Good on paper, shit on grass

Sanna Rayman ger sig ut på planen med ett inlägg som dryper av missriktad illvilja och haltande fotbollsmetaforer. Hon försöker konstruera en motsättning mellan spontanidrott och idrott som bedrivs av föreningar.

Det finns naturligtvis ingen sådan motsättning. Föreningar är ofta en förutsättning för spontanidrott, inte tvärtom. Men jag förstår aversionen. Demokratiska organisationer som bedriver ideell verksamhet måste sticka i ögonen på brackighetens hejarklack.

However. Det intressanta med texten är att finansmannen Roger Akelius beskrivs som en hjälte. Han har nämligen donerat 100 miljoner kronor till Haiti.  Det är alltså samma Roger Akelius som nyligen gav sig själv en aktieudelning på en miljard. Alltså tusen mille. En etta och nio nollor.

Pengarna kommer från hyror i det bostadsbolag som Roger Akelius äger. För säkerhets skull är Roger skriven i skatteparadiset Bahamas och företaget där han placerade pengarna skrivet i skatteparadiset Cypern.

Att donera 100 miljoner kanske ser ädelt ut på pappret. Men det är faktiskt typ hälften av vad Roger hade fått betala i skatt om han och hans bolag varit registrerade i Sverige.

Eftersom vi är inne på fotbollsplanen kommer jag inte särskilt osökt att tänka på det brittiska talesättet ”good on paper, shit on grass”. Bästa Sanna Rayman. Det finns en anledning till att Roger Akelius inte nämns i ”en diskussion om civilsamhället”.

Han är inte bara finansman utan också ockrare och skattesmitare. Pengarna han donerade är inte hans utan skattebetalarnas och de hyresgästers som uppenbarligen betalar alldeles för höga hyror.