DAMNED – CHUCK PALAHNIUK
Helvetet är en plats där den Engelske patienten spelas non-stop. Den går givetvis inte att stänga av heller. Spotifiering FTW.
CHAVS – OWEN JONES
En essäsamling om en fråga som tyvärr blir allt med aktuell på en rad olika sätt: demoniseringen av underklassen.
NON-STOP INERTIA – IVOR SOUTHWOOD
Om ”prekariatet”, den växande grupp arbetare som tvingas varva mängder av olika osäkra anställningar, vikariat och projektjobb med arbetslöshet. Ingen torr avhandling utan välskrivet, skrämmande och roligt utifrån författarens egna erfarenheter.
THE PRECERIAT – GUY STANDING
Den akademiska versionen av boken ovan. Men låt dig inte avskräckas. Den är föredömligt tydlig. Inte nog med det. Standing har förslag på lösningar också. Jag har egentligen bara en invändning. Standing avfärdar den autonoma marxismens teori om den sociala fabriken för att sedan berätta hur han ser på saken och lyckas då leverera, just precis, en väldigt bra beskrivning av den sociala fabriken.
GRAND FINAL I SKOJARBRANSCHEN – KERSTIN EKMAN
Några doser självbiografi, metaberättande och branschkritik blandat med massor av svart, cynisk humor är receptet på årets bästa svenska roman.
KAPITALETS GÅTA – DAVID HARVEY
Om du inte har tid eller lust att läsa några terminer ekonomisk historia och samhällsgeografi går det lika bra att läsa den här boken. Nej förresten. Bättre.
THE QUADRUPLE OBJECT – GRAHAM HARMAN
Harman går en gång för alla till botten med objektet, slänger in några diagram och skär sig ur en del knepiga situationer med sin vassa penna. Vetenskapsfilosofi blir inte roligare än såhär. Harman är dessutom delaktig i årets nördigaste tilltag, nämligen att ge ut en bok i vilken han och en annan författare diskuterar en bok Harman skrivit om en bok den andre författaren skrivit.
TRAFIKMAKTORDNINGEN
Planka.nu har givit ut sin rapportserie Trafikmaktordningen i bokform. Ett måste för den som är minsta intresserad av varför våra städer ser ut som de gör, varför vi förflyttar oss på de sätt vi gör och hur saker och ting skulle kunna vara istället.
I övrigt har jag förundrats över att jag inte läst P O Enqvists ”Musikanternas uttåg” tidigare och hissnats av den resa Manuel DeLandas ”A Thousand Years of Nonlinear History” tog med mig på. Jag har också, lång efter alla andra, upptäckt novellister som Amy Hempel, Lydia Davis och David Foster Wallace. Det sägs att svenska översättningar av Wallace är på gång.
Jag måste dessutom säga något om Jan Guillous ”Brobyggarna”. Som roman betraktad är den lika mycket skräp som hans övriga böcker. Karaktärerna är platta och stora som om Guillou kört över dem med en ångvält. Men den som orkar bortse från detta har en väldigt intressant historielektion framför sig.
Skumrask 