För någon vecka sedan skickade VA Syd, som sköter sophämtningen i Malmö, ett varningsbrev till 1682 fastighetsägare som inte sorterar sitt matavfall. De sitter numera ett chip på tunnorna som är avsedda för matavfall som registrerar om de används eller inte. De som inte använder dem fick varsitt brev.
Det blev ett jäkla liv. Krystade referenser till Orwells 1984 haglade. Det var främst medborgare som är vana att köra med tjänstefolket som klagade. Inga konstigheter egentligen, då den sortens medborgare även brukar betrakta exempelvis skatter och hastighetsbegränsnigar som övergrepp.
Men när även vanligtvis kloka personer som Niklas Orrenius reagerat känner jag att vissa saker måste redas ut. Orrenius kallar skämtsamt VA Syd för Sop Stasi (SS) och hävdar att han visserligen gillar sopsortering men verkligen avskyr onödig övervakning.
Det är synd att Orrenius som själv så förtjänstfull bidragit till att avslöja verkligt problematisk övervakning, som polisens avskyvärda rom-register, använder begreppet för att beskriva kontroll av en så självklar och enkel sak som att ta hand om sina egna sopor. Vad är nästa steg? Skrika ”stalinism” när biblioteket påminner om böcker som inte lämnats tillbaka? Beskylla Pol Pot för att förskoleavgiften måste betalas?
Det finns en massa former av övervakning att bekymra sig över. Att någon kontrollerar att vi hanterar vårt hushållsavfall korrekt är inte ett av dem. Däremot att säkerhetstjänster har som ambition att övervaka all datatrafik, inte bara suspekt sådan. Att datamäklare samlar in information om oss, vare sig vi vill eller inte, och säljer till högstbjudande. Datamäklare som drar sig för extremt få saker så länge pengarna är de rätta. Att företag som Google och Facebook vet betydligt mer om oss än vad riktiga Stasi visste om dissidenter i DDR. För att ta några exempel.
Det finns heller ingenting onödigt med VA Syds agerande. Det är snarare hög tid att någon tar arroganta villaägare i örat. Människor som uppenbarligen har tid att både köpa och laga mat, men sedan inte orkar kasta kaffesupen och matresterna i en särskild påse. Men däremot har både tid och ork att uppröras över att någon påpekar detta. Vilka andra viktiga samhällsfunktioner kan vi sabotera utan åtgärd? Vid vilka andra tillfällen kan vi skrika ”Stasi” och klaga på ”onödig övervakning” när någon påpekar att vi saboterar?
Ju mer jag tänker på det, desto mer önskar jag att det verkligen fanns ett Sop-Stasi. Som inte nöjde sig med varningsbrev utan dömde nonchalanta kälkborgare till samhällstjänst på tippen. Men som framförallt började i rätt ände. Sopsortering kommer ju inte att rädda välden eller ens miljön. Precis som så ofta annars i borgerliga samhällen är det ett sätt att dumpa strukturella problem i knät på enskilda individer. Ett Sop-Stasi skulle givetvis rikta in sig på problemens kärna, produktionen. Allt mellan miljöfarlig tillverkning, och onödiga förpackningar, vanvård av djur, oaktsamhet mot människor och natur skulle hanteras med dryga böter och förbud.
Så passa på att njuta, om det betyder så mycket för er frihetskänsla att få slänga vissa sopor i fel tunna. Imorgon är det förhoppningsvis förbjudet.
Skumrask 