den mellan arbete och kapital. Dygnets och årets skiftningar, kroppens behov och begär sticker fram mellan fragmenten, tuktade men livskraftiga och omöjliga att fullständigt kontrollera.

Vilka rytmer påverkar din vardag?
Vilka cykliska rytmer styrs du av?
Sömn, hunger eller andra kroppsliga behov?
Dag, natt, årstider, väder?
Vilka linjära abstrakta rytmer styr?
Arbetstider, öppettider, tidtabeller, scheman?

DYNAMISK TID

Även om kapitalismen också utnyttjar kalendertidens variationer, är det viktigt för det kapitalistiska produktionssättet att tid också kan behandlas som en abstrakt kvantitet som inte varierar. Detta tillhandahålls av klockan.
Anna Greenspan

Dynamisk tid uppstår när makt och teknologi sammanflätas ytterligare. När en dator med uppkoppling gör varje plats till en potentiell arbetsplats och varje tid till potentiell arbetstid. När telefonen gör att du alltid kan vara på ett virtuellt köpcentrum. När du kan starta en tidsresa bara genom att trycka på en knapp, ta ett lån och köpa något för pengar du kanske inte ens har hunnit tjäna än.

Den dåliga nyheten, eller förlåt, den ännu sämre nyheten är att det sällan är du som bestämmer vad den dynamiska tiden ska innehålla. Ibland är du till och med lyckligt omedveten om att den överhuvudtaget existerar.

Precis som linjär tid består dynamisk tid av långa serier av arbetstider, raster, shopping, fritid, reproduktion och så vidare. Men de är instabila, flytande, föränderliga och avlöser inte nödvändigtvis varandra utan kanske löper parallellt och läggs ovanpå både varandra och linjära och cykliska serier som dessutom lätt kan förvandlas till andra sorters tid.

De dynamiska tidsserierna återkommer, men inte regelbundet eller med samma inbördes kronologiska ordning som exempelvis en arbetsdag mellan nio och fem som övergår i fritid.

Linjär tid omförhandlas sällan och är ofta ett resultat av klasskamp. Vi har exempelvis haft åtta timmars arbetsdag i mer än 100 år. Det samma gäller andra linjära tidsfenomen som semester, karensdag, raster på arbetsplatser och föräldraledighet. Dynamisk tid är däremot föremål för konstanta omförhandlingar. Omförhandlingarnas utgång påverkas av styrkeförhållanden mellan de inblandade parterna. Ibland sker omförhandlingarna smärtfritt eller till och med obemärkt. Ibland uppstår konflikt. Ju mer makt en part har, desto större blir inflytandet över utgången. Enkelt uttryckt, den som har stor tidslig makt kan förvandla någons tid till något helt annat.

Potentiellt förvandlar dynamisk tid vilken plats som helst till vilken annan plats som helst och vilken tid som helst, till vilken annan tid som helst. Tiden blir i allt större utsträckning en arena konflikter om hur den ska användas, av vem och till vad.

Det kan vara lätt att föreställa sig att dynamisk tid i första hand påverkar en liten grupp människor med relativt stor tidslig och rumslig makt över sina liv. En urban tekniktillvänd, privilegierad medelklass som kan jobba var och när de känner för.

Men allt fler berörs, som personer vars arbetsgivare inte erbjuder arbetsplats eller ens betraktar dem som arbetare. Likaså alla de som flyttade ut från sina arbetsplatser under pandemin och fortfarande inte återvänt i samma utsträckning eller överhuvudtaget.

Dynamisk tid berör definitivt alla de som inte har något annat val än att anpassa sig till en världsordning som alltmer saknar fasta regelbundna tider och där allt fler aktiviteter förväntas pågå oavbrutet. Den påverkar butikspersonal, kafé och restaurangpersonal, städare och chaufförer som får sina arbetstider och ibland arbetsplatser anpassade. Någons shoppingrunda halv tio en fredagskväll eller arbetspass på ett kafé tidigt en söndagsmorgon blir med detta någons annans obekväma, ofrivilliga högst linjära arbetspass.

En tidsligt privilegierad person som jag själv kan välja att slå mig ner på ett visst kafé vid en viss tid och förvandla delar av min tidslighet till arbetstid och delar av rumsligheten till mitt tillfälliga kontor. Någon annan kanske väljer när de ska jobba men sitter på kaféet för att uppdragsgivaren inte håller med kontorsplats.

De som serverar kaffe och städar väljer varken när eller var de ska arbeta. Deras tid är linjär och formas av arbetsgivarens krav på att följa de privilegierades dynamiska tid.

En del arbeten präglas helt av dynamiska rytmer. I vissa gigjobb är bokstavligt talat allt föremål för förhandling. När de ska utföras, var de ska utföras, med vems redskap det ska utföras, på vilket sätt de ska betalas och vilken relation arbetsköparen ska ha till arbetssäljaren.

