Sommaren 1918 fick Lenin en riktigt dålig idé. Han var ivrig att industrialisera Sovjetunionen och fick för sig att tvångsneurotikern Frederick Winslow Taylor hade en massa bra idéer när det gällde att organisera produktionen.
Taylors idéer hade vid den här tiden ett enormt inflytande över hur arbetet organiserades, framförallt i USA. Han menade att all produktion bör utgå från vetenskapliga metoder och att själva tänkandet i arbetsprocessen bör flyttas från fabriksgolvet till olika planeringsavdelningar, från arbetare till tjänstemän. Arbetarna skulle ha så lite med planeringen att göra som möjligt. För största möjliga effektivitet skulle observatörer och tidstudiemän mäta och räkna på varje arbetsmoment. Arbetsuppgifterna skulle specialiseras i så stor utsträckning som möjligt, kontrollen över varje moment och varje arbetare skulle vara så stor som möjligt och tempot skulle höjas med hjälp av bland annat ackordlöner. Ett typiskt resultat av Taylors idéer är det löpande bandet.
Lenin tänkte alltså utforma arbetet precis på samma sätt som i USA. ”The Principles of Scientific Management” skulle råda även i Sovjet. Att USA var kapitalistiskt spelade inte så stor roll. Eftersom arbetarklassen ägde produktionsmedlen i Sovjetunionen skulle det inte bli samma sak utan snarare en ”kombination av rysk revolution och amerikansk effektivitet”.
Lenin hade givetvis fel. Arbete i ett kapitalistiskt samhälle är utformat efter kapitalets behov av att kunna suga så mycket mervärde ur arbetet som möjligt. Det är utformat för att de som äger produktionen ska kunna tillskansa sig så mycket som möjligt av det arbetarna producerar. Det badvattnet går inte att kasta bort.
Det Lenin importerade var inte bara en metod utan ett produktionssätt, kapitalismen. Enda skillnaden var att man i Sovjet bara hade en kapitalist, staten. Det var givetvis inte heller bara effektivitet, kontroll och högt tempo som importerades utan även baksidan av myntet; stress, alienation, vantrivsel, ohälsa och monotoni.
Syftet med Taylors metoder – precis som alla andra idéer om effektivitet inom produktionen – är att de som äger samma produktion ska kunna tjäna så mycket pengar som möjligt. Allt annat kommer som bäst i andra hand. Så såg det ut då. Så ser det ut nu. Så kommer det att se ut så länge vi lever i ett kapitalistiskt samhälle.
Det gäller inte bara den privata, utan även den offentliga sektorn. Dels är den ofta konkurrensutsatt och dels har den krav att vara så effektiv som möjligt ock kosta så lite som möjligt så att borgerliga politiker ska kunna sänka skatterna så mycket som möjligt.
Allt lönearbete i ett är sofistikerad utsugning, förfinad genom decennier, finslipad med arbetares svett och blod. Det spelar ingen roll vem som äger fabriken. Skitjobb är inte bara jobb med dålig lön, slitsamma moment, monotona arbetsuppgifter, stress och liten möjlighet att påverka. Det finns också en ansenlig del skit, inte bara i alla jobb, utan i arbete överhuvudtaget.
Skumrask 