Tid som en form makt är ett återkommande tema här på bloggen. Det kan handla om abstrakt tid som ett sätt att organisera samhället, om att pengar är en form av tid, om jitter eller om tidsliga normer.
Men om nu tid är makt, hur fungerar det i praktiken på en vardagsnivå? Barbara Adam listar fem olika sätt som alla börjar på K (egentligen C, men med lite god vilja går de att översätta till saker som börjar på K på svenska).
K som i klocktid
Det första Adam nämner är införandet av klocktid. Under industrialismen – när produktionen blev allt mer spridd och avancerad – ökade behovet av att kunna synkronisera arbete samtidigt som det blev allt svårare att mäta arbete i tillverkade enheter. Klocktiden läste båda de här problemen. Arbete började mätas i tid istället för tillverkade enheter.
Så istället för exempelvis organisera dagen kring solens upp- och nedgång, årstidernas växlingar eller den tid det tar att utföra olika sysslor organiseras dagen kring abstrakta tidsenheter som 07:30, 30 minuters lunch, en akademisk kvart, åtta timmars arbetsdag eller 15:46, vilket var det magiska klockslag då jag kunde stämpla ut från mitt första jobb. Arbetare fick inte längre betalt för exempelvis de antal stolar de tillverkat utan för det antal timmar de spenderat i stolsfabriken med att tillverka stolar.
Vissa, som exempelvis Lewis Mumford, menar att klockan var viktigare för industrialismens framväxt än både ångmaskinen och järnvägen.
Den abstrakta tiden inom produktionen kom snabbt att dominera även resten samhället. Detta blir väldigt tydligt om vi tittar på fenomen som rusningstrafik, dagens lunch eller affärernas öppettider.
När man diskuterar fenomen som medialisering är det lätt att föreställa sig en process som startade samtidigt som internet. Men klockor är i högsta grad medier och offentliga klockor har funnits på kyrkor och rådhus sedan mitten av 1300-talet.
K som i kommodifiering
När tid förvandlas till ett abstrakt objekt blir den också en vara som har ett värde och möjlig att köpa och sälja. Detta märks tydligt i olika vardagssituationer när vi talar om att ”tid är pengar” och om att vi ”sparar, slösar eller spenderar tid” eller när vi betalar ränta för någonting.
Människors tid får ett värde, men det här värdet är inte lika för alla. Detta gör det möjligt för vissa som har lite tid men mycket pengar att köpa andras tid.
Detta faktum är förutsättningen för det ”tidsliga arbete” som Sarah Sharma beskriver och som numera är väl synligt i många stadsmiljöer. Arbeten som att köra ut mat, samla in elsparkcyklar eller stå i kö åt andra hade inte varit möjligt om inte människors tid hade haft ett värde och att det här värdet var olika för olika människor.
K som i kompression
När tid får ett värde blir det ekonomiskt rationellt att öka hastigheten, vilket leder till att tiden pressas samman. Saker som tidigare tagit en dag tar snart bara några timmar. Ju snabbare något tillverkas desto mindre värdefull tid används i tillverkningsprocessen. Ju snabbare en produkt kan gå från produktion till konsumtion, desto större är möjligheten till profit.
Detta leder i sin tur till vad Hartmut Rosa kallar ”social acceleration”. Ny, snabbare teknik inom kommunikation, industriproduktion och transporter får som följd att individer och organisationer anpassar sig till de nya teknikerna och deras tidsligheter.
Jämför känslan att få ett brev på posten, läsa det skriva ett svar och skicka svaret med väntande post med att sitta och fundera på om det inte är bäst att västa åtminstone tio minuter på att svara på ett mail för att inte verka alltför desperat.
Ett annat exempel kompression är fenomenet ”planerad kassering”, en strategi som innebär att producenter medvetet förkortar livslängden på varorna de tillverkar. Syftet är att öka försäljningen genom att tvinga konsumenter att köpa varorna om och om igen. Strategin introducerades på 20-talet när kartell av tillverkare kom överens om att mer än halvera livslängden för att få konsumenterna att köpa fler glödlampor. Varje ny dator och varje nu telefon jag skaffat de senaste tjugo åren har utan undantag haft kortare livslängd än sin föregångare.
Kompression är det område där medialiseringen märks tydligast. Medieteknologier, nätverk och annan infrastruktur har stor påverkan på hastigheter, social acceleration och liknande fenomen.
