Om Henri Lefebvres The Production of Space (1991) och relationen till Louis Althussers ideologibegrepp
Den som vill veta varför städer ser ut som de gör kan ha en hel del glädje av Henri Lefebvres tankar om den sociala produktionen av rum. I boken The Production of Space (1991) menar han rum att rum – som platser, städer, torg och gator – inte bara är materiella utan också någonting som produceras socialt.
Varje samhälle producerar sina egna specifika rum (Lefebvre 1991). De är inte statiska utan befinner sig i ständig förändring. Rummen rymmer olika typer av relationer som både påverkas av och påverkar torget. Det handlar om grundläggande relationer inom kapitalistiska samhällen som reproduktion av familjeförhållanden och arbetskraft, men också om den arbetsdelning som är grundläggande för att produktionen ska fungera. Relationerna är inte ömsesidigt uteslutande utan överlappar varandra.
Lefebvre blir dock aldrig särskilt konkret och ger få exempel på vad han menar så jag får själv applicera hans tankar på föremålet för min undersökningen i min avhandling, nämligen torget Triangeln i Malmö. Jag tänker också se hur Lefebvres idéer förhåller sig till Louis Althussers ideologibegrepp som jag själv tidigare använt för att analysera urbana fenomen (Edin 2014)
Triangeln är förutom ett torg också en tågstation med förbindelse med Göteborg i norr, Trelleborg i söder, Köpenhamn i väst och Simrishamn i öst. Vid torget ligger en kyrka, en busshållplats och ett köpcentrum med affärer och restauranger. Ovanpå köpcentrumet huserar regionens näst största dagstidning Sydsvenskan.
Även om Lefebvre rör sig på ett teoretiskt plan framträder relationerna han beskriver tydligt när jag tittar på Triangeln. Här finns reproduktion av arbetskraft i form av nöjen, shopping, restauranger och muséer. Gamla och nya relationer mellan människor utvecklas genom de tusentals möten som äger rum varje dag. Även befintliga familjekonstellationer finns representerade i form av makar och ensamstående på väg till arbetet eller för att lämna barnen på förskolan. Här framträder också arbetsdelningen där den i västvärlden ständigt växande tjänstesektorn är särskilt framträdande. Butiksbiträden, frisörer, kockar och servitörer betjänar andra arbetare som kanske är där på lunchen för att klippa sig eller för att shoppa efter jobbet och ta en koppa kaffe mellan varven.
De här relationerna medverkar alla till sociala produktionen av rum. Men det finns flera saker som bidrar. Lefebvre (1991:36-46) skiljer på tre olika aspekter som även de överlappar och krockar med både varandra och relationerna. Han kallar dem ”le perçu”, ”le conçu” och ”le vécu” Lefebvre (1974). De vackra och symmetriska franska begreppen har dock försvunnit i både den engelska översättningen och en del svenska texter om The Production of Space som utgått från samma översättning (Se exempelvis Franzén 2003 varifrån jag något motvilligt också lånar de svenska översättningarna).
Le perçu eller ”rumsliga praktiker” handlar om saker som sker och saker vi gör i ett rum som exempelvis ett torg. De rumsliga praktikerna är direkt kopplade till våra kroppar och rummets utformning, både materiellt och socialt. Torgets fysiska utformning påverkar hur vi agerar. Men det finns även sociala faktorer som påverkar vårt agerande som exempelvis uppfattningar om sunt förnuft, det vill säga mer eller mindre uttalade sociala regler för vilka beteenden på torget som är accepterade och lämpliga och vilka som inte är det.
Köpcentret vid Triangeln består av långa ringlande gångar där flanörer passerar de olika affärsverksamheterna. Torget är öppet med uteserveringar i ena änden och ett flertal stora bänkar försedda med små metaldetaljer för att förhindra skateboardåkning. Torget genomkorsas av cykelbanor och en bussväg. Mitt på torget finns en nedgång till tågen i form av en stor glasbubbla. Torget är en sorts arena där människor shoppar, äter, vilar och pendlar. Vad de gör och hur det gör det påverkas direkt av torgets utformning.
Le conçu eller ”rummets representationer” handlar om föreställningar om hur rummet borde vara. Det är inget jämlikt spel där alla föreställningar spelar lika stor roll eller påverkar lika mycket. Rummets representationer är ur ett större perspektiv också ett resultat av det kapitalistiska samhällssystemet. Rummets utformning strävar åt ett visst håll av vissa anledningar. Det handlar om grundläggande behov hos kapitalismen som exempelvis att göra profit, påföra arbete samt att hitta en avsättning för de varor som produceras. I viss mån handlar det alltså samtidigt om de relationer kopplade till reproduktion och produktion som Lefebvre (1991) nämner.
Det finns en tanke bakom det mesta på torget. Flanörerna i köpcentret ska passera så många av affärsverksamheterna som möjligt. Affärer och restauranger ska komma i viss ordning. Den som vill ska kunna slå sig ner och vila på torget, medan skateboardåkare hänvisas någon annanstans. Transporten av arbetskraft till och från olika platser ska gå så smidigt som möjligt.
Ur ett mindre perspektiv påverkas rummets representationer av visioner hos inflytelserika personer och institutioner som politiker, nämnder, affärsmän, företagarföreningar, arkitekter och stadsplanerare.
På den här punkten upplever jag en skillnad mellan privata rum som exempelvis ett köpcentrum och offentliga rum som exempelvis ett torg. När det gäller privata rum är vinstintresset centralt, precis som för vilket företag som helst. När det gäller offentliga rum kan andra intressen, som medborgarnas inflytande och bekvämlighet, vara i fokus.
Le vécu eller ”representationernas rum” handlar om erfarenheterna som de som befinner sig i rummet gör. Lefebvre (1991:39) använder också begreppet ”det levda rummet” för att beskriva den här aspekten. Det går enligt min mening att i vissa avseenden se Le vécu som ett resultat av Le perçu och Le conçu, alltså som ett resultat av rummets utformning och intentionerna med rummets utformning. Det intressanta är att Lefebvre inte beskriver detta som en envägsrelation. Människorna som ”lever” rummet är inte hjälplösa offer som fogar sig utan vidare. Representationernas rum är enligt Lefebvre också platsen för artister, författare och filosofer. Det finns en dialektik där de som lever rummet också påverkar rummet.
Hur välkonstruerat och genomtänkt ett torg än är kommer människor alltid att ha ett handlingsutrymme. Visst kommer många att göra som de som haft inflytande över torget har tänkt. Men några kommer också att göra någonting helt annat. Det kan handla om mindre överträdelser av sunt förnuft som att stå på fel sida av rulltrappan. Det kan också handla om skateboardåkning mellan hindren eller till och med stölder.
Det starkaste med Lefebvres idéer är enligt mig just att människorna i rummet får ett så stort utrymme. Det är aldrig hjälplösa offer för strukturer. De är givetvis aldrig oberoende av rummet, men de agerar självständigt, påverkar och gör mer eller mindre medvetet också motstånd mot intentionerna ibland.
Lefebvre (1991) ägnar större delen av boken till att utveckla tankarna kring de olika relationerna och aspekterna samt hur produktionen av rum sett ut under olika historiska epoker. Han visar hur aspekterna och relationerna överlappat, krockat och utvecklat varandra. Begreppen ”praktiker”, ”representationer”, ”visioner” och ”erfarenheter” är centrala för hans framställning. Praktiker är sådant vi gör och representationer sådant vi föreställer oss. Visioner är olika slags intentioner eller förväntningar på framtiden medan erfarenheter främst handlar om våra upplevelser av rummet.
Även om Lefebvre själv ofta är både filosofisk och abstrakt går det att göra ett mycket konkret schema av hans tankar utan att i min mening begå för mycket våld på dem. Många har också gjort så och dessutom jämfört med egna motsvarade scheman. Geografen David Harvey (2006) har exempelvis tagit Lefebvres tre aspekter, lagt till tre egna och på så vis skapat ett diagram med nio fält som han dessutom kryddar med ytterligare kategorier bland annat hämtade från Karl Marx’ Kapitalet.
Jag frestas att göra något liknande själv. Jag har tidigare analyserat rum utifrån vad jag kallar ett ideologikritisk perspektiv (Edin 2014), där jag använt begrepp som ideologi och hegemoni för att försöka förstå urbana fenomen. Definitionen av ideologi har jag något ironiskt lånat från Lefebvres samtida Louis Althusser (1976). Ironiskt för att Lefebvre och Althusser sågs som varandras motpoler inom fransk vänster på sextio- och sjuttiotalet (Harvey 1991:429). Lefebvre ansågs vara en poetisk rebell, fritänkare och kritiker av både stalinism och det franska kommunistparti som den strukturerade analytikern Althusser tidvis var en framstående företrädare för.
Jag är dock inte alls säker på att de skulle vara särskilt oense när det gäller rum, städer, torg och den dynamik som producerar dem. I början av The Production of Space resonerar Lefebvre kring hegemonins förhållande till rummet. Lefebvre (1991:11) menar bland annat att det inte är tänkbart att hegemoni skulle lämna rummet oberört. Han frågar sig också vad ideologi vore ”utan rum att referera till, rum att beskriva, rum vars vokabulär och kopplingar den använder och vars kod den gestaltar?” (Lefebvre 1991:44, min översättning).
Ordet hegemoni nämns inte mer i boken, men ideologi är däremot ett återkommande tema. Lefebvre gör dock en i min mening onödigt skarp gränsdragning mellan representationer och materiella fenomen (exempelvis 1991:132) och mellan ideologi och rum, där ideologi behandlas som en form av representation. Han skriver exempelvis att rum under vissa omständigheter kan skapa en upplevelse av stabilitet, en funktion som tidigare fyllts av ideologi och som rummet i viss mån fortfarande behöver ideologi för att fylla (1991:363-364).
Det är synd för att jag tror att det finns en hel del att vinna på att även betrakta ideologi som något materiellt. Norman Fairclough har exempelvis definierat ideologi som ”betydelse i maktens mening” (1995:87). Det finns enligt min mening ingen anledning att begränsa detta till språk eller kultur eller att dra en skarp gräns mellan materiella fenomen och representationer. Jag menar också att det går utmärkt använda ett begrepp som ideologi i den betydelsen till att fördjupa Lefebvres teorier. Den största vinsten med detta är enligt mig är att vi får en tydligare förklaring till vilka krafter som påverkar de relationer och aspekter som Lefebvre menar producerar ett rum.
Enligt mig (Edin 2014:14) har ideologi tre funktioner när det gäller städers utformning, eller städers ”betydelse i maktens tjänst”. Ideologi döljer maktrelationer, den verkar genom en rad praktiker som påverkar människors beteenden och den rättfärdigar rådande samhällsordning. Precis som när det gäller Lefebvres kategorier är de inte ömsesidigt uteslutande. Ibland sammanfaller, överlappar, krockar och kontrasterar de varandra. Det går också att både placera dem i var och en av Lefebvres kategorier samt att hitta aspekter av alla tre i varje.
Le perçu, de rumsliga praktikerna, handlar om saker vi gör på torget. Och det vi gör, gör vi av en anledning. Torget är utformat på vissa sätt för att vi ska bete oss på vissa sätt. Torget ser ut som det gör på grund av att samhället ser ut som det gör. Torget är utformat som det är för att vi ska shoppa, resa till och från arbete, äta mat och underhålla oss. Det är utformat för att underlätta de relationer kopplade till produktion och reproduktion som Lefebvre beskriver. Eller, översatt till ideologiska termer, för att verka genom en rad praktiker som påverkar människors beteenden.
De rumsliga praktikerna är enligt mig ett resultat både av representationer, föreställningar och högst materiella företeelser som arkitektur. De samverkar och ibland är gränsdragningar mellan det metariella och representationerna mycket svåra eller till och med omöjliga att göra.