Att gigjobbaren åker runt i natten med sin privata flakmoped och samlar in elskotrar vars batterier hen sedan laddar hemma i vardagsrummet för en ersättning långt under kollektivavtalens lägstanivåer är inte en slump utan ett resultat av en konflikt där styrkeförhållandena varit mycket ojämlika. Där arbetslöshet, sociala skillnader och bristfälliga sociala skyddsnät sammanflätas med medieteknologier som förutom att tillhandahålla själva produkten också maximerar arbetsköparens profit och arbetssäljarens exploatering.

Dynamisk tid präglar givetvis också vardagen för alla som har en smart telefon eller någon annan tidsligt och rumsligt autopositionerad apparat. Varje gång de använder apparaten förvandlas tid till arbetstid när de tar del av reklam, passivt sänder information om sina förehavanden, utför arbetsuppgifter eller finslipar den sociala medieplattformens algoritmer.

Att flera olika tidsligheter, rumsligheter rytmer och tider existerar samtidigt, sammanflätas, krockar och påverkar varandra är inte någonting nytt. Men när makt sammanflätas med teknologier som nätverk och smarta apparater blir de möjliga tidsligheterna fler och möjliga att kombinera på fler sätt. De blir också möjliga att intensifiera och komprimera i större utsträckning. Tack vare de smarta apparaternas förmåga att inte bara ta emot information utan också sända och interagera blir vi också potentiellt sett alltid producenter av värde. Den här produktionen behöver inte ens vara medveten, som när någon loggar våra irrfärder över nätet eller när en smart klocka tankar sin användare på data som genast förvandlas till beståndsdelar i olika varor.

KOLONISERING AV TID

De två mest framträdande rytmerna i staden är arbete och konsumtion
Henri Lefebvre och Catherine Régulier

Kolonisering av tid innebär att någon förvandlar en viss typ av tid till en annan typ, ofta mer produktiv och lättare att kontrollera. Det kan handla om att kolonisera delar av dygnet som exempelvis att införa nattarbete eller kolonisera kroppens rytmer genom att exempelvis förhindra möjligheten till raster på en arbetsplats.

Tidslig makt har som vi tidigare varit inne på alltid handlat om att ersätta naturens cykliska rytmer med linjära rytmer. Ett mycket tidigt exempel är när människa lärde sig hantera elden och gjorde en större del av både dagen och året produktiv. Man kunde arbeta längre, bosätta sig på nya platser och en rad andra saker. Kolonisering av tid är alltså inte något uteslutande dåligt.

Arbetstid är den vanligaste formen av kolonisering av tid. Människor tvingas vara produktiva en allt större del av dygnet, och produktionens rytmer sammanfaller inte nödvändigtvis med naturens eller kroppens behov av vila, sömn, kisspauser och så vidare.

En annan framträdande linjär rytm är konsumtion. Att bygga tak och väggar runt exempelvis ett torg något är en form av kolonisering av tid. Man tar kontroll över cykliska rytmer som dygnet och årstiderna genom att göra det varm och ljust oavsett tid på dygnet eller året. De ständigt förlängda öppettiderna koloniserar alltmer av människornas cykliska rytmer med olika grad av frivillighet. Hög grad för någon som bestämmer sig för att shoppa en söndagkväll. Låg grad för den vars arbete handlar om att expediera, servera, städa eller på annat sätt hantera den som shoppar sent på kvällen.

Hur är dina egna rytmer koloniserad?
Hur mycket av dagen går åt till olika former av produktion?
Hur intensiv är den?
Hur mycket kan du styra själv?

KOLONISERING MED TID

Den abstrakta tiden blev den nya ramen för livet. Till och med de organiska funktionerna reglerades av den. Man åt inte när man kände sig hungrig utan när man fick befallning av klockan, man sov inte när man var trött utan när klockan tillät det.
Lewis Mumford

Kolonisering med tid innebär att införa en tidsordning som andra måste följa. Vi har exempelvis en global världstid med olika tidzoner som i stort sett hela världen är tvångsanpassad till.

Den vanligaste formen av kolonisering med tid är tvinga människor att förhålla sig till klockans abstrakta tidräkning. Klocktiden infördes i vår del av världen när det dök upp offentliga klockor på kyrkor, rådhus och andra byggnader under 1300-talet som sakta men säkert kom att koordinera och strukturera alltmer av vardagen

Klocktiden fyller två huvudsakliga funktioner. Den ena handlar om att synkronisera handlingar och kontrollera människor. Den andra viktiga funktionen är att mäta arbete, något som infördes under industrialismen när produktionen blev så invecklad och avancerad att arbetare inte längre kunde få betalt per enhet eller uppgift.