K som i kolonisering
De förekommer kolonisering både med tid och av tid och ofta hänger de här två fenomenen ihop. Kolonisering med tid innebär att den abstrakta klocktiden införs på fler och fler områden och platser. Den västerländska industrins arbetstider kom snabbt att kolonisera både övriga samhället och andra delar av världen. Vi har numera en standardiserad världstid med olika tidzoner. Sekunden är en del av Internationella måttenhetssystemet, tillsammans med bland annat kilo, meter och ampere.
Det har gjorts försök att frångå världstiden på olika sätt, ofta i samband med revolutioner. I Frankrike infördes exempelvis 10-dagarsvecka och i Sovjetunionen 5-dagarsvecka. Försöken blev kortlivade.
Kolonisering av tid handlar om att ta kontroll över vissa tidsregimer. Detta är ett mycket gammalt fenomen. När människor lärde sig göra upp eld koloniserade de delvis både natten och vintern. De kunde sitta uppe vid brasan, hålla sig varma och se saker även när det var mörkt och kallt.
Ett mycket tydligt exempel på samtida kolonisering av tid är de köpcentrum där det sällan märks varken vilken tid det är på dygnet eller vilken årstid det är. Istället råder andra tidsregimer som affärernas öppettider, olika konsumtionshögtider och restaurangernas lunchrusningar. Ett annat exempel är skiftarbete som koloniserar dygnets skiftningar sträcker ut arbetsdagen i oändlighet.
Det går också att titta på den det faktum att det blir allt svårare att dra en gräns mellan arbete och fritid ur det här perspektivet. Det är både kolonisering med tid och av tid. Arbetstiden sträcker ut sig över hela dygnet. Andra tidsregimer förlorar betydelse.
Jonathan Crary beskriver ett tillstånd han kallar ”24/7” där det oavbrutet pågår just-in-time-produktion, dygnet-runt-konsumtion och aktiviteter i olika nätverk och där exempelvis antalet personer som väcker sig själva en eller flera gånger per natt för att kontrollera meddelanden eller annan data ökar exponentiellt. Detta är en extremt form av tidskolonisering.
K som i kontroll
Enligt Adam är kontroll vikigaste formen av tidslig makt. Den abstrakta, objektifierade klocktiden genomsyrar hela samhället och all mänsklig aktivitet. Det går att se kontroll nästan som en summa, ett resultat eller genomgående drag hos alla tidigare nämnda exempel. Adam talar om ”tidskap” (timescape, jämför med landskap/landscape) som är ett resultat av olika tidsregimer och funktioner. Ändelsen -skap är viktigt eftersom den visar att det handlar om något som är omöjligt att skilja från rum och materiella företeelser samt att sammanhang spelar roll.
I ett tidskap är tiden kvantifierad, uppmätt och förvandlad till en vara. Den är synkroniserad och samordnad. Sekvenser är kontrollerade och redigerade. Tempon är höjda och optimerade. Skillnader mellan olika tidsregimer är utjämnade.
Det går att jämföra med Sarah Sharmas begrepp ”tidslighet”, som är något individuellt men också ett resultat av tidsliga maktrelationer. Vi befinner oss alltså i ett gemensamt tidskap där vi har en individuell tidslighet.
Som Amy Wendling visat tidigare är klocktiden ett av de viktigaste instrumenten för att kontrollera arbetarklassen. Med den styrs arbetstider, raster, tempo i produktionen och en rad andra saker. Kontrollen handlar främst om att få arbetare att förhålla sig till klocktiden, hur de förhåller sig är mindre viktigt.
E P Thompson visar genom historiska exempel hur svårt de är att inte förhålla sig till klockan och tiden. När arbete började mätas i tid var det svårt för arbetare att veta om arbetsgivarna manipulerade tiden eller inte. Så fort de kunde skaffade de egna klockor för att kontrollera detta. Men det här innebar också att de fick hela tidssytemet på köpet. De accepterade den abstrakta tiden och började kämpa inom systemet, inte mot. Klasskampen blev i stor utsträckning en kamp om den abstrakta tiden – för kortare arbetsdagar, rätt till rast eller att inte ta rast, betalt för övertid och så vidare – istället för en kamp mot abstrakt tid som sådan.
Det skulle vara intressant att spekulera kring hur en klasskamp mot den abstrakta, objektifierade klocktiden skulle kunna se ut. En exodus från tidskapet. Alla tänkbara invändningar oaktade kan garanterad basinkomst ses ur det här perspektivet. Den frånkopplar helt och hållet inkomst från tid spenderad inom produktionen.
Låt oss avsluta med en lek. Fundera på när du sist var helt oberoende av vad klockan är.
Skumrask 