Slippavgit är när du betalar för att slippa något.
Tänk att du går in genom bakdörren på din illa butik. Du tänder i lokalen och sätter igång kassaapparaten. Låser upp entrédörren och rättar till varorna i skyltfönstret. Precis när du ska vrida öppetskylten åt rätt håll tränger sig två kraftiga män i träningsoveraller in. Medan den ena välter en hylla, delar den andre ut en örfil och ett erbjudande du inte kan tacka nej till. Mot en summa pengar varje månad slipper du fler besök.
Barbariskt? Kanske, men också en allt vanligare affärsmodell. Vi betalar i allt större utsträckning för saker vi vill slippa. Några spänn för att bli av med jinglar mellan låtarna. En förstaklassbiljett för att slippa hundar och fembarnsfamiljer. En extra slant för tevekanaler där filmerna inte bryts av reklam. En utsläppsrättighet för att slippa lite ytterligare miljöförstöring.
Saker vi köper för att slippa dåligt samvete är oräkneliga.
Vi jobbar några timmar för att kunna köpa saker vi behöver och vill ha, sedan ytterligare några för att ha råd att betala slippavgifter. Fler och fler kommer att sluta producera saker vi vill ha för att istället producera saker vi vill betala för att slippa. Världen håller på att förvandlas till en enorm version av den där killen som hotade döda sin söta kanin om inte folk satte in 10 000 dollar på hans konto.
Skumrask 