Även klocktid handlar om att kolonisera cykliska rytmer. Istället för att organisera vardagen kring solens upp- och nedgång eller den tid det tar att utföra olika sysslor organiseras dagar istället kring abstrakta tidsenheter som 07:30, en akademisk kvart, åtta-timmars-arbetsdag, lunch mellan 12:00 och 12:30 och så vidare.

Lokala exempel på kolonisering med tid är scheman, öppettider och tidtabeller. Michel Foucault menar att sådana tidsscheman har en ”negativ” disciplinär funktion. Det handlar om att undvika saker som sysslolöshet eller improduktiv tid eftersom det är:

”förkastligt att låta den tid gå förlorad som är utmätt av Gud och betald av människor; tidsschemat skulle avvärja risken att tiden förspilldes – vilket hade varit moraliskt fel och en ekonomisk ohederlighet”.

Schemat gör istället tiden produktiv. Det skapar fler användbara stunder och större mängd användbar kraft ur varje stund.

I en modern storstad förekommer tidkolonisering överallt och den som befinner sig på platsen måste anpassa sig. Koloniseringen medieras med logistiska medier som klockor, kalendrar och tidtabeller och på senare år också genom nätverk, appar, telefoner och annan kommunikationsutrustning.

På exempelvis tåg- och busstationer är den här formen av kolonisering väldigt framträdande. Där anges tider oavbrutet på en mängd olika sätt.

Hur hade ditt liv sett ut utan klockans abstrakta tidräkning?
Går det ens att föreställa sig?
Vilka olika scheman och tidtabeller måste du förhålla dig till?
Hur mycket kan du påverka dem?

KOLONISERING GENOM AVKOLONISERING

Jag har någorlunda fria arbetstider. Bortsett från några fasta punkter lägger jag upp arbetet som och när jag vill. Man skulle kunna beskriva den här situationen som en avkolonisering med tid. Jag har inte någon tidslig regim i form av fasta arbetstider att följa.

Det innebär givetvis en massa fördelar. Jag kan gå och handla eller gå till gymmet när det är som minst folk där. Jag kan anpassa mig till andras tider utan större uppoffringar. Jag slipper ofta en av samtidens riktigt stora tidsliga orättvisor – karensdagen – om jag blir sjuk.

Men det händer något med den här avkoloniserade tiden som inte är så bra också. Eller rättare sagt, det finns en stor risk med den. All min tid riskerar att närsomhelst förvandlas till arbetstid. Plötsligt blir varje minut under hela dygnet potentiell arbetstid. Avkolonisering med tid, alltså att arbetstiderna försvinner, kan alltså leda till kolonisering av tid, alltså att mer och mer tid blir arbetstid. Inga arbetstider kan ibland vara riktigt dåliga arbetstider

Sådan här tid, som lätt kan förvandlas till någonting annat är ett typiskt exempel på dynamisk tid.

Har du helt eller delvis fria arbetstider?
Hur mycket av den här tiden har du kontroll över?
Arbetar du mer eller mindre?

ARBETSTID

Poor People Must Work
Bobbo Shanti

Alla andra vardagsaktiviteter underkastas sedan arbetets klocktid. Den bestämmer hur länge vi sover, när vi vaknar och när vi äter. Den styr relationen mellan föräldrar och barn, nöjen, hobbies och avkoppling. Den organiserar produktion, konsumtion, cirkulation och hem
Henri Lefebvre och Catherine Régulier

Det går att argumentera för att all tid under kapitalismen är arbetstid, men det vore att göra det lite väl enkelt för sig. Ur ett maktkronografiskt perspektiv kan det vara givande att istället reda ut vilka olika sorters arbetstid vi underkastas.

Det går bland annat att skilja mellan formell och informell, direkt och indirekt, linjär och dynamisk samt avlönad och oavlönad arbetstid.

Formell arbetstid är det arbete du utför under arbetsdagen inom ramen för ditt lönearbete.

Informell arbetstid är när du utför arbetsuppgifter utanför din arbetstid.

Direkt arbetstid är när du utför de arbetsuppgifter som ingår i ditt lönearbete.

Indirekt arbetstid är andra saker som är nödvändiga men inte ingår i dina arbetsuppgifter, som att resa till och från jobbet.

Den vanligaste formen av arbetstid är formell och direkt som exempelvis den schemalagda tid som ryms inom ramen för många förvärvsarbeten. Den som arbetar har liten eller ingen möjlighet att påverka sitt schema. Tiderna är bestämda på förhand och arbetaren arbetar direkt med sina arbetsuppgifter

Några arbetare kan förlägga delar av arbetstiden när och var det passar. Den här sortens arbetstid är informell och direkt. Människor arbetar med sitt arbete, men har stor möjlighet att påverka när och var de arbetar. Urban medelklass bakom laptops på ett kafé är typiska exempel på arbetare med informell, direkt arbetstid.

