
Lär dig känna igen varningssignalerna!
CIA har givit ut en sabotagemanual. Den beskriver hur man kan slå ut infrastruktur, i både större och mindre skala, för att skapa kaos och instabilitet. Inga konstigheter, det är ju liksom deras kärnverksamhet.
Häromdagen fick jag reda på att det också finns en motsvarande manual för medelklassyrken. Den är tänkt att användas för att lamslå myndigheter och strategiskt viktiga företag och organisationer. För några år sedan offentliggjorde man manualen. Inte för att för att erkänna gamla synder eller för att den spelat ut sin roll, tvärtom, utan för att – och du har säkert redan gissat det – de flesta arbetsplatser fungerar såhär ändå.
Här är några av de vanligaste varningssignalerna (och du har säkert redan gissat det här också, möten spelar en central roll)
Var uppmärksam om din chef:
- Håller så många möten, konferenser och planeringsdagar som möjligt, särskilt under perioder med hög arbetsbelastning
- Ger ofullständiga och/eller vilseledande instruktioner, särskilt till nyanställda
- Ger ineffektiva medarbetare beröm, klagar på de som sköter sitt jobb.
- Gör allt för att fördröja så många processer hen kan
- Kräver att mindre viktiga arbetsuppgifter utförs perfekt.
- Ökar mängden pappersarbete så fort chansen finns
- Tillsätter så många arbetsgrupper som möjligt, ser till de har många medlemmar men lite att säga till om.
Om dina kollegor:
- Arbetar långsamt
- Sprider oroande rykten
- Ständigt är irriterade och grälar om allt
- Skapar så många avbrott och distraktioner de kan
- Aldrig delar med sig av kunskap eller erfarenheter
- Tar långa raster och stannar länge på toaletten (för övrigt ett av mina favoritämnen)
Om någon eller några under ett möte (och det är möten hela tiden om din chef, medvetet eller omedvetet, följer manualen):
- Gör allt för att förhindra att beslut fattas. Kräver att besluten ska förberedas och utredas noggrannare eller diskuteras vidare under annat möte
- Pratar så ofta och så länge som möjligt samt illustrerar sina ”poänger” med långa ovidkommande anekdoter och berättelser om egna upplevelser.
- Hänvisar så mycket som möjligt till andra forum, som andra möten, kommittéer, nämnder eller arbetsgrupper.
- Ständigt tar upp irrelevanta ämnen
- Bråkar om exakta formuleringar i dagordning, beslut, tidigare beslut, planer och saker som presenteras under mötet
- Återkommer till saker som beslutats under tidigare möten. Försöker väcka liv i diskussionen igen och om möjligt ompröva besluten.
- Förespråkar ”försiktighet” eller ”rimlighet” och uppmanar övriga mötesdeltagarna att undvika förhastade åtgärder.
- Uttrycker oro för att beslut inte är korrekta eller lämpliga. Hävdar att de strider mot någon plan, policy eller annat beslut ingen har hört talas om.
Nästan alla råd handlar om att sakta ner arbetstempot eller att göra arbetsuppgifter mer tidskrävande att utföra. Det är alltså motsatsen till vad Michel Foucault och andra beskriver som varje tidsregims främsta uppgift: att göra tiden produktiv
STÖD DEN HÄR BLOGGEN (ok, du stöder inte just den här bloggen. Pengarna skänks vidare till intressanta projekt)
