I den fantastiska filmen ”Some Kind of Monster” bjuder Metallicas trummis Lars Ulrich på en liknelse som är dum till och med för att komma från honom. Han beskriver sitt band som General Custer vid Little Big Horn och de fans som laddar ner Metallicas låtar som indianerna.
Om jag inte minns fel slutade det med att Custer skalperades. Riktigt så illa gick det inte för Metallica. Men nästan. Efter att bandet stämt Napster stängdes 300 000 av deras fans av från fildelningstjänsten.
Att försöka stämma samma personer som gjort bandet till världsberömda mångmiljonärer visade sig vara ett mycket dåligt drag. Mängder av fans övergav Metallica. Det tog flera år att hämta sig från krisen. En hel del cred var borta för alltid.
I morgon träder IPRED-lagen i kraft. Jag kan förstå att den giriga upplevelseindustrin är glada. De vill gärna lägga ytterligare några slantar på de redan rekordstora vinsthögarna. De har varit ytterst framgångsrika med att prångla ut myten om att de representerar några stackars fattiga konstnärer och inte i första hand sina egna vinstintressen. Lagstiftarna har svalt den här myten med hull och hår och åsidosatt rättssäkerheten på ett sätt som borde väcka allmän bestörtning.
Men hur är det egentligen med upphovsmännen? Det är knappast troligt att de kommer att tjäna på IPRED. I Danmark, som haft en liknande lag länge, har de inte fått ett öre. Alla pengar hamnar istället i fickorna på advokater och den industri de representerar.
Däremot har upphovsmännen en hel del att förlora. Vilken någorlunda intelligent person vill gå till historien som den första artist som skickar låtsassnuten på sina fans? Vem blir först med att sabba sina beundrares privatekonomi? Vem vill bli först att skjuta sin cred och respekt i sank för all framtid? Eller med andra ord: vem blir först att göra en Metallica?
Skumrask 