Två timmars skoldag…

booksapple

 

…med bibehållen studielön

 

LO vill som bekant att vi ska vara på våra arbetsplatser så mycket som möjligt. Nu vill en annan fackförening att vi ska vara i skolan så mycket som möjligt också. 

 

Akademikerförbundet Juseks verkställande direktör Louise Adelborg menar att ”arbetslinjen måste gälla även studenter”. Att en fackförening över huvudtaget håller sig med en direktör kanske låter konstigt, men Jusek är å andra sidan knappast Gruvtolvan.

 

Hursomhelst. I sin artikel tillägnad nytillträde högskoleminister Tobias Krantz efterlyser Adelborg höjda ambitioner kring yrkesvägledning samt något hon kallar ”karriärcenter”. Hon beklagar sig dessutom över att många studenter ”endast” har två föreläsningar i veckan. 

 

Det finns en hel del lämpliga råd en företrädare för en fackförening skulle kunna ge ministern. Men ytterligare marknadsanpassning är inte ett av dem. Varför inte ta upp den den kraftigt ökade och fullt medvetna sociala snedrekryteringen till högskolorna istället? Avskaffade möjligheter att tillgodoräkna sig arbetslivserfarenhet när man söker till högskolan, färre antal terminer med lån och nu senast slopad möjlighet att läsa upp betyg på komvux innebär bland annat att alla klassresor som inte påbörjats innan tolv års ålder är inställda. Att de som kommer från studieovana hem kan glömma dem överhuvudtaget. 

 

Adelborg tycker uppenbarligen att det är viktigare att de studenter som väl kommer in på de allt mer socialt segregerade högskolorna har bra kontakt med näringslivet och tränar sig inför sina framtida karriär genom att vara i skolan riktigt ofta. 

 

Hur vettigt är det att anpassa utbildning och skolor till marknadens tillfälliga behov och nycker? Och om man nu ändå gör just detta, hur vettigt är det att bara leta bland en begränsad del av befolkningen vid rekrytering till vissa yrken?

 

Det kanske låter naivt, men kunskap och lärande har ett egenvärde. Jag har inga siffror på det, men jag lovar att det skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt om folk fick plugga precis vad fan de ville i precis den utsträckning de känner för. Om vi däremot stoppar in våra tankar i yrkesroller redan innan vi tänkt dem och dessutom bara låter en intellektuellt sett inavlad grupp tänka dem är vi snart illa ute.

 

Dela på Facebook