Fabriken som aldrig stänger

You’ve been living in a dream world, Neo…

Tror du att du kan gå hem efter jobbet? I sådana fall har jag en tråkig nyhet. Det går inte. Du jobbar nämligen hela tiden. Hela dygnet, varje dag, hela livet.

What you know you can’t explain,
but you feel it.
You’ve felt it your entire life,
that there’s something wrong with the world.
You don’t know what it is, but it’s there,
like a splinter in your mind,
driving you mad.

Arbetsdagen pågår dygnet runt och kan grovt delas in i tre faser; produktion, konsumtion och reproduktion. Dessa är inte på något vis uteslutande, utan sammanfaller ofta. Produktion innebär vanligen lönearbete men det finns en massa oavlönad produktion också. Konsumtion är när du köper sådant som du själv och andra producerat. Reproduktion innebär att återskapa och underhålla det enda du har att sälja, nämligen din förmåga att arbeta. Några exempel på reproduktion är hälsovård, utbildning, underhållning, sex, sömn, droger med mera.

Lönearbete är den mest uppenbara formen av arbete. Du utför ett jobb åt staten eller kapitalet och får en ersättning. Tillräckligt låg för att den som köper ditt arbete tjänar på det, men – i de flesta fall – tillräckligt hög för att du ska överleva.

Allt arbete inom produktionen är dock inte avlönat. Resor till och från arbetet är ett tydligt exempel. De innebär en oavlönad förlängning av arbetsdagen som du dessutom måste betala för. Varje gång du åker till eller från jobbet betalar du för att jobba över.

De finns dessutom arbeten inom produktionen som är helt oavlönade, som hemarbete, studier och arbetslöshet. Att de är oavlönade innebär inte att de som utför arbetet inte får någon ersättning. Hemmafruar får pengar av sin make, barn av sina föräldrar och studenter får låna pengar av staten till sin utbildning. Att låna pengar för att kunna bli utsugen på ett mer raffinerat sätt kan verka lite ironiskt.

Hursomhelst. Tricket med att inte ge lön direkt är att slippa en massa tjat. Nu behöver inte kapitalet stå till svars inför barn, hemmafruar eller studenter. Maken, föräldrarna eller CSN sköter den uppgiften istället. På så vis slipper kapitalet en betungande uppgift och arbetarna hjälper till genom att disciplinera varandra.

And so they built a prison out of our past,
wired it to our brains
and turned us into slaves.

Det mesta hemarbetet utförs av kvinnor. Kapitalismen har alltid varit väldig bra på att slå mynt av gamla orättvisor. Hemarbete innebär ofta reproduktion av andras arbetskraft, exempelvis skolbarns eller den lönearbetande makens. Det kan bestå i att laga mat, städa, diska, göra inköp, skicka ungarna till skolan och sköta den så kallade hushållsekonomin.

Hemarbetet blir också i allt högre utsträckning konsumtionsinriktat. Om reproduktionen ska fungera måste hemarbetaren göra en hel del inköp. Kapitalet kommer gärna med förslag på vad som ska köpas, via bland annat tv-shop och de tonvis med reklambroschyrer som delas ut varje dag.

För att underlätta konsumtionen kan den producerande familjemedlemmen sätta in delar av sin lön direkt på någon av livsmedelskedjornas konto och på så sätt få en ränta som är marginellt högre än den direkta förolämpning till avkastning som bankerna erbjuder. Genom sparkonton, rabattkuponger och bonussystem försäkrar sig affärskedjorna om att hemarbetet förläggs till just deras butiker.

I have seen fields…
endless fields
in which we are not born anymore.
We are grown

En skola tillverkar arbetare. Ju bättre skolan sköter sig desto mindre resurser behöver kapitalet lägga på att fostra den färdiga arbetaren. Skolan viktigaste uppgift är att disciplinera, att lära barn att följa regler och normer. Utbildningen har väldigt lite med ”kunskap” att göra. Anledningen är självklart att skolan inte är utformad efter barnens behov, utan efter kapitalets. Det finns numera väldigt få arbeten som kräver mer än vad man en normalbegåvad person lär sig på några dagar.

För de arbeten som kräver lite mer väljer man ut särskilda exemplar, vanligtvis med deras föräldras bildnings- och lönenivå som urvalskriterie. Det blir allt vanligare att dessa exemplar går i särskilda skolor redan från skolstarten.

Det enda övriga skolbarn egentligen lär sig är att lyda order, passa tider och att arbetsdagen är jävligt lång. Och om du trivs i skolan kommer du att älska fabriken.

Arbetslöshet är ett väldigt viktig arbete. Den arbetslöse ingår i en reservarmé som bidrar till att hålla utbudet av arbetskraft uppe och priserna nere. Vissa kapitalistiska institutioner – som exempelvis McDonalds, vars affärsidé är låga löner och dåliga arbetsförhållanden – är helt beroende av en reservarmé. Om de inte fanns arbetslösa som staten tvingar att söka jobb, skulle de inte kunna genomföra sin affärsidé.

Kontrollen över de arbetslösa har kapitalet överlåtit till staