Valskyldighet innebär att tvingas välja bland en massa alternativ till sådant som tidigare tillhandahållits av samhället. Det kan handla om läkare, skolor, bilprovning, telefonabonnemang eller vem som ska förvalta din eventuella pension. Väljer vi att inte välja, väljer någon annan åt oss.
Alternativen vi är skyldiga att välja bland är ofta privata och har som syfte att generera pengar åt sina ägare. Valskyldighet innebär alltså också att vi förvandlas från medborgare till kunder.
Ta telefoni till exempel. En rad företag erbjuder abonnemang. Målet för företagen är att tjäna pengar genom att erbjuda tjänster. Pengarna är målet och verksamheten är ett medel.
Hade det funnits en allmännyttig organisation som erbjöd telefoni skulle syftet istället vara att just erbjuda telefoni. Pengarna som rullade in skulle användas för detta syfte. Inte hamna i någons fickor. Avgifterna för exempelvis fast telefoni skulle vara mycket låga eftersom infrastrukturen redan är byggd. Dessutom skulle organisationen spara en hel del pengar på att inte göra reklam.
För oss som ringer skulle detta inte längre innebära valskyldighet utan valfrihet. Det vill säga friheten att inte behöva välja.
Skumrask 