Skumrask 10 år

 

För tio år sen gav jag mig själv den här bloggen i födelsedagspresent. Här sitter jag fortfarande. Tack alla ni som läst! Några av er har dessutom blivit mina vänner. 

Det har blivit en del inlägg. Det överlägset mest lästa är ”Därför skär jag av brandslangen”, där jag försöker förstå varför unga människor just skär av brandslangar och attackerar civilsamhället på olika vis. (Bonusspår)

Här är några andra favoriter.

Kan du dansa till den är det troligen en revolution
Om hur och varför danskultur alltid skrämt det etablerade samhället.

Random Fredrik Edin Writer
Om hur jag skapade en bot som ersätter mig själv och alla andra skibenter med diffus vänsterprofil

Den sista situationisten
Om Alice Becker-Ho och hur språk kan användas både som vapen och för att exkludera

Glöm inte att gå hem
Om Berlins klubbscen, dit jag alltid återvänder

The Robots
Som är en hyllning till Kraftwerk och ett svar på den eviga frågan om vem som ska göra skitjobben på en och samma gång

Berlin Alexanderplatz
En hyllning till världens längsta och bästa film som säger så obehagligt mycket även om vår samtid

20 miljoner svartklippningar i Malmö
Om när Anders Ygeman tyckte du skulle klippa dig nån annanstans

Fyra mediakonspirationer utan konspiratörer
Om varför det går som det går för, tja, media.

Din guide till en framgångsrik karriär ( Illustrationer av Ibi Kopimi Botani)
Några tips på vägen

Postskriptum om konsumtionsamhällena
Om hur filmer berättar att övervakning inte alltid är övervakning utan uppmuntran

Vänsterns fulaste gubbe
Om förledande av ungdom

The Wrestler
Om en arbetskritisk brottningsfilm

Hyllningar till bland andra  Pier Paolo och Michel (ja, ok och Russell Brand också). 

Jag har recenserat filmer, böcker, tv-serier och musik här också. Får jag bara välja en måste det bli den om Stone Roses återförening

Sedan har det blivit en hel del om bänkar och annan exkluderande design (min bok går att beställa här). Det roligaste jag gjort är annars att ordna en konsttävling som gick ut på att göra versioner av Sven Otto Littorins tavla ”arbetslinjen”. Eller kanske att lansera begreppet spotifiering, ett fenomen som för övrigt följer koloniala mönster. 

Genom åren har det växt fram artiklar, uppsatser, forkningsrapporter, radioessäer. En avhandling håller på att växa fram. Efter ett uppehåll kommer jag att börja publicera mina fältanteckningar här igen. Syftet med avhandlingen är – mer eller mindre – att undersöka om följande påstående av Antonio Negri är sant: 

”Once it was the factory; and it is still the factory today, but to say “factory” today is to say something different from what it meant in the old days. Today’s factory is the metropolis…

Nu kör vi tio år till! Tack för att du läser