Gränserna mellan informell och formell arbetstid är ibland flytande. Även i det mest strikt planerade arbetet kan det finnas inslag som arbetaren kan påverka och det finns å andra sidan väldigt få arbetare som helt och hållet bestämmer när de jobbar.

Det går att göra en viktig distinktion mellan olika typer av avlönat arbete också, nämligen mellan tidsbetalt och uppgiftsbetalt arbete.

Tidsbetalt arbete är när du får betalt för den tid du arbetar, ofta med utgångspunkt i timmar.

Uppgiftsbetalt arbete är när du får betalt per uppgift, enhet eller projekt.

En arbetare inom den så kallade gig-ekonomin får inte betalt för den tid hen lägger ner, utan istället för just ”gigs” alltså de uppgifter som utförs. Den stora skillnaden är att i det första fallet står arbetsköparen för kostanden för icke-produktiv tid. Den tidsbetalde får samma ersättning oavsett. I andra fallet skjuts kostnaden över på arbetaren. Inga uppdrag, inget betalt.

Uppgiftsbetalning är alltså ett sätt att skjuta över kostnader från kapital till arbetare.

Det här påverkar också den kontroll som är nödvändig. En tidsbetald arbetare måste kontrolleras eftersom varje icke-produktiv tidsenhet kostar lika mycket som en produktiv. Den här kontrollen kan ske genom underbemanning, genom att se till att arbetarna är så få att de inte har möjlighet att slå av på takten, än mindre vila. Har du någon gång ätit på en snabbmatskedja förstår du vad jag menar.

Den uppgiftsbetalde arbetaren behöver inte kontrolleras på det här sättet. Kostnaden för icke-produktiv tid står arbetaren ju själv för till stor del. Jobbar man inte får man heller inte betalt. Ett företag som levererar mat kan exempelvis ha hur många bud som helst om de är uppgiftsbetalda. Det kostar inget extra och leveranserna blir snabbare eftersom det finns gott om lediga bud.

Det finns också indirekt arbetstid som följer i kölvattnet av den direkta arbetstiden, bland annat sådant sociologen Guy Standing kallar ”arbete-för-arbete”. Detta är arbetstid som inte räknas in i den ordinarie arbetstiden eller som det i normala fall utgår någon lön för, men som ändå måste utföras för att det ordinarie arbetet ska kunna skötas. Den här typen av arbetstid är indirekt. Det kan handla om att någon som livnär sig på olika typer av vikariat eller inhopp ständigt måste söka uppdrag och odla sina kontakter. Eller bara sitta och vänta på att någon ska ringa eller att det ska plinga till i någon app.

Man får inte betalt för den här arbetstiden, men den måste utföras om man ska kunna få betald tid. Det kan också handla om kontakter med myndigheter, om att hålla alternativ öppna genom att nätverka, eller lära sig saker som man har nytta av i sitt jobb. Den tid det tar att resa till och från jobbet är ytterligare ett exempel på oavlönad, indirekt arbetstid. Det är ju till och med så att många arbetare betalar för resorna genom att använda kollektivtrafiken eller eget fordon. Även det reproduktiva arbete som utförs i hemmet – som att städa, laga mat, tvätta, ta hand om barn – också är en form av oavlönat indirekt arbete, som skapar värde genom att förädla varan arbetskraft.

Även den tid som spenderas på konsumtion går att betrakta som form av arbetstid. Dels är även konsumtion en nödvändig reproduktiv syssla. Men faktum är att konsumtionen också skapar en massa varor. Att ta lån, handla på kredit eller avbetalning innebär att skulderna som uppstår blir grunden för olika finansiella varor, som köps och säljs på en marknad. Den som inte betalar med kontanter eller inte betalar hela beloppet genast spenderar följaktligen informell, indirekt och oavlönad arbetstid varje gång hen konsumerar

DYNAMISK ARBETSTID

I am, not made for working overtime
And you know
Don′t even like the nine to five
I wish all those lazy days were everyday
And you know
Wouldn’t want it any other way
Although some might say
I throw life away
I just ain′t got time to save
I might be insane
And I may complain
don’t believe no pain no gain
I’m busy, busy, busy
Doing nothin′ at all
I′m stressin’ over nothing
Don′t bother to call
I’m busy, busy, busy
Doing nothin′ at all
Don’t bother to call
I′m doing nothin’ at all
Don’t wanna work, work, work
I wanna make money while I sleep
Dont wanna work, work, work
I wanna make money while I dream
Ace Wilder

Det går att göra ytterligare en distinktion när det gäller arbetstid, nämligen mellan linjär och dynamisk. Formell arbetstid är i huvudsak linjär. Den är stabil och det finns ett schema som återkommer med viss regelbundenhet. Ibland ser det likadant ut år efter år, ibland ändras det oftare. Men det är tydligt definierat vad som är och vad som inte är arbetstid.

