Obehagligheterna och absurditeterna har duggat tätt den senaste tiden. Det är illa nog att det över huvud taget finns nazister år 2014. Att de tar plats i parlament, regeringar eller knivöverfaller folk som är på väg hem efter en 8 mars-manifestation är naturligtvis ännu värre.
Nu verkar det, som tur är, som att alla överfallna överlever. Händelsen har dessutom framkallat en folklig vrede av sällan skådat slag. Förra helgen tågade 10 000 personer genom Malmö för att visa sin avsky för nazismen. En bred folklig manifestation givetvis utan de högerspöken som fäster större vikt vid vem som är medarrangör än vad protesterna gäller. Som om en protest mot nazism automatiskt förvandlade folk till vänsterextremister. Som om det gick att vara neutral i frågan.
Nu förväntar jag mig inget av högerspöken. Däremot trodde jag att media skulle vara lite mer intresserade av en av de största och bredaste politiska manifestationerna någonsin i Malmö. Men de var fullt upptagna med ett utspel av några folkpartister iDagens Nyheter. Det är i skrivande stund fortfarande oklart om det rör sig om ett verkligt utspel och inte om ett avslutningsprojekt från någon konsthögskola. Men det handlade i alla fall om ”rasism” mot etniska svenskar i allmänhet och
etniskt svenska arbetarklassungdomar i synnerhet.
Om du tycker att det är märkligt att representanter för ett parti som ägnat de senaste 80 åren åt att försöka öka klassklyftorna plötsligt värnar om arbetarklassen, så vänta bara tills de kommer fram till slutsatserna. Arbetarklassens problem beror inte alls på borgerlig klasspolitik utan är sossarnas (eller ”den svenska samhällsmodellen” som det heter i artikeln) fel och rasismen förvärras av att vänstern pratar om rasism.
Det är synd att de båda folkpartisterna inte orkar tänka några varv till, för materiella orättvisor och klassförakt är allvarliga samhällsproblem som tar sig många uttryck. Att någon blir kallad ”jävla svenne” är dock inte ett av dem. Folkpartistisk politik är det däremot.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra av den här informationen annat än att konstatera att det är lättare än någonsin att vara vänsterextrem, men svårare än någonsin att vara satiriker. Det säger å andra sidan precis allt om samtiden.
Ur Arbetaren #12 2014
Skumrask 