20 miljoner svartklippningar i Malmö

Inrikesminister Anders Ygeman var i Malmö i måndags med anledning av den senaste tidens tragiska skjutningar. Förutom det förutsägbara snacket om hårdare tag hade Ygeman också en del originella idéer. Bland annat uppmanades malmöborna att ta ansvar genom att ändra sina konsumtionsvanor.

– Om du klipper dig för en femtiolapp, tar en taxi utan kvitto eller drar i dig en lina kokain på helgen så göder du kriminaliteten, förklarade ministern för Sydsvenskan.

Om du köper du knark stödjer du kriminell verksamhet, inget snack om den saken. Men vad har frisören med saken att göra? Sist jag klippte mig på Möllan kostade det betydligt mer är en femtiolapp och jag fick dessutom ett kvitto. Men låt oss för resonemangets skull säga att en massa frisörer klipper svart. Det finns ju trots allt en stor svart ekonomi i Malmö så omöjligt är det inte.

Men vad är då kopplingen mellan frisören som klipper svart och den gängkriminalitet som regelbundet resulterar i dödsskjutningar? Att det i båda fallen handlar om olaglig verksamhet?

Det må vara hur fel som helst att smita från skatten, men det innebär ingen självklar koppling till gängkriminalitet.

Bidrar de svarta klippningarna till att sprida en anda av laglöshet? Kanske. Men kopplingen till gängkriminalitet och skjutningar är fortfarande svag. Det är ett mycket stort steg mellan att inte redovisa alla inkomster och att skjuta ihjäl en rival på en parkeringsplats mitt i natten.

Är frisörerna själva med i kriminella gäng? Ingen aning, men jag kan inte se några belägg för detta.

Tvättar frisörerna pengar åt kriminella gäng? Om så vore fallet är det ju väldigt dumt att klippa någon svart eftersom pengarna då förblir svarta. Istället borde de ta rejält betalt, ha en massa låtsaskunder, bonga in klippningarna i kassan och Ygeman följaktligen uppmana malmöborna att inte klippa sig för en femhundring.

Betalar de för beskydd av kriminella gäng? Ingen aning, men då är de ju snarare brottsoffer än gängkriminella.

Men det finns faktiskt en tydlig koppling mellan den svarta ekonomin och gängkriminaliteten. De har en och samma bakomliggande orsak. Fattigdom.

Skjutningarna i Malmö, såväl som i Stockholm och Göteborg, äger rum i fattiga områden. Både förövare och offer kommer i mycket stor utsträckning från samma områden. Det finns tydliga socio-ekonomiska förklaringar till den här typen av brottslighet.

Såväl gängmedlemmarna som frisörerna lever i områden med skyhö arbetslöshet, låga inkomster, dåliga skolresultat, lägre medellivslängd och höga sjuktal.

Det kan mycket väl vara så att frisören som klipper svart inte har någon möjlighet att sköta affärerna på andra sätt. Det kan mycket väl vara så att hans kunder inte har råd med mer än en femtiolapp. Det kan mycket väl vara så ett av de få alternativ som finns till att klippa folk svart är annan, grövre kriminalitet.

Nu har frisören troligen valt bort det alternativet och är lika mycket ett offer för gängkriminaliteten som alla andra som lever mitt ibland den. Det må vara lätt för oss andra med vår höga skattemoral, som har råd och möjlighet att leva på annat vis, att peka finger. Men vilka rimliga alternativ tycker vi frisören borde valt?

Jag försöker inte förringa betydelsen av skatteflykt. Samhället hade verkligen behövt pengarna. Den som någon gång satt sin fot på en skola i Malmö vet vad jag menar. Men det stora problemet med att folk inte betalar skatt är just att de inte betalar skatt. Ju mer de inte betalar, desto större är problemet.

Låt mig ta ett exempel. Jag minns ett reportage från ett tidigare tillfälle då det var fokus på ”svarta Malmö” och småföretagandet i de södra stadsdelarna. Reportaget hade en bild på en typisk butik vid Möllan. Det syntes inte vilken. Däremot framgick det att butiken lågt i en fastighet vars ägare ungefär samtidigt plockade ut nästan en miljard i aktieutdelning och placerade pengarna i skatteparadiset Cypern. Om Ygemans frisör ville plocka ut så mycket och skicka utanför Skatteverkets räckvidd hade han behöva klippa minst 20 miljoner kunder.

Jag betvivlar också att Malmös frisörer står för en särskilt stor andel av den biljon euro som skatteflykten varje år kostar EU. Frisörerna är ju till och med så fattiga att de inte ens kan smita från skatten ordentligt. Hade de kunnat göra det skulle det kallats ”skatteplanering” och Anders Ygeman skulle aldrig drömma om att koppla den till gängkriminalitet.

Så istället för att försöka bekämpa den fattigdom som är bidragande orsak till både gängkriminaliteten och svartklippningarna talar Ygeman om hårda tag. Offer för både fattigdom och kriminalitet görs till syndabockar som det köpstarka, etablerade Malmö uppmanas att undvika.

Men visst, det är fel att inte betala skatt och för min del får samhället gärna bli betydligt bättre på att driva in den. Men börja i rätt ände, hos skatteplanerna, inte frisörerna. Höj gärna malmöbornas skatt – något Ygemans partikamrater konsekvent vägrar göra – istället för att uppmana oss att ändra våra konsumtionsvanor. Se till att de mycket rika kommuner kring Malmö – som vill ha alla fördelar, men inga nackdelar av att ligga bredvid en storstad – får dra sitt strå till stacken.

Se sedan till att även fattiga har tillgång till anständiga skolor, vita jobb och värdiga bostäder.

Det kommer inte att förändra de stora strukturella problem som orsakar fattigdomen. Men en och annan malmöbo kommer att få ett rimligt alternativ till både skattefusk och gängkriminalitet.