Dynamisk tid är sådan tid som lätt kan förvandlas till något annat. Den här förvandlingen uppstår efter förhandlingar, konflikter, tysta överenskommelser eller kamp och är ett resultat av de inblandade parternas styrkeförhållanden.

Enkelt uttryckt, den som har stor tidslig makt kan förvandlas någons tid till någon annan sorts tid.

Till skillnad från linjär tid är den dynamiska instabil. Den är inte nödvändigtvis kopplad till någon särskild plats och kan uppstå i stort sett när som helst. Det kan handla om att din arbetsköpare förvandlar din fritid till arbetstid, om tider med mycket diffusa gränser mellan arbete och icke-arbete, men också om de tillfällen när du förvandlar arbetstid till någonting annat.

Att svara på jobbmail på fritiden eller under pendling, att slutföra arbetsuppgifter efter arbetsdagens slut, eller att sitta på ett kafé under kvällstid för att jobba ikapp är exempel på dynamisk arbetstid. Vad som blir dynamisk arbetstid är ett resultat av de styrkeförhållanden som råder för tillfället. Ibland har den som arbetar relativt stort inflytande som när det gäller vissa medelklassyrken med delvis fria arbetstider. Ibland är inflytandet obefintligt, som det uppdragsbetalda varubudet utan fast lön, som närsomhelst kan få ett uppdrag hen inte har råd att tacka nej till.

Men det kan finnas dynamiska inslag, till arbetarens fördel, även under linjär arbetstid. Otillåtna raster under arbetstid är ett exempel. Den här rasten är ett föremål för förhandling, även om arbetsköparen inte nödvändigtvis är medveten om att en förhandling ägt rum. Utgången är också ett resultat av styrkeförhållanden. Arbetare kan organisera sig informellt och hjälpa varandra att ta rast medan arbetsköparen kan försämra möjligheterna för sådana raster genom exempelvis medveten underbemanning och därmed stärka sin förhandlingsposition.

Här är det viktigt att verkligen organisera sig och vara solidarisk mot sina arbetskamrater, annars blir någons befriade tid någon annans extra arbete. Tillsammans är vi dessutom avsevärt mycket starkare.

Medieteknologier – som nätverk, bärbara datorer och smarta telefoner – spelar stor roll när det kommer till att göra arbetstid dynamisk, ofta på arbetarnas bekostnad. För en uppkopplad arbetare med en dator eller telefon är arbete är aldrig mer än ett knapptryck bort, oavsett var hen befinner och vilken tid det är på dygnet.

När några människors arbetstider blir dynamiska anpassas andra gruppers linjära arbetstider efter dessa. Här finns inte alls samma grad av frivillighet. När människor med dynamisk arbetstid slår sig ner för att arbeta på exempelvis ett kafé påverkas kafépersonalens linjära arbetstid. För varje timme som kaféets öppettider utökas, förlängs personalens – som städares och baristors – potentiella arbetstid i motsvarande utsträckning. Inte sällan blir den också obekväm.

En av de sämsta formerna av arbetstid är den som spenderas av arbetslösa. Ur ett perspektiv är den formell, linjär och direkt. Den arbetslöse står till förfogande åtta timmar om dagen och arbetar direkt med arbetsuppgiften att söka arbete. Ur ett annat perspektiv är den informell och indirekt eftersom arbetsuppgifterna inte svarar mot något riktigt arbete utan möjligen mot chansen att få ett sådant i framtiden. Det är dynamiskt och kan närsomhelst förvandlas till direkt genom att exempelvis bli kallad till intervju eller tvingas delta i någon aktivitet.

Det finns ytterligare en aspekt av arbetstid som är värda att beakta i relation till detta, nämligen hur säker någons anställning är. Det finns ett dynamiskt inslag i osäkra anställningar, speciellt om arbetaren tror att det finns en möjlighet att den osäkra anställningen har en chans att omvandlas till en säker. Arbetaren måste sköta sina uppgifter exemplariskt för att öka sina chanser.

Detta förvandlar varje minut på arbetsplatsen till en förhandling om en framtida anställning. Om den här chansen verkligen existerar är inte alltid säkert. Vissa arbetsköpare sätter i system att inte anställa arbetare efter deras tid som provanställda löpt ut. Arbetsköparna kan oavsett stärka sin förhandlingsposition och använda det här både som piska och morot. Den som tror att hen kan få en säker anställning är mån om att sköta sitt arbete.

Hur stor del av din arbetstid är linjär?
Vilka typer av indirekt arbetstid har du?
Har du informell arbetstid och vem påverkar den?
Har du dynamisk arbetstid?
Vilket inflytande har du över förhandlingarna?
Hur kan du stärka din makt gentemot din arbetsköpare?

