Mammons järnvägar

Jag åkte tåg genom Europa i våras. Inga förseningar. Inga trasiga tåg. Trots att vissa tåg var trettio år gamla. Trots att de åkte genom flera årstider – från sommar i Italien till vinter i Österrike – på några timmar. Inte ens under kaoset i samband med vulkanutbrottet var det några större störningar i trafiken. Åtminstone om man bortser från sura, strandsatta ”affärsresenärer”.

När jag åkte tåg i Sverige förra helgen var  tåget däremot tåget försenad både på tur- och returresan. Missade anslutningarna ena vägen och kom hem mitt i natten andra vägen. Det skulle kunna bero på en slump, men efter att ha läst morgonens DN är jag inte helt säker.

Antalet inställda tåg har fördubblats och förseningarna ökat samtidigt som SJs investeringar nästan halverats. Lokförare berättar om överutnyttjade tåg och eftersatt underhåll.

Det här är inte särskilt förvånande. SJ är ett affärsdrivande företag, inte en statlig (även om staten äger alla aktierna) eller ideell organisation. För ett företag är verksamheten ett medel och pengarna ett mål. För en offentlig eller ideell organisation är pengarna ett medel och verksamheten ett mål.

Precis som alla företag som privatiseras eller bolagiseras har SJ har alltså förändrats. Från att ha målet att frakta människor och gods mellan olika platser till att ha målet att tjäna så mycket pengar som möjligt. Om det märks på verksamheten? You do the math. Eller ta tåget.