WIFI – (not so) free zone

På många ställe runt om i Europa bjuder de generöst på sina nätverk. Hotell, restauranger, barer, kaféer, privatpersoner och ett och annat företag låter dig surfa så obehindrat det någonsin är möjligt.

I Italien är det dock mest skryt. Det finns otaliga ställen som skyltar med ”WIFI -Free Zone”. Eller rättare sagt. Det finns få kommersiella etablissemang som inte gör det. I praktiken funkar det dock sällan. Eller rättare sagt. Det funkar nästan aldrig. Försynta förfrågningar efter ofullbordade uppkopplingar kan exempelvis bemötas med:

– Nere vid kanalen brukar man kunna snylta på några privata nätverk

– Du kan ta min nätverkssladd när jag kollat om vi fått några bokningar. Men jag måste ha den om tio minuter.

– Jag har en kompis som har ett internetkafé längre ner på gatan. Gå dit.

– Det trådlösa är trasigt. Men du kan få låna en dator. För 3€ i timmen.

– Det kommer nog att fungera i morgon

– Du kan ta den här datorn. Men då måste jag ha en kopia av ditt pass. Och det kostar 1€ för kopian och 2€ i timmen att surfa.

– Jo, det fungerar visst. Det måste vara något fel på den dator.

Wifi-frizonerna i Italien är i själva verket wififria-zoner. Jag utgår från att Piratpartiet utnyttjar sin representation i parlamentet till att försöka utesluta Italien ur EU.