Ungefär hälften av allt på den här listan är troligen sant. Inga konstigheter för den som någon gång varit delaktig i en stigmatiserad subkultur.
Inskränkningar i mänskliga rättigheter börjar ofta där. Hos de misstänkliggjorda. Hos de som beskylls för att klottra, knarka, bråka, lata sig och fuska.
Den som är intresserad av gatukonst är automatiskt misstänkt för både narkotikabrott och skadegörelse. Fotbollssupportrar kan få sin frihet inskränkt även om de inte dömts för något brott. Arbetslösa tvingas till tvångsarbete. Bidragstagare får hembesök.
Grupper som stigmatiseras, som saknar företrädare inom media och politik är av förklarliga skäl först att drabbas av hårdare tag. Däremot sällan sist.
Så innan du lutar dig tillbaka i soffan och tänker att ok, det där låter inget vidare men som tur är drabbar bara knarkande klottrare, fotbollshuliganer och lata bidragsfuskare, inte oss som har rent mjöl i påsen.
Kom ihåg att i morgon kan det vara en helt ny definition av rent mjöl som gäller.
Skumrask 