Le conçu eller ”rummets representationer” handlar om olika visioner och föreställningar om hur torget bör vara. Olika visioner har olika mycket inflytande och visionerna kommer inte till av en slump. Enligt mig är en av de mest inflytelserika visionerna med att modernt tog att dölja olika maktrelationer. Det tydligaste exemplet på detta är så kallad exkluderande design, det vill säga platser eller föremål som konstruerats för att hålla vissa människor borta. Det kan handla om att fastighetsägare, kommuner eller förvaltare vill köra iväg migranter, hemlösa eller fattiga missbrukare. Några exempel på exkluderande design är bänkar som lutar så de inte går att sova på dem, spikar eller taggtråd som sätts upp där hemlösa brukar sova och hög musik som spelas eller vatten som sprutas för att jaga iväg människor.
Det kan vara frestande att stoppa in hela ideologibegreppet i Le conçu och se hela torget som en vision eller mäktig föreställning hos kapitalismen. Jag tror dock att viktiga nyanser skulle försvinna. Dessutom tror jag det kan vara missvisande att se en samhällsutveckling som en vision hos hos någon eller något. Samhället ser ut på ett visst sätt, det ger upphov till visioner som i sin tur påverkar samhället. Om vi ser allt som en vision hos kapitalismen, missar vi en nivå och dessutom det dialektiken mellan nivåerna.
Le vécu eller ”representationernas rum” handlar om hur vi upplever torget. Här finns enligt mig den mest uppenbara kopplingen till ideologi, nämligen att det vi erfar påverkar oss att uppleva rådande samhällsordning som naturlig och självklar. Det finns lite utrymme för ifrågasättande eller alternativ till att shoppa, att ta en fika, att pendla till jobbet eller äta en bit mat mellan varven. Detta förstärks av media, reklam och annan information som kommuniceras på torget. Det finns en massa reklamskyltar och små skärmar som sänder kortfattade nyheter varvat med reklam. På flera ställen delas Sveriges numera överlägset största dagstidning, den till hundra procent reklamfinansierade Metro, ut. Få stannar troligen upp och tänker, vad konstigt de som satt upp den där skylten eller skapat den där annonsen vill att jag ska köpa någonting. Den där affären vill att jag ska handla där och den där restaurangen erbjuder måltider. Hela torget är skapat på ett sätt som gör att vi upplever det som sjäkvklart att shoppa, äta lunch och pendla till jobbet.
Men det fina med Lefebvre är att han som tidigare nämnts aldrig låter människorna i rummet bli passiva offer. Några stannar trots allt upp upp och tänker: det här är inte alls naturligt, självklart eller bra. Jag tänker göra på ett annat sätt istället.
Jag menar att Lefebvres teorier om den sociala produktionen av rum och Althussers ideologibegrepp har mycket att ge varandra. Åtminstone om vi spränger gränserna mellan representationer och fysiska objekt och låter ideologi omfatta även materiella företeelser. Vi får mänskliga relationer, upplevelser och intentioner från Lefebvre och underliggande strukturella förklaringar från Althusser. Vi får ett samhälle som påverkar och skapar förutsättningar, människor som agerar och påverkar tillbaka i ett rum som ständigt produceras och ständigt befinner sig i förändring.
Referenser
Althusser, Louis (1976) Filosofi från en proletär klasståndpunkt Lund: Bo Cavefors förlag
Edin, Fredrik (2014) The Message is the Medium Lund: Publikationer från Medie- och kommunikationsvetenskap, Lunds universitet
Fairclough, Norman (1995) Media Discourse London: Edward Arnold
Franzén, Mats (2003) ”Rummets tvära dialektik – notater till Henri Lefebvre” I Johanssson, Thomas och Sernhede, Ove Urbanitetens omvandlingar Göteborg: Daidalos
Harvey, David (1991) ”Afterword”. I Lefebvre, Henri The Production of Space Malden: Blackwell Publishing
Harvey, David (2006) Den globala kapitalismens rum Stockholm: Tankekraft
Lefebvre, Henri (1991) The Production of Space Malden: Blackwell Publishing
Lefebvre, Henri (1974) La production de l’espace Paris: Anthropos
Skumrask 