På rätt spår

Turen kring SJs haverier har de senaste dagarna fått tre nya resenärer; tågmästare Ohly, infrastrukturminister Torstensson samt styrelseordförande Adelsohn. Som vanligt när det gäller svensk partipolitik är det svårt att upptäcka några större skillnader eller hitta några visioner. Det bråkas om vem som satsat minst tidigare och vem som vill satsa mest i framtiden.

Adelsohn snuddar dock vid ett stort problem. Det är inte bara så att SJ numera är ett aktiebolag, järnvägen drivs av en rad företag förutom SJ. Jernhusen äger stationerna och ytterligare ett antal bolag svarar för godstrafik, data, underhåll och städning.

Alla företagen har dock en sak gemensamt. Det är vinsten som är målet, inte järnvägstrafiken. Den används bara för att tjäna pengar. Vilket, enligt mig och många resenärer och anställda, märks tydligt på just järnvägstrafiken.

Den enda som uttrycker någon typ av vision, eller åtminstone förhoppning, är Åsa Torstensson som  ser fram emot att företagen ska bli ännu fler:

När SJ:s monopol snart slopas kommer fler kunna erbjuda bra, punktliga och prisvärda tågresor.

Nu är dock problemet just att resorna är dåliga, försenade och alldeles för dyra.

Är det verkligen någon som tror att det kommer att bli bättre för att ännu fler företag tillåts göra profit på vårt resande? Jag ställer samma fråga som vanligt: är det någon som har ett exempel på privatiseringar som inneburit några större fördelar för andra än ägarna till de privata företagen?

Istället för att bara lova lite mer pengar än Alliansen för att ”återupprätta förtroendet för tåget som färdmedel och SJ som företag”, hade det varit på plats med någon ty av alternativ politik från Lars Ohly. Men jag får väl stå för den själv istället:

Bilda ett verk av SJ och alla andra företag som är inblandade i driften av järnvägen (det kan heta exempelvis ”Statens Järnvägar”). Låt den främsta uppgiften att frakta människor och gods så bra, punktligt och billigt det någonsin går. Helst gratis.

Jag struntar i om det måste ske genom expropiering av några av det inblandade företagen. Det finns faktiskt stöd för det i lagen. Enligt regeringsformen (2 kap 18 §) är expropiering tillåten:

när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen

Ibland måste vi ta ett steg tillbaka för att kunna ta två steg framåt. Och vad kan vara ett angelägnare allmänt intresse än en fungerande järnväg?