Hegemopolis 2.0: informationalisering

IMG_5066

Jag kommer under den närmaste tiden att presentera delar av mitt avhandlingsarbete. Idag handlar det om teorier och begrepp som är mycket centrala i min underökning, nämligen Michael Hardt och Toni Negris tankar om vad de kallar informationalisering.

INFORMATIONASLISERING

Kapitalet exploaterar i ökande grad hela spektrumet av våra produktiva förmågor, våra kroppar och våra sinnen, vår förmåga till kommunikation, vår intelligens och kreativitet, våra affektiva relationer till varandra, och mycket mer. Livet självt har satts i arbete.

Michael Hardt och Antonio Negri (2013:25)

Enligt Michael Hardt och Antonio Negri (2007:141-143) pågår en samhällsutveckling som de kallar ”informationalisering”. Den innebär bland annat att medier och medieteknologier får ökad betydelse, att information, kommunikation och samarbete upphöjs till normer och att nätverket blir den dominerande organisationsformen. Det sker en övergång från storskalig industri till mindre och flexiblare produktionsenheter där människors tankar, kunskaper och idéer blir allt viktigare produktivkrafter. Negri (1989:116) menar att vetenskap, kommunikation och kunskap är själva råmaterialet i inom den här typen av produktion.

Den här utvecklingen är intimt sammanflätad med utvecklingen av medieteknologier. Christian Fuchs och David Chandler (2019) beskriver det som ett digitalt skifte i flera faser där olika teknologier – som bland annat cybernetik, automatisering, stordatorer, databaser, artificiell intelligens, persondatorer, world wide web, smarta telefoner, geografiska informationssystem, sociala medier, datormoln, riktad digital reklam, big data och sakernas internet – drivit utvecklingen framåt.

Informationaliseringen har så genomgripande konsekvenser att Hardt och Negri (2003) jämför betydelsen med det romerska vägnätet och industrialismens järnvägar. Men det finns också en viktig skillnad, en skillnad som gör den ännu mer betydelsefull. Hardt och Negri (2003:253) menar att ”dagens produktion, information och kommunikation sammanfaller med de varor som produceras; själva nätverket är en plats för såväl produktion som cirkulation”. Det här är någonting nytt. Järnvägen spelade exempelvis en betydande roll när det gällde cirkulation av råvaror och varor samt möjligheten att öppna upp nya landområden för företagens expansion. Men järnvägen i sig hade liten betydelse för själva produktionen. Digitala nätverk och kommunikation är däremot helt inbäddade i, och oskiljaktiga från, produktionsprocessen.

Informationaliseringen påverkar både vad människor arbetar med och arbetets form (Hardt och Negri 2003:239-254). Det sker en migration från industrisektorn till tjänstesektorn. De nya arbetena återfinns bland annat inom hälsovård, utbildning, finans, marknadsföring och transport och präglas av olika typer av affektivt arbete som inbegriper produktion och bearbetning av känslor. Uppkopplade kroppar och sinnen tar gradvis över den roll som maskinerna på fabriken spelat. Enligt Hardt och Negri (2003:39-40) fylls den centrala roll som tidigare spelats av arbetskraften hos fabriksarbetare idag alltmer av intellektuell, immateriell och kommunikativ arbetskraft, när det gäller produktionen av mervärde. Informationaliseringen har också förändrat många tillverkningsprocesser vilket bland annat inneburit att uppdelningen mellan tillverkning och tjänster blivit otydligare

Det är dock viktigt att komma ihåg att industriproduktionen på intet sätt försvunnit eller ens slutat spela en viktig roll (Hardt och Negri 2003:242-243). Men delar av den har exporterats från exempelvis USA och Japan till Mexico och Malaysia. Enligt David Harvey (2010:14-55) beror den här flytten bland annat på att flyttat att lönerna är lägre, villkoren för arbetarna är sämre, fackföreningarna svagare och lagstiftningen fördelaktigare, eller åtminstone lättare att påverka för företagen.

Negri (2005:24) menar att vi går mot ”det immateriella arbetets hegemoni”, ett arbete som är intellektuellt, vetenskapligt, kognitivt, relationellt, affektivt och kommunikativt. Hardt och Negri (2003:246-249) kallar det immateriellt eftersom det inte resulterar i någon materiell eller bestående vara. Istället tillverkas tjänster, kultur, kunskap eller kommunikation. De skiljer mellan tre typer av immateriellt arbete. Det första återfinns inom den industriella produktionen som blivit allt mer informationaliserad och som använder kommunikationsteknologi i sån utsträckning att produktionen förändras i grunden. Den andra typen innebär att olika sorters av data bearbetas, både kreativt och rutinmässigt. Det tredje innebär produktion och bearbetning av känslor och förutsätter mellanmänsklig kontakt.

Informationaliseringen (Hardt och Negri 2003:250) innebär också att kontroll och kommunikation kan utövas på distans, vilket gör att arbetare och produktion inte nödvändigtvis behöver samlas på ett ställe. Immateriella produkter kan dessutom transporteras med minimal fördröjning och till minimala kostnader.

Enligt Yann Moulier Boutang (2011) innebär informationaliseringen att vi numera befinner oss i ett stadium av ”kognitiv kapitalism”. Den kognitiva kapitalismen har efterföljt, delvis omorganiserat men inte ersatt ”industrikapitalismen”. Kognitiv kapitalism (Boutang 2011:50-56) kännetecknas bland annat av att immateriell produktion och olika typer av tjänster får större betydelse, inte bara inom några sektorer av produktionen, utan överallt. Detta är bland annat ett resultat av ny medieteknologi, som är helt integrerad i produktionen. Den immateriella sidan av produktionen innebär att information och kunskap får större betydelse vilket i sin tur bland annat leder ökade motsättningar när det gäller frågor som rör upphovsrätt, patent och immateriella rättigheter. I den kognitiva kapitalismen skapas värde genom intelligent och innovativt arbete av hjärnor sammankopplade i nätverk, snarare än kroppar kopplade till maskiner. Den tydliga kopplingen mellan värde och arbetsplatsen som fanns under industrikapitalismen finns inte längre. Nätverken nätverkar även utanför arbetsplatsen, både tidsligt och rumsligt. Enligt Boutang (2012:55-56) innebär detta att det blir allt viktigare att fånga in arbete och kunskap som uppstår utanför arbetsplatsen och arbetstiden. Om industrikapitalismen handlade om att producera varor med hjälp andra varor och maskiner så handlar kognitiv kapitalism om att skapa kunskap med hjälp av annan kunskap och människor. Boutang menar att det handlar om en produktion av liv, en bioproduktion som måste kontrolleras med biomakt. En allt viktigare kontrollmekanism blir människors skuldsättning.

Christian Fuchs (2019:57-59) bidrar med ytterligare ett perspektiv på kontroll. Han beskriver samhällsutvecklingen som digital kapitalism eller ”Big Data Capitalism” och menar att den stora mängden data som samlas in av stater och kapital blir ett allt viktigare kontrollinstrument. Det blir också en allt större klyfta mellan de som äger och kontrollerar information och de som inte gör det. Den här utvecklingen ursäktas ibland av att det handlar om att identifiera terrorister och kriminella för att på så vis förhindra brott. Det finns också starka ekonomiska krafter som strävar efter att kartlägga individer i egenskap av konsumenter.