Att gå till en snabbmatsrestaurang mitt i natten är en bisarr upplevelse. De flesta som äter där gör det för att det inte finns någon annanstans att äta. De flesta som jobbar där gör det för att det inte finns någon annanstans att jobba.
I Köpenhamn har den här upplevelsen kryddats med ännu ett säreget drag. Alla talar svenska. Jag tänker inte först och främst på de malmöbor som väntar på tåget hem, utan på de som jobbar på McD, KFC, BK, 7-11 och liknande. Precis som när de gäller de många andra serviceföretag i regionen är de flesta av de anställda svenskar. Många har dessutom invandrarbakgrund.
Vid mitt senaste besök tror jag faktiskt att samtliga bakom disken var svenskar. En äldre dansk herre klagade på att de inte förstod vad han sa. Den svenska tjejen i kassan gjorde några taffliga försök att prata danska med mig trots att hon visste att jag också var svensk.
Är det inte ironiskt? I främlingsfientliga Danmarks huvudstad sköter svenska invandrare affärer, barer och restauranger. ”Åk hem till ditt hemland” har förvandlats till ”Åk hem till ditt hemland, men kom tillbaka i morgon 20:00, stämpla in och flippa burgare”.
Nej, det är inte alls ironiskt när jag tänker på saken. Det är precis så ”fri rörlighet för arbetskraft” fungerar. Det går att skicka hem invandrarna efter jobbet. Nu väntar jag bara på att Skandinaviens latinos börjar klippa gräsmattor och passa barn för svarta danska dollar.
Skumrask 