TIDSNORMER

Kontrollen kan verka osynlig eftersom den internaliserats och täcker livets alla delar. Den är inte längre kopplad till biologi, mänsklig natur eller metafysik, utan är ett socialt fenomen
Norbert Elias

Enligt filosofen Hartmut Rosa är tidsnormer de dominerande normerna i moderna samhällen. Redan i skolan lär vi oss att skjuta upp belöningar, anpassa oss till scheman, vänja oss vid en viss dygnsrytm samt att ignorera fysiska behov som hunger, rörelse, toalettbesök till rätt tillfälle att tillfredsställa dem kommer. Framför allt lär vi oss att skynda på.

Normerna upprätthålls senare genom livet genom nya scheman, tidsfrister, snabbhetspremier och skuldbeläggande.

Rosa menar att tidsnormer dessutom skiljer sig från andra normer. Trots att de utan tvekan är socialt konstruerade framstår de inte som filosofiskt, teologiskt eller politiskt förhandlingsbara eller ens underbyggda utan som naturgivna, obestridliga fakta.

Många tidsnormer är barn av industrialismen. Innan dess fick människor betalt per producerad enhet – en fiskare fick betalt per fisk, en snickare per stol och så vidare. Men under industrialismen blev produktionen så komplicerad att det här systemet inte längre gick att upprätthålla. Istället började människor få betalt för den tid de arbetade. Detta gjorde också att kostnaden för icke-produktiv tid hamnade hos arbetsköparen som kontrade med tiddisciplin och tidkontroll, bland annat i form av just normer.

Idag är många tidsnormer, som de på bilden ovan, kopplade till samtida fenomen som dynamisk tid och tidkompression. Din tid kan närsomhelst bli en annan tid och du ska helst göra flera saker samtidigt. Äta, pendla, jobba.

Det är inte bara så att det finns massor av normer som har med tid att göra. Enligt Norbert Elias är tidslig kontroll en norm i sig. Den kan upplevas som mildare än andra typer av kontroll, men samtidigt också genomgripande och omöjligt att förbigå. Den kan också verka osynlig eftersom den internaliserats och täcker livets alla delar.

Enligt Elisabeth Freeman är hela samhället ”krononormativt” det vill säga styrt av tidsliga normer. Stater, organisationer och företag försöker justera, kontrollera och synkronisera tiden i människors liv för att på så vis uppnå maximal produktivitet. Vissa aspekter snabbas upp medan andra saktas ner, samtidigt som alternativa sätt att organisera tid bekämpas. Genom att synkronisera individer – inte bara med varandra utan med hela populationer och större tidsliga scheman som exempelvis arbetstider – skapas tillhörighet, förväntningar och värderingar som människor blir tidsligt bundna till

Även normer rymmer en rad ojämlikheter. Kvinnors och mäns liv präglas av olika normer när det gäller tid. Kvinnors tid präglas av återkommande sysslor och reproduktivt arbete som inte begränsas av arbetstider utan sträcks ut över hela dygnet. Detta förstärks ofta av normer kopplade till kärnfamiljen. Männens tid präglas däremot av arbetsdagens linjära, abstrakta klocktid. Lönearbetande kvinnor tvingas att förhålla sig till båda dessa tidsregimer. Detta skapar en grundläggande tidslig ojämlikhet mellan kvinnor och män.

Det är inte svårt att hitta både normer och påbud gällande tid i vardagen. Ett mycket tydligt exempel är vilken tid som tillåts och inte tillåts på pseudooffentliga platser som exempelvis stationer och köpcentrum. I ett köpcentrum uppmuntras människor att spendera sin tid med att konsumera, men inte alltid att bara hänga om detta hängande inte är förknippat med någon typ av konsumtion, som att spendera eftermiddagen över en kopp kaffe på ett fik. På stationer är det givetvis tillåtet att vänta – på tåget, eller på någon som kommer med tåget – men inte i samma utsträckning att hänga. Faktum är att hängande till och med regleras med hjälp av bland annat exkluderande design som omöjliggör vissa typer av hängande, som att sova en stund på en bänk.

Vilka tidsnormer präglar din vardag?
Vilka sorters tider tillåts, förbjuds, uppmuntras eller avråds på de platser du befinner dig?
Hur förmedlas normerna?
Förstärks de av förordningar, arkitektur eller annat?
Vilka ojämlikheter är normerna uttryck för?

TIDVAROR

Många nya arbeten är utpräglat tidsliga, det vill säga främst ämnade att spara tid åt den som köper arbetet.
Sarah Sharma

I ett kapitalistiskt samhälle är tid ett abstrakt objekt med ett värde som gör den möjlig att köpa och sälja. Detta märks tydligt i olika vardagssituationer när vi talar om att ”tid är pengar” och om att vi ”sparar, slösar eller spenderar tid” eller när vi betalar ränta för någonting.

