Rytmanalys med Catherine och Henri

Vardagslivet formas efter abstrakt kvantifierad tid, klockornas och urens tid.
Henri Lefebvre och Catherine Régulier (2016:82 [1985])

Rytm innebär att något återkommer med viss regelbundenhet. Lefebvre (2016 [1992]) menar att rytm finns överallt där plats och tid interagerar och energi förbrukas. Det finns både cykliska och linjära rytmer. Cykliska rytmer härstammar från naturen och kroppen. Som dag och natt, årstider och tidvatten eller kroppens hjärtslag, hunger, törst och sömn. Cyklerna är dock inte identiska. Det händer alltid något nytt och oförutsett i varje ny cykel.

Linjära rytmer består av serier av händelser som återkommer med kortare eller längre mellanrum. De uppkommer av mänskliga aktiviteter och är monotona och tröttande, som klockans tickande, hammarens slag eller motorns brummande. Två att de mest framträdande linjära företeelserna i moderna samhällen är arbete och konsumtion (Lefebvre och Régulier 2016 [1985]).

Rytmerna förstås också i relation till varandra. Vi vet exempelvis bara om en rytm är snabb eller långsam om vi jämför den med en annan rytm som hastigheten vi rör oss i, våra andetag eller våra hjärtslag (Lefebvre 2016:20).

Relationerna mellan cykliska och linjära rytmer är komplexa. Ofta är de sammanflätade. Klockans monotona tickande mäter sekunder och timmar, men också dygnets cykler. Grundläggande cykliska rytmer är beständiga samtidigt som klocktiden tvingar fram monotona repetitioner. Ibland är rytmerna i harmoni med varandra, andra gånger i konflikt.

Vardagslivet är på en och samma gång en plats för, en scen för och vad som står på spel i de här konflikterna. Vardagslivet styrs av klockornas abstrakta, linjära och repetitiva tid. Den här sortens tid blir gradvis mer och mer betydelsefull i takt med att människor börjar använda ur och helt dominerande när den börjar användas som mått på arbete. Klocktiden blir enhetlig samtidigt som den splittras upp i fragment som ordnas hierarkiskt med arbetets tid överst. Alla vardagsaktiviteter underkastas arbetets klocktid: hur länge vi sover, när vi vaknar och när vi äter. Den styr relationen mellan föräldrar och barn, nöjen, hobbies och avkoppling. Den organiserar produktion, konsumtion, cirkulation och hem (Lefebvre och Régulier 2016[1985]).

Vi har alltså naturens rytmer, kroppen rytmer och samhällets rytmer. De två förstnämnda är i huvudsak cykliska medan de sista är linjära. De sista skulle vi kunna kalla sociala eller ekonomiska, men jag föredrar att se dem som ideologiska. Ideologi handlar ju som bekant om att dölja människors ”reella existensbetingelser”, om att dölja maktrelationer. De enligt Lefebvre och Régulier (2016) mest framträdande linjära företeelserna, arbete och konsumtion, är båda sprungna ur den mest centrala konflikten i kapitalistiska samhällen, den mellan arbete och kapital. Våra vardag påverkas tidsligt i väldigt stor utsträckning av dem här maktrelationen.

Men vad har någon som studerar städer, makt, tid och medialisering för glädje av rytmanalyser?

En hel del skulle jag säga. En stad som exempelvis Malmö påverkas av naturens cykliska rytmer. Dag och natt. Årstiderna. Våren med de nyöppnade uteserveringarna som inte ens en pandemi kan tömma en solig dag i april. Malmö är visserligen en kuststad, men har inte något tidvatten att tala om. Däremot vindar, som det går att se cykliska mönster i om man tittar på dem ur ett stort perspektiv.

Det går att se tydliga spår av kroppens rytmer. Behovet att äta, att sova, att röra sig och ha roligt. Det går att se tydliga linjära mönster, spår av arbetets klocktid, i morgonens och kvällens rusningstrafik, i serveringen av måltider och affärernas öppettider.

Rytmerna sammanflätas, ibland i harmoni, ibland i konflikt. Trogna läsare av den här bloggen kanske minns de tidsligt präglade politiska strider som stått kring arbetares rätt att ta paus för att gå på toaletten. En kroppens rytm som hamnar i konflikt, i jitter, men arbetets linjära fordringar.

På Centralstationen är det lätt att identifiera flera såna här konflikter. Exkluderande design reglerar kroppens behov av att vila. Du får vänta på ditt tåg men inte hänga och absolut inte sova. Blir du kissnödig finns bara ett fåtal toaletter. Dessa kräver inte bara att du betalar, utan dessutom att du betalar med kort.

Under ytan gömmer sig kollektivtrafikens samhällsfunktion, att frakta arbetskraft till och från fabriken. Där gömmer sig också normer om att riktiga arbetare inte bara har pengar att spendera utan också en god relation till banken. Henri Lefebvre (2016[1992]) beskriver samhället som en klocka. De rörliga, synliga delarna döljer själva maskineriet.