Kommer du ihåg kvinnan som avskedades för ”tidsstöld”? Hennes arbetsgivare, en kanadensisk revisionsbyrå, hade installerat övervakningsprogrammet TimeCamp för att hur deras anställda använde sina datorer. Programmet registrerade vad, när och hur länge de gjorde olika saker och företaget menade att kvinnan ägnade delar av arbetstiden åt privata angelägenheter.
För en tid sedan avskedade banken Wells Fargo ett dussintal personer för att ha ”simulerat tangentbordsaktivitet som gav ett intryck av aktivt arbete”. Exakt hur banken upptäckt detta framgår inte, men troligen har de använt ett program liknande TimeCamp som registrerat hur datorerna använts.
Sådana här fall kommer att bli vanligare. Enligt Forbes övervakar 60% av alla företag sina anställda på liknande sätt. Metoderna är många. Det kan handla om skärmdumpar, om att registrera hur mus och tangentbord används eller om att logga vilka sidor som besöks och vilka program som används.
Som vi varit inne på tidigare väcker en hel del frågor. Har du själv en jobbdator? Vet du vad som är installerat på den? Vet du om och i såna fall hur dina aktiviteter registreras? Vet du vad som händer med den informationen?
En annan fråga är vilka konsekvenser den här typen av övervakning får på en arbetsmarknad där det blir allt svårare att skilja på arbete och fritid och där tid som tidigare varit något helt annat förvandlas till arbetstid.
Jag tänker inte bara på att arbets- och fritidsaktiviteter sammanfaller inom vissa arbeten (långt ifrån alla) utan också på att vi hela tiden utför värdeskapande handlingar, ofta ofrivilligt ibland också omedvetet, som att skapa ”content”, ta del av reklam eller passivt producera en massa data som sammanställs och säljs vidare.
Det ironiska är att de som fått sparken för tidsstöld eller simulerade tangentbordsaktiviteter helt säkert arbetade under en stor del av den tid som registrerats som icke-arbete. Men inte åt sin arbetsgivare utan åt en rad andra aktörer
Troligen kommer det att bli allt lättare för företag att samla in information om sina anställda men allt svårare att tolka informationen.
Det tråkiga är att detta kanske inte spelar så stor roll. Relationen mellan arbetsgivare och arbetare kommer sannolikt att spela mindre central roll framöver. Det beror inte att vi kommer att arbeta mindre, tvärtom, utan på att våra arbeten kommer att bli mer flyktiga och diffusa och mindre varaktiga. Till skillnad mot relationen till sådana vi är skyldiga pengar
Vissa, som exempelvis Michael Hardt och Antonio Negri, menar exempelvis att exploatering i all större utsträckning sker i hierarkiska relationer mellan borgenärer och gäldenärer, alltså mellan den som tvingas låna och den som lånar ut. Relationen till din bank och andra du är skyldig pengar kommer i många fall att vara viktigare än relationen till tillfälliga arbetsgivare. En skuldsatt personer med osäker anställning har inte råd att slösurfa. Banken bryr sig heller inte om vad du gör med din dator så länge du fortsätter vara skuldsatt och betalar dina nyheter.
Detta är jättejättedåliga nyheter, eftersom arbete inte kommer att försvinna så länge vi har ett kapitalistiskt samhällssystem. Det enda vi förlorar är en tydlig motpart att organisera oss tillsammans emot.
Kampen om tiden kommer inte bara att stå mellan oss och våra arbetsgivare, utan mellan oss och en rad andra aktörer av vilka de flesta kommer att vara okända för oss
Medan vi väntar på denna dystra framtid borde någon fixa en manipulationsanordning som lurar arbetsgivaren att vi arbetar. Bara slå på den, låta den ticka och begära övertidsersättning
STÖD DEN HÄR BLOGGEN (ok, du stöder inte just den här bloggen. Pengarna skänks vidare till intressanta projekt)
Skumrask 