Människors tid värderas också olika. Detta gör det möjligt för vissa som har lite tid men mycket pengar att köpa andras tid. Detta faktum är förutsättningen för så kallat ”tidsligt arbete” som numera är väl synligt i många stadsmiljöer, genom bland andra Uber, Foodora, Voi och liknande företag. Det kan handla om hemkörning av mat eller om att skjutsa människor. Ibland är det här tidsliga arbetet öppet, Ibland är det dolt, som när någon åker runt på natten och samlar in, laddar upp och placerar ut elskotrar.

Den här typen av arbeten hade inte existerat i någon större skala om människors tid värderades lika eller inte alls.

För att illustrera detta nämner Sharma bästsäljande författaren Tim Ferriss (2010) idéer om förkortad arbetstid. Ferriss bok ”4 timmars arbetsvecka: konsten att leva mer & jobba mindre” handlar om hur han kortar ner sin egen arbetsvecka till fyra timmar. Han gör detta genom att hitta folk, företrädelsevis i Indien, som kan utföra samma arbetsuppgifter som han själv utför, men till en lägre kostnad. Sedan byter han gradvis ut sina egna insatser mot sådana som utförs av sämre betald arbetskraft till bara fyra timmars administrativt arbete återstår. Ferriss köper på så vis fritid. Denna tidsliga ojämlikhet blir möjligt att skapa och upprätthålla eftersom det redan föreligger en ekonomisk ojämlikhet

Teknologier som nätverk och smarta telefoner har gjort möjligt att skapa fler tidsliga arbeten, både till antal och typ. Ofta sköter företag, arbetare och konsumenter inköp, försäljning och leveranser med hjälp av appar. Tidsliga arbeten är mycket vanliga inslag i vardagen i en modern storstad.

TIDSKOMPRESSION

Tiden är en mänsklig åkomma; inte en mänsklig uppfinning utan ett fängelse
Kapten Mission

När tid får ett värde blir det ekonomiskt rationellt att öka hastigheten på olika processer, vilket i sin tur leder till att tid pressas samman. Ju snabbare någonting tillverkas eller utförs desto mindre värdefull tid behöver användas och desto större blir möjligheten att tjäna pengar.

Men det är inte bara så att hastigheter ökar, vi gör också flera saker samtidigt och här har medieteknologier har en tydlig inverkan. Nätverk och annan infrastruktur har stor påverkan på hastigheter, social acceleration och liknande fenomen. Massor av forskning visar dock att tekniker och praktiker som ursprungligen tagits fram för att spara tid ofta leder till motsatsen. Snabbare teknik inom kommunikation, produktion och transporter får till följd att individer och organisationer snarare anpassar sig till de nya teknikernas hastighet än minskar pressen på enskilda arbetare.

Judy Wajcman kallar det här fenomenet tidspressparadoxen. Även om vi har en massa teknik som är tänkt att effektivisera, vissa saker går snabbare och vi gör flera saker samtidigt upplever många, särskilt kvinnor, tidspress. Wajcman nämner en rad olika förklaringar till detta. Dels är det en jämställdhetsfråga. Kvinnor förvärvsarbetar i betydligt större utsträckning än tidigare, men tar fortfarande hand om en större del av det oavlönade arbetet i hemmet. Den upplevda tidspressen är också delvis ett resultat av tidsliga normer som diskuteras ovan. Det anses exempelvis positivt att ha en aktiv fritid, men den här aktiva fritiden innebär också planering, konsumtion och är dessutom tidskrävande i sig.

Kompression är ett påtagligt fenomen i stadsmiljön. Den som går in på ett kafé tillhörande någon större kedja kommer att hitta en massa människor som äter och dricker samtidigt som de jobbar. Många som jobbar kommer dessutom att ha en laptop som tillåter olika former av multitasking uppfälld. Samtidigt tvingas den underbemannade personalen utföra allt fler sysslor på allt kortare tid.

Vad styr tempot i din vardag?
Finns det fenomen som ökar i tempo, frekvens eller utsträckning i tid?
Vilka former av multitasking ägnar du dig åt? Varför?
Förekommer tidskompression som delvis orsakas av någon underliggande ojämlikhet?

