Why You Hate The Game

Parlett1Big

 

Förra veckan var det ”skattefridagen”. Den är ett påfund av Skattebetalarnas förening. Skattefridagen är den dag då den genomsnittlige medborgaren har tjänat lika mycket som hon betalar i skatt under ett år. Medan festligheterna pågick som bäst på SVDs ledarredaktion förverkligade en man vid namn Roger Akelius deras våtaste drömmar om ett skattefritt samhälle. 

 

Roger plockade ur en miljard kronor kronor ur sitt bolag Akelius fastigheter, Sveriges största privata bostadsbolag, som äger 37 000 hyreslägenheter runt om i landet. Eftersom Roger är skriven i skatteparadiset Bahamas, är det skattefria dagen för honom hela tiden.

 

Roger ”bor” dock inte, enligt honom själv, på Bahamas av skatteskäl. Och Cypern, där han registrerat bolaget han stoppat pengarna i, är inte alls så fördelaktigt ur skattesynpunkt som folk tror. Återigen enligt honom själv. 


Det Roger gör är heller inte på något vis olagligt. Även om det skulle varit det betraktas skattebrott inte som särskilt allvarliga. Så här skriver exempelvis statsminister Fredrik Reinfeldt med flera i klassikern ”Stenen i Handen på den Starke”:

 

”Skattebrott är en annan kategori av brott som oftast inte drabbar någon annan på ett mer direkt sätt. Det kan hävdas att skattebrotten delvis följer av ett orimligt högt skattetryck som inbjuder till olika manövrer för att undgå beskattning.”

 

Man kan däremot tycka det är oetiskt och osmakligt att plocka ut 1 000 000 000 (jag var tvungen att skriva det med siffror) samtidigt som det råder finanskris för dem som ska slita ihop pengarna till hyran i hans lägenheter. Samtidigt som arbetslösheten kryper upp mot 10% i genomsnitt och 30% bland unga. Samtidigt som det pågår en systematisk hetsjakt på arbetslösa och sjuka. Samtidigt som klassklyftorna ökar till följd av en politik som syftar till att skattefridagen ska firas tidigare och tidigare för varje år. 

 

Personligen kan jag sträcka mig så långt att tycka det är sjukt att det går att tjäna så mycket pengar på andras boende. På att det råder en konstgjord bostadsbrist. Att det överhuvudtaget går att tjäna pengar på att andra måste ha någonstans att bo. Att det är helt ok, till och med eftersträvansvärt, att betala så lite skatt som möjligt. Att medvetet undanhålla sig beskattning genom att skriva sig och sitt företag utomlands trots att man är verksam här. Att missunsamhet förvandlats till dygd. 

 

Det är ingen slump att det blivit så här. Det handlare inte om enskilda spelare. Eller om vilken regering vid för tillfället har. Det handlar om ett samhällssystem som går ut att tjäna så mycket pengar som möjligt och där allting annat kommer i andra hand. Så länge vi inte gör något åt den saken kommer det att dyka upp nya Akelius. Idag. I morgon. För all framtid. Dags att släppa de enskilda spelarna och göra något år själva spelet istället?