Det här är den bok som fick mig att intressera mig för tidsliga maktrelationer. Sharma förespråkar ”makt-kronografi” vilket innebär att man tar hänsyn till tidsliga aspekter när man diskuterar andra maktrelationer som har att göra med exempelvis klass, kön, etnicitet eller sexualitet. Ett sätt att göra detta är att hela tiden ställa frågan om vems tid, vilken tid och vilken sorts tid som är inblandad i olika relationer.
Sharma inspireras av vad Doreen Massey (1994) kallar ”maktgeometri”. Enligt Massey utgår många idéer om rumtidkompression – alltså tanken att geografiska avstånd minskar genom förbättrade kommunikationer och infrastruktur – från att tid och avstånd ser likadana ut för alla. Massey menar dock att upplevelsen av rumtidkompression är en maktfråga och dessutom begränsad till ett fåtal. För de flesta är rum och avstånd fortfarande i högsta grad restriktioner.
Sharma ser maktkronografi som en förlängning av Masseys maktgeometri. Tiden är inte lika för alla. På samma sätt som många missar att rummet fortfarande innebär ojämlikheter, missar många att tiden gör det. Man ser inte att tid är en form av makt och en plats för materiell kamp och sociala skillnader. Sharma tar den antika agoran, som fortfarande är sinnebilden för en offentlig plats, som exempel. Den var en plats där en minoritet av fria män kunde ägna tid åt politiska diskussioner. Men den här tiden hade inte varit möjlig om det inte vore för den tid som kvinnor och slavar spenderade i oikos, det privata rummet.
Varje människa har vad Sharma kallar en unik tidslighet. Den här tidsligheten är resultat av alla olika sociala skillnader och maktrelationer. Istället för att tala om en generell tid under en viss epok betraktas tid som en specifik erfarenhet som struktureras i specifika sociala och ekonomiska sammanhang.
Sharma (2012) är särskilt intresserad av tidsligt arbete – alltså sådant arbete som är till för att spara tid, eller ändra upplevelsen av tid, hos andra. Det kan handla om hemkörning av mat, om att skjutsa människor eller om att samla in ladda upp och placera ut elskotrar. Samtliga dessa jobb är i hög resultat av medialiseringen. Samtliga dessa jobb är tidsliga, innehåller dolda ojämlikheter och skulle inte existera om det inte redan innan förelåg skillnader mellan människor.
I boken diskuterar Sharma också fenomen som ”rekalibrering”. Hon nämner
konstorsyoga och särskilda återhämtningsrum på flygplatser för folk med jetlag som exempel. Rekalibrering är en form av biopolitisk kontroll som handlar om att vi ska lära våra kroppar när vi ska vara snabba och när vi ska vara långsamma och att snabbt kunna anpassa oss till olika skiftande tidsliga strukturer och hantera stress, högt tempo och andra tidsliga krav.
Det här borde vara standardverket för alla som är intresserade av tid och samhälle. Adam bjuder både på en historisk genomgång samt en presentation av olika teorier och filosofier om tid. Inte minst förklarar hon hur tidslig makt utövas i praktiken, genom bland annat kolonisering, kommodifiering och kompression.
Enligt Adam genomsyrar den abstrakta, objektifierade klocktiden hela samhället och all mänsklig aktivitet. Adam talar om ”tidskap” (timescape, jämför med landskap/landscape) som är ett resultat av olika tidsregimer och funktioner. Ändelsen -skap är viktigt eftersom den visar att det handlar om något som är omöjligt att skilja från rum och materiella företeelser samt att sammanhang spelar roll.
I ett tidskap är tiden kvantifierad, uppmätt och förvandlad till en vara. Den är synkroniserad och samordnad. Sekvenser är kontrollerade och redigerade. Tempon är höjda och optimerade. Skillnader mellan olika tidsregimer är utjämnade.
Det går att jämföra med Sarah Sharmas begrepp ”tidslighet”, som är något individuellt men också ett resultat av tidsliga maktrelationer. Vi befinner oss alltså i ett gemensamt tidskap där vi har en individuell tidslighet.
Judy Wajcman: Pressed for time – The acceleration of Life in Digital Capitalism
Boken handlar bland annat om ”tidspressparadoxen”, alltså fenomenet att vi blir mer och mer stressade av teknik som egentligen ska göra oss mindre stressade genom att underlätta tillvaron på olika sätt. Men framförallt presenterar boken ett mycket sunt sätt att förhålla sig till teknologi om man är socialist och materialist.
Ett grundantagande är att teknologi är inte determinerande i sig. Den existerar i – och formas av – samhället. Den sparar inte tid per automatik. Om det finns strukturer i samhället som exempelvis gör att kvinnor i större utsträckning än män arbetar i hemmet kommer detta att påverka hur teknologin fungerar och används.
Väldigt lite av våra liv är oberoende av teknologi. Den är helt sammanflätad med vår tillvaro. Den är i sig varken frigörande eller förslavande, utan blir vad vi skapar och använder den till. Teknologi är ett resultat av sociala relationer och materiella omständigheter. Den är planerad, producerad, använd och styrd av människor
Tidsliga maktrelationer uppstår heller inte på grund av teknologi. De är snarare inbyggda i teknologin, medvetet eller omedvetet, redan från början
Helga Nowotny: Time – The Modern and Postmodern Experience
Boken handlar bland annat om egentid, ett begrepp Nowotny lånar från Einsteins relativitetsteori. Egentid innebär i det här sammanhanget en tid över vilken man själv har stort inflytande. Nowotny är noga med att påpeka att det inte bara handlar om kvantitet, alltså om bara en viss period tid, utan främst om kvalitet, alltså möjligheterna att påverka samma period.
Människors har olika stora möjligheter att skapa egentid. Detta beror bland annat på skillnader när det gäller exempelvis social position, makt och pengar. En chef med stort inflytande över sitt arbete har exempelvis större möjligheter än en förvärvsarbetande ensamstående mamma.
Nowotny beskriver strävan efter egentid som ett försök att uppnå en ”ukroni”, vilket är den tidsliga motsvarigheten till utopi. Det handlar alltså om en föreställning om en sorts ouppnåeligt ideal, alltså något att sträva efter snarare än mål som ska infrias.
Nowotny blir aldrig särskild detaljerad när det gäller hur vi ska nå ukronia i praktiken. Syftet är dock inte heller att komme med konkreta råd. Hon menar att poängen med ukronier, precis som med utopier, är att de innehåller förslag på lösningar på problem som samhället inte klarar av att lösa.
Lisa Adkins: The Time of Money
Enligt Lisa Adkins lever i spekulationens tid, en tid där ”då”, ”nu” och ”sen” inte längre har några stabila relationer eller en på förhand given kronologisk ordning. De befinner sig istället i rörelse och är föremål för ständiga omförhandlingar.
Adkins menar att kapitalismen i allt större utsträckning går från att vara ”extraherande”, det vill säga generera profit genom att exploatera arbete, till att vara ”spekulerande”, det vill säga generera profit från finansiella transaktioner. Spekulation blir inte bara ett sätt att generera profit, det blir också ett verktyg för att organisera samhället, särskilt tidsligt. Det blir ett sätt att hålla människor, skuldsatta människor, produktiva.
Adkins bok förklarar också en hel del av det Lazzarato och Hardt & Negri skriver om skuld. Dessa herrar blir sällan särskilt konkreta när de påstår att skuldsättningen blivit det allmänna villkoret för samhällslivet och att den dessutom är ett centralt kontrollinstrument. Adkins visa precis hur fungerar och vad som driver utvecklingen framåt.
Amy E Wendlig: The Ruling Ideas, Bourgeois Political Concepts
Hela boken handlar inte om tid, men den innehåller ett mycket bra och grundläggande kapitel om hur tid fungerar och har fungerat som maktrelation under kapitalismen (alla andra kapitel är bra också, även om de handlar om andra saker). Kapitlet börjar med ett enkelt konstaterande: i ett borgerligt samhälle mäts arbete i tid. Det här är inte självklart och så har det inte alltid varit. Tidigare har arbete mätts i objekt eller uppgifter. Men ju mer avancerad produktionen blir, desto svårare blir det att mäta på det här sättet eftersom arbetet sällan resulterar i färdiga, enskilda objekt.
I takt med att produktionen förändras, förändras också själva tiden för att kunna fungera som kontrollinstrument. Istället för exempelvis organisera dagen kring solens upp- och nedgång, årstidernas växlingar eller den tid det tar att utföra olika sysslor börjar dagen organiseras kring abstrakta tidsenheter som 07:30, 30 minuters lunch, en akademisk kvart, åtta timmars arbetsdag eller 15:46, vilket var det magiska klockslag då jag kunde stämpla ut från mitt första jobb.
Wendlig bygger många av sina resonemang på E P Thompsons ”Tid, arbetsdisciplin och industrikapitalism”, som också är måsteläsning för alla tidsintresserade.
Wendlig redogör också för den smått fanatiska boken Void where prohibited: rest breaks and the right to urinate on company time av Marc Linder och Ingrid Nygaard. jurist respektive läkare. De studerar rasternas, i synnerhet toalettrasternas, funktion på arbetsplatser. Det kommer fram till att raster är något som arbetsgivare vill kontrollera och begränsa, trots att den finns massor av forskning som visar att raster ökar produktiviteten. Motsägelsefullt? Nej, det handlar inte om produktivitet tillfälligt och i enstaka fall. Det handlar egentligen inte om raster överhuvudtaget, utan om att underminera arbetarnas kontroll och att påminna dem om att de inte kontrollerar och inte kan kontrollera sin arbetsdag. Den här demoraliseringen, infantiliseringen och alieneringen är viktigare för kapitalismen och produktiviteten i stort, än produktiviteten i enskilda fall.
Elizabeth Freeman – Time Binds
Freeman lanserar begreppet ”krononormativitet” som beskriver hur stater, organistioner och företag försöker justera, kontrollera och synkronisera tiden i människors liv för att på så vis uppnå maximal produktivitet. Vissa aspekter av snabbas upp medan andra saktas ner, samtidigt som alternativa sätt att organisera tid bekämpas.
Genom att synkronisera individer – inte bara med varandra utan med hela populationer och större tidsliga scheman som exempelvis arbetstider – skapas en känsla av tillhörighet. Det uppstår också, precis som namnet antyder, normer, förväntningar och värderingar som människor blir ”tidsbundna” till.
Krononormativitet kan handla om att livet ordnas i produktiva sekvenser efter en tidslinje som börjar vid födseln och tilldelning av personnummer för att fortsätta med skolgång, arbete, partnerskap, reproduktion, barnuppfostran, person och sluta med döden. Vid olika punkter på linjen tilldelas rättigheter och skyldigheter som exempelvis rösträtt och militärtjänstgöring. Det kan också handla om att hela samhället anpassas efter den dominerande arbetstiden.
Många av de här ”krononormerna” är organiserade kring kärnfamiljen på olika vis. Det går utmärkt att läsa den här parallellt med Jack Halberstams ”In a Queer Time and Place – Transgender Bodies, Subcultural Lives”, som adresserar den här tidsliga heteronormativiteten på ett mer direkt vis.
John Durham Peters ”The Marvelous Clouds – Toward a Philosophy of Elemental Media”
Den här boken handlar om att klockan (och elden, pengar, moln med flera) är ett medium, närmare bestämt ett logistiskt medium, vars funktion är att koordinera, ordna och arrangera relationer mellan människor och ting. Elden är exempelvis ett medium som sänder värme som tidkoloniserar vintern och ljus som tidkoloniserar natten. Peters visar bland annat hur klockan används som kontrollinstrument från 1300-talet då det började sättas upp klockor på centrala byggnader, fram till våra dagar.
Inte heller hela den här boken handlar om tid, men de andra delarna är också mycket läsvärda. En av de mest bildande böcker jag någonsin läst.
Shannon Mattern – Deep Mapping the Media City
När det snackas om ”smarta” städer är det befriande att läsa Shannon Mattern som menar att städer varit smarta och medierade i tusentals år. Det går att spåra det smarta så lång tillbaka i tidens som till antikens Rom eller till och med Uruk och Çatalhöyük. Nya nätverk är beroende av gamla, som exempelvis den serverhall som kyls ner av vattenledningar som funnits där sedan långt innan. Nya nätverk byggs ofta dessutom på gamla, som en antik vattenledning som senare kompletteras med avlopp och ännu senare med elledningar och fiberoptik.
Boken fungerar också bra som introduktion till ämnet mediearkeologi. Mattern har skrivit andra bra böcker också
Skumrask 