SKULD

Exploateringen baseras inte längre i första hand på utbyte (jämlikt eller ojämlikt) utan på skuldsättning, det vill säga på det faktum att 99 procent av befolkningen är underkastad – är skyldig arbete, är skyldig pengar, är skyldig lydnad – den resterande procenten.
Michael Hardt och Antonio Negri

Jag ber min vän Anna förklara hur finansmarknaden fungerar. Inga konstigheter, säger hon, tänk dig att du lånar en femhundring av en kompis. När du får lön försöker du betala tillbaka pengarna, men din kompis vill inte ta emot dem. Istället försöker hen övertala dig att låna dem ett tag till. När du motvilligt går med på detta erbjuder kompisen dessutom ytterligare ett lån. Hen förklarar också att hen struntar i om du nånsin betalar tillbaka ett öre av dina skulder, så länge du betalar lite ränta. Du funderar ett tag och går med på att låna ännu mer pengar. Nu kan du köpa den där soffan du tänkt spara ihop till under året.

Medan du funderar på hur du ska möblera med din nya soffa ringer din kompis ytterligare en kompis, en person som har gott om pengar men ingen att låna ut dem till. Den här kompisen köper en andel av dina förväntade, men samtidigt högst eventuella, inbetalningar de närmaste åren.

En massa olika tider sammanstrålar. Pengarna du lånade förra månaden. Lönen du eventuellt kommer att jobba ihop till framöver. Det nya lånet du nyss tog. Soffan du skulle köpt i slutet av året, men som nu kommer att levereras nästa vecka. Den ränta du kommer att betala med jämna mellanrum framöver om du fortsätter jobba. En ränta som kompisens kompis har köpt en del av utan att du vet om det. En eventuell pott pengar som förvandlats till en vara och som kompisarnas kompisar kan köpa och sälja på en marknad.

Även om Anna såklart hittat på historien beskriver den faktiskt hyfsat väl en vardag präglad av betalningsanmärkningar, banklån, avbetalningar, Klarna, studielån, krediter, kreditupplysningar, SMS-lån, förskott och den där förseningsavgiften på 60 kronor som faktureringsföretaget menar att du borde betala eftersom banken räknat den mikrosekund det tog att föra över pengar från ett stället till ett annat som två ”bankdagar”.

Det heter ju att tid är pengar, men om vi ska tro sociologen Lisa Adkins är pengar också en form av tid. Det går att se lån av pengar, köp på kredit och avbetalning som en sorts tidsresor. Du använder pengar som någon tror du kommer att tjäna i framtiden, redan idag.

Den här tidsresorna är långt ifrån frivilliga. Skuldsättningsgraden ökar kontinuerligt och det finns idag väldigt få människor som är helt skuldfria, som inte handlar på kredit och avbetalning eller behövt låna till studier, bostad eller någonting annat.

Drivkraften bakom detta är enligt Adkins en samhällsutveckling med sjunkande reallöner och osäkrare anställningar, där hushållens sammanlagda inkomster allt mer sällan täcker grundläggande behov vilket tvingar människor att låna eller handla på kredit. Problemet med att folk tjänar mindre, har osäkrare arbeten och därmed svårare att betala tillbaka pengarna de lånat, löses genom att låna ut ännu mer pengar. Det här skyndas på och förstärks av att de här skulderna förvandlas till varor som köps och säljs vilket i sin tur leder till att de som lånar ut pengar – hur konstigt det än låter – inte är särskilt intresserade av att du ska betala tillbaka skulden, för då slutar den här varan att tillverkas. Istället vill de att du ska fortsätta ha skulder, skulder som ständigt omförhandlas och är föremål för spekulation. Adkins menar att kapitalismen utvecklats från att vara ”extraherande”, det vill säga generera profit genom att exploatera arbete, till att vara ”spekulerande”, det vill säga generera profit genom finansiella transaktioner.

Ett tydligt exempel på en sån här tidsresa är rörlig ränta på bostadslån där skuldens storlek och tiden som det teoretiskt sett skulle ta att betala tillbaka den ständigt omförhandlas. Ett annat exempel är den relation många har med telefonoperatörer där de betalar i efterskott för både utrustning och tjänster och där tjänsternas villkor omförhandlas och utrustning läggs till eller dras ifrån.

Enligt Adkins innebär sådana här fenomen att vi lever i ”spekulationens tid”, en tid där ”då”, ”nu” och ”sen” inte längre har några stabila relationer till varandra eller på förhand given kronologisk ordning. De befinner sig istället i rörelse och är föremål för spekulation och omförhandlingar.

Skuldsättning inte bara blir ett sätt att generera profit, den blir också ett sätt att organisera samhället på, särskilt tidsligt. Den blir ett sätt att hålla människor produktiva och har samma effekt som en arbetsetik när det gäller att hålla människor fokuserade på att arbeta, eftersom en skuld i princip är ett löfte om att arbeta.

Vilka tidsresor innebär din egen skuldsättning?
Finns det några utsikter att någonsin bli skuldfri?
Hur påverkar dina skulder ditt förhållande till arbete?

STÖD DEN HÄR BLOGGEN (ok, du stöder inte just den här bloggen. Pengarna skänks vidare till intressanta projekt)

Bild
Ljud
Bsky
Tråd
Merch