1. The Wrestler
En film om två ensamma personer som egentligen är alldeles för gamla för att sälja sina kroppar. Om den smärtsamma insikten att ha passerat bäst före datum för länge sedan men inte ha något annat alternativ än att fortsätta.
Visst spelar Mickey Rourke sig själv. Men han gör det så bra att det fungerar. Jag satt och väntade på katastrofer – utan att bli minsta besviken – tills jag insåg att den allra största katastrofen liksom pågick hela tiden.
2. Den fria viljan
Nästan tre timmar ur en aggressiv våldtäktsmans perspektiv. Oerhört smärtsamt och omöjlig att släppa. Drömmer fortfarande mardrömmar. Filmen har någonting som många andra saknar. Huvudpersonen har både bra och (riktigt jävla) dåliga egenskaper som huvudrollsinnehavaren, Jürgen Vogel, gestaltar briljant. Det var befriande att slippa en massa ursäktande omständigheter kring huvudpersonens avskyvärda handlingar.
3. No Country For Old Men
Helt klart en av bröderna Coens bättre. Inte i klass med Millers Crossing, men tätt efter. Deras filmer är bäst helt utan eller med endast tokroliga karaktärer. Min enda synpunkt är att bröderna Coen gjort en del märkliga prioriteringar när de valt ur boken. Fast å andra sidan hade väl filmen blivit sex timmar om jag fått med allt jag skulle vilja.
4. Baader-Meinhof Komplex
Bästa catwalken sen This is England. Fundera allvarligt på att börja röka och ha såna där solglasögon. Läsa Trotskij i badet gör jag redan.
En sak störde mig. Jag vet att det är Stefan Austs story och därmed en partsinlaga. Men att så tydligt visa att det rörde sig om självmord och dessutom låta Monhaupt slå fast det efteråt i händelse av att någon skulle ha missat det var överdrivet.
Finns det egentligen några kända bevis för att de tog livet av sig? Det verkar helt orimligt att de skulle haft skjutvapen i fängelset.
Att polisen medvetet försett dem med vapen är uteslutet. Att de skulle ge desperata, våldsbenägna personer tillgång till laddade vapen för att man hoppas att de ska ta livet av sig är helt enkelt för långsökt.
När det gäller advokaterna tror jag kontrollen var rigorös. Återstår då det vanliga sättet att få in skumma prylar på kåken, nämligen med hjälp av personalen. Med tanke på symapatierna för RAF i det tyska samhället är det inte omöjligt att de kan ha haft vänner bland plitarna. Men inte jättetroligt heller.
De blev med största sannolikhet mördade.
5. Milk
Som dokumentär betraktad är den mycket bra. Sean Penn och Josh Brolin är lysande. Men trots att jag faktiskt såg den på Castro Theatre var det inte en fantastisk filmupplevelse.
Skumrask 