Den här klippet från The Office kanske kan verka överdrivet, men verkligheten överträffar ju som bekant alltid dikten.
För en tid sedan fälldes en kanadensisk revisor för ”tidsstöld” och dömdes att betala tillbaka en ansenlig summa pengar som tidigare betalats ut i lön. Arbetsgivaren menade att revisorn ägnat delar av sin arbetstid åt privata angelägenheter.
Vad som fick dem att tro detta? Nej, de hade inte placerat en vidrig mellanchef med stoppur hemma hos revisorn utan något mycket lömskare, nämligen programmet ”TimeCamp”, som installerats på hennes och övriga anställdas datorer.
TimeCamp är en sorts manipulationsanordning som gissar vad datorn används till och som klassificerar aktiviteterna som ”arbete” eller ”icke-arbete”.
Det här väcker en hel del frågor. Har du en jobbdator? Vet du vad som är installerat på den? Vet du om och i såna fall hur dina aktiviteter registreras? Vet du vad som händer med den informationen?
En annan fråga är vad som händer med TimeCamp och liknande på en arbetsmarknad där det blir allt svårare att skilja på arbete och fritid och där mer och tid som tidigare varit något helt annat förvandlas till arbetstid.
Jag tänker inte bara på att arbets- och fritidsaktiviteter sammanfaller inom vissa arbeten (långt ifrån alla) utan också på att vi hela tiden utför värdeskapande handlingar, ofta ofrivilligt ibland också omedvetet, som att skapa ”content”, ta del av reklam eller passivt producera en massa data som sammanställs och säljs vidare.
Revisorn arbetade helt säkert under en stor del av den tid som TimeCamp registrerade som icke-arbete. Men inte åt sin arbetsgivare utan åt en rad andra aktörer
Troligen kommer TimeCamp och liknande anordningar att göra mindre kvalificerade gissningar i framtiden. Det tråkiga är att detta kanske inte spelar så stor roll. Relationen arbetsgivare – arbetare kommer sannolikt att spela mindre roll framöver. Vissa, som exempelvis Michael Hardt och Antonio Negri, menar exempelvis att exploatering i all större utsträckning sker i hierarkiska relationer mellan borgenärer och gäldenärer.
Detta är jättejättedåliga nyheter, eftersom arbete inte kommer att försvinna så länge vi har ett kapitalistiskt samhällssystem. Det enda vi förlorar är en tydlig motpart att organisera oss tillsammans emot.
Kampen om tiden kommer inte att stå mellan oss och våra arbetsgivare, utan mellan oss och en rad andra aktörer av vilka de flesta kommer att vara okända.
Medan vi väntar på denna dystra framtid borde någon fixa en manipulationsanordning som lurar arbetsgivaren att vi arbetar. Bara slå på den, låta den ticka och begära övertidsersättning
STÖD DEN HÄR BLOGGEN (ok, du stöder inte just den här bloggen. Pengarna skänks vidare till intressanta projekt)
Skumrask 