Städerna äro en produkt av tiden
Lewis Mumford (1942:18)
Centrala Malmö 22 maj 2020
Ett bud från företaget Foodora glider ner för Engelbrektsgatan på en elskoter av märket Voi, på väg mot klustret av vietnamesiska restauranger längre ner på gatan. Han stannar till utanför en av dem, hoppar av skotern och svingar smidigt ner sin fyrkantiga låda från ryggen till famnen och går in för att hämta mat. Efter någon minut kommer budet ut igen med fyra portioner sommarrullar i lådan. Han svingar upp den på ryggen och sätter av på skotern mot beställarens hem i en annan del av Malmö
I andra delen av Malmö har någon tidigare öppnat Foodoras app, gått in på restaurangens meny och skickat en beställning. Budet, som har en annan version av samma app får ett meddelande om att en beställning är lagd. Budet loggar i sin tur in på Vois app och hyr en skoter. Senare kommer den som arbetar med att samla in skotrarna logga in på ytterligare en version av appen och få ett meddelande om var budet lämnat sig skoter. Insamlaren, en så kallad ”voi hunter”, kan då åka ut och plocka upp skotern, ta hem den till vardagsrummet, plugga in den i väggen för laddning och sedan placera ut den på överenskommen plats så att budet eller någon annan kan använda skotern igen.
Matbud eller elskotrar är numera en vanlig syn i Malmö och andra storstäder. Ingen av företeelserna är heller nya. Det har gått att hyra fordon och få mat hemkörd sedan många år tillbaka. Men medieteknologier har gjort att de här företeelserna kan fungera på ett annat sätt och i en annan omfattning än tidigare. Nätverk, smarta telefoner, appar, GPS och auto-positionering har gjort det betydligt enklare att administrera, synkronisera och kontrollera dem. Det faktum att samma teknologier är intimt sammanflätade med människors vardag och spridda i hela samhället har gjort det betydligt enklare att sälja och tjäna pengar på dem.
Både budets och insamlarens arbeten kan beskrivas som ”tidsliga”. Deras huvudsakliga syfte är att spara tid åt den som köper arbetet. Den som beställer mat sparar tid genom att slippa hämta den själv. Budet sparar tid genom att slippa leta upp och ladda skotern själv.
Både verksamheterna är också uttryck för maktrelationer. Tid köps och säljs i flera led. Den som beställer mat köper budets tid. Budet köper insamlarens tid. En förutsättning för att det här ska fungera är att människors tid värderas olika så att den vars tid värderas högre kan köpa tid av den vars tid värderas lägre.
Det här är en historia om medialisering, makt och tid. Närmare bestämt handlar den om vilka tidsliga maktrelationer medialiseringen medför för stadsliveti Malmö
Medialisering kan beskrivas som en process där samhället omformas av medieteknologier – en process som är oskiljaktigt från, inte extern till – samhällsutvecklingen och vardagslivet (Hardt och Negri 2003, 2007, 2013). Processen påverkar arbete, produktion, fritid, vardagsliv, kommunikation och rörlighet. Den omfattar allt fler människor på allt fler sätt. Den krymper avstånd och gör att olika fenomen är tillgängliga överallt. Den snabbar på processer och gör att olika fenomen är tillgängliga närsomhelst.
André Jansson (2018) menar att en konsekvens av medialiseringen är att medier och medieteknologier görs oumbärliga och införlivas i vardagen på ett sätt som gör det svårt att ens föreställa sig ett liv utan dem. För mig är det fullständigt självklart att vara uppkopplad hela tiden och lika självklart att kunna läsa, titta, skriva, ta emot information och på annat sätt kommunicera med telefonen, paddan eller för den delen min klocka. Jag reflekterar sällan över det faktum att nätverken täcker hela staden och att det går att koppla upp sig precis överallt. Jag tänker ännu mindre på är det faktum att de apparater jag och många andra malmöbor bär runt på oavbrutet ger ifrån sig signaler. Vi berättar oavbrutet – oavsett om någon aktivt lyssnar eller inte, oavsett om vi vill det eller ej – var vi befinner oss någonstans. Vi är auto-positionerade i rummet.
Men det här är inte en historia om medialisering i allmänhet utan om vilka tidsliga konsekvenser och maktrelationer den får. Det handlar också om logistiska medier – som klockor, kalendrar och scheman – vars främsta uppgift är att koordinera, ordna och arrangera relationer mellan människor och ting (Peters 2015, Rossiter 2016).
Internet har varit en del av vår vardag i drygt 25 år. Smarta telefoner i drygt 15 år. Även om de är fullkomligt självklara inslag i tillvaron är just de här teknologierna relativt unga innovationer. Men medielisering är inte heller någonting nytt, särskilt inte när det gäller tid och logistiska medier.
Offentliga klockor började sättas upp på centrala byggnader i Europa under 1300-talet. De har alltså varit en del av stadslivet i mer än 700 år. I samma stund som klockorna sattes upp blev tiden täckande. Alla som befann sig i deras närhet omfattades av samma tid. Klockorna synkroniserade människors tillvaro genom att skapa gemensamma referenser(Heidegren 2014).
I takt med att produktionen i samhället blev mer avancerad kom klockorna att få allt större betydelse för att synkronisera koordinera och kontrollera. Tiden kom också att bli allt mer abstrakt, det vill säga förlora sin koppling till naturliga rytmer och istället mätas i enheter som 12:36 och 13:37 (Wendling 2012)
Klockorna och tiden kom dessutom att bli ett mått på arbete. Istället för att exempelvis betala människor för uppgifter de utfört, som en tillverkad stol, en fiskad fisk eller skodd häst, börjar arbete värderas i tid och människor betalas för den tid de spenderat på arbetsplatsen (Thompson 1983) .
Idag är tiden helt täckande. De skillnader som funnits inom städer och mellan städer har försvunnit. Det finns ingenstans i Malmö där klockan är något annat än i övriga staden eller övriga landet. Det finns ingen människa i Malmö som befinner sig i en annan tidszon, även om man kan vara påverkad av att nyss ha gjort det eller agerar som om man gjorde det genom att exempelvis arbeta, leka eller på annat sätt interagera med människor som befinner sig i en annan tidzon. Men faktum är att även de som befinner sig i andra tidzoner befinner sig i samma tid som vi. Den är bara justerad efter Jordens bana runt Solen. Vi befinner oss alla vid samma specifika klockslag och är med andra ord också auto-positionerande i tiden.
Klockorna påverkar stadslivet på en rad olika sätt. De anvisar inte bara en gemensam tid som alla måste förhålla sig till utan är också förutsättningen för en rad olika scheman som arbetstider, öppettider och avgångstider. Tillsammans med andra medier och medieteknologier skapar den möjligheter att köpa och sälja tid som i fallet med matbudet. De sträcker ut den tid det är möjligt att arbeta och konsumera genom att minska kopplingen till fysiska platser som arbetsplatser, butiker och skolor. När fler och fler uppgifter kan utföras på fler och fler platser vid fler och fler tidpunkter, kan mer och mer tid potentiellt förvandlas till arbetstid. Fler och fler saker kan dessutom göras samtidigt, som när en grupp människor valt att arbeta på ett kafé istället för sina normala arbetsplatser och som äter, umgås och arbetar samtidigt.
De här tendenserna förstärks av normer om att tid är pengar, att sent är bättre än aldrig eller uppmaningar att fånga dagen, att ha en aktiv fritid eller att inte slösa tid.
Tillsammans med andra tidsliga rytmer, sociala skillnader och ojämlikheter resulterar de här tidsliga maktrelationerna i att varje människa har en unik ”tidslighet” (Sharma 2014) och att varje plats är ett unikt ”tidskap” (Adams 2004). Dessa är summan av alla maktrelationer, rytmer som nätterm dagar och årstider som påverkar personen eller platsen, samt detfaktum att tidsliga resurser och förmågor är ojämnt fördelade.
Den här undersökningen beskriver ett antal såna här tidsligheter och tidskap i Malmö. Mer om detta snart. Men innan vi du läser vidare får du gärna stanna upp ett slag och och testa André Jansson påstående på klockor och tid. Hur skulle din vardag se ut om vi inte hade klockor eller andra sätt att mäta tid? Hur skulle samhället fungera? Kan du föreställa dig det?
Skumrask 