Just nu hålls ett möte för att bestämma vad klockan är. Nej, det är inte ett skämt. Tid, i den form som möter oss i vardagen, är en mänsklig uppfinning och man kan bestämma i stort sett vad som helst.
Mötet – CGPM Conférence générale des poids et mesures eller på svenska den Allmänna konferensen för mått och vikt – fösöker komma fram till om vi ska fortsätta ha skottsekunder eller inte.
Skotttid är inget nytt. Vi har ju exempelvis skottår vart fjärde år, då det tillkommer en dag i februari. En gång tillkom faktiskt till och med två dagar, men det är en något annan historia. Skottmånader förekommer i de länder som har ”lunisolar-kalendrar” för att hantera det faktum att det inte går ett jämt antal månvarv på ett solvarv. Dessa mått kan krånglas till hur mycket som helst och vill man göra det lätt för sig lägger man bara till tid då och då och låtsas som ingenting.
Hursomhelst. En gång i tiden var en sekund en del av en minut som i sin tur var en del av en timma som i sin tur var en del av ett dygn som i sin tur motsvarade den tidsperiod som man uppfattade att det tar för solen att återkomma till samma position på horisonten.
Så är det inte längre. Sedan 1967 har sekunden definierats som varaktigheten av 9 192 631 770 perioder av den strålning som motsvarar övergången mellan de två hyperfinnivåerna i grundtillståndet hos atomen isotopen cesium-133. En minut är sextio såna sekunder och så vidare. Sekunden har alltså inte längre någon koppling till jordens snurrande. Av praktiska skäl försöker man ändå behålla den här kopplingen
Det är inte helt lätt eftersom jordens rotation varierar. Den har tidigare snurrat allt långsammare varför man sedan 1972 lagt till en extra sekund – en skottsekund – när skillnaden blivit för stor. Det har skett 27 gånger, senast vid slutet av 2016.
Nu har jorden istället ökat takten vilket skulle kunna innebära att det behövs en negativ skottsekund då och då, alltså en sekund som tas bort. Eftersom det aldrig har gjorts tidigare är det oklart hur känsliga system kommer att hantera det.
Japp, det är domedagsprofetior al la Millenniebuggen igen. Troligen kommer inger särskilt att hända den här gången heller. Men för säkerhets skull kommer konferensen att ta ställning till ett förslag om att inte vara så jäkla petig med sekunder hit och dit. Låt det skilja lite. Låt oss vänta till skillnaden blir en timme och först då lägga till eller ta bort den här timmen.
Vad kan vi lära oss av detta? Förutom att tid är något någon med mycket makt kan definiera efter sin egen agenda lär det oss att tiden allt mer övergår från att vara linjär – långa tydligt avgränsade serier av återkommande händelser som avlöser varandra till att blir allt mer dynamisk: allt mer flexibel och allt mer en konsekvens av beslut, maktutövning och ständiga omförhandlingar, där styrkeförhållanden mellan de inblandade parterna avgör utgången.
