Jag undrar hur mycket Dansk Folkeparti svärtat ner bilden av Danmark och danskarna. För bara några år sedan var Danmark förknippat med Roskildefestivalen, skumma barer på Istedgade, Christiania, Pusher och dogma-filmer. De båda huvudpersonerna i Lars von Triers sjukhusserie Riket fick representera det danska respektive svenska lynnet. Holger Juul Hansens danske läkare är flummig, konflikträdd och lättsam medan Ernst-Hugo Järegårds svenske läkare är formell, burdus och ständigt i bråk men sina kollegor. Sverige är kärnkraft och Danmark mystiska riter i källaren. Eller ”här Danmark, utskitet av kalk och vatten och där Sverige hugget i granit”, som Ernst-Hugos Järegårds karaktär Stig Helmer uttrycker det.
Men sedan kom alltså det nationalistiska, konservativa men framför allt främlingsfientliga Dansk Folkeparti in i bilden. På ett cyniskt och tyvärr skickligt vis har de utövat stor påverkan på dansk politik. I stället för att sitta i regeringar har partiet stött dem som lovat striktare invandringspolitik. Det har varit så framgångsrika att Danmark i dag upplevs som kallt, hårt och stängt.
Därför blev jag föga förvånad när jag öppnade Sydsvenskan förra helgen. Den innehöll en brevväxling om just Sverige, Danmark och synen på våra respektive länder. Sverige representerades av en liberal kvinna med rötterna i ett annat land, nämligen Sydsvenskans kulturchef Rakel Chukri. Danmark representerades av en burdus, kritvit farbror, nämligen tidningen Berlingskes krönikör Mads Kastrup. Det var mycket svårt att inte ta Chukris parti.
Men en poäng hade Kastrup. Vår bild av Danmark är skev. Jag önskar därför att vi för omväxlings skull försökte bryta detta. Det skulle vara intressant att i stället låta någon dansk attackera Sverige från vänster. Det finns ju en hel del att attackera och en hel del danskar att välja bland. Köpenhamn är nämligen världens rödaste huvudstad, åtminstone i den någorlunda fria världen. Vänstern har stor majoritet och i senaste kommunvalet röstade 20 procent av köpenhamnarna på Enhedslisten, ett parti till vänster om Vänsterpartiets motsvarighet och som har som uttalat målsättning att avskaffa kapitalismen.
Eller varför inte låta en representant för det blandade, mångkulturella Köpenhamn diskutera med en representant för vår egen nästan kolonialt segregerade huvudstad? Världens cykelvänligaste stad mot förbifarternas Stockholm? Alternativen är många så låt oss köra. Jag sätter mig med popcorn på en bar i en stad där var femte invånare vill avskaffa kapitalismen, och njuter av showen.
Ur Arbetaren #8 2014
Skumrask 