Arbetslinjen dyker upp i många förklädnader. Mona Sahlin vill alltså höja pensionsåldern, vilket hon är rörande överens med Maud Olofsson om.
De jag träffar som snart ska eller har gått i pension resonerar väldigt olika. En del vill inget hellre än att vara kvar på jobbet några år till, medan andra ser pensionen som en befrielse från ett slitsamt yrkesliv.
Skillnaden beror ofta på arbetssituationen. De som har så kallat kreativa yrken, med stort inflytande och stimulerande arbetsuppgifter kan tänka sig att jobba vidare medan de som har slitsamma, trista jobb visserligen kommer att sakna arbetskamraterna men kan tänka sig att gå på dagen.
Att trivas på jobbet är ett klassprivilegium. Det vore dumt att cementera den orättvisan ytterligare.
Som vanligt har jag ett förslag. Som vanligt handlar det om att göra precis motsatsen. Sänk pensionsåldern istället. För de som vill. Varför inte börja med 60?
Den här utmärkta artikeln sågar matematiken kring Sahlins och Olofssons agenda vid fotknölarna.
Skumrask 