Det finns ett särskilt eländigt inslag i vårpropositionen, vilket Kim Müller uppmärksammat på ett utmärkt vis. Jag tänker på det som kallas ”aktiva åtgärder” och som bland annat innebär att arbetsförmedlingen erbjuder praktikplatser till arbetslösa.
Det låter kanske inte så hemskt att några stackars arbetslösa får möjlighet att praktisera. Men det är faktiskt riktigt läskigt.
För det första handlar det inte om ett erbjudande. Det är inte så att den arbetslöse har något val. Den som tackar nej kommer att bli av med a-kassan eller socialbidraget.
För det andra skapas det inte några nya arbetstillfällen. Praktikanterna kommer att utföra jobb som idag utförs av andra. Med skillnaden att de inte kommer att få någon lön utan istället behålla sitt bidrag. Företagen får tillgång till ett arbetsmarknadens ofrivilliga b-lag som de inte behöver betala för.
De stora förlorarna är vikarier och andra med osäkra anställningar som kommer att ersättas med den gratis arbetskraft som arbetsförmedlingen levererar.
Vikarierna som får sparken tvingas till arbetsförmedlingen som tvingar dem att bli praktikanter som då konkurrerar ut några andra vikarier, som då tvingas bli praktikanter, som då konkurrerar ut några andra vikarier och så vidare.
Anders Borg kallar den här processen att ”upprätthålla motivationen att söka arbete” medan Wanja Lundy-Wedin står i skamvrån och applåderar.
Jag har ett bättre förslag på en synnerligen aktiv åtgärd. Sänk arbetstiden till sex timmar om dagen. Till att börja med. Finansiera det genom att lägga ner arbetsförmedlingen. Resten kan Anders och Sven-Olofs kompisar betala.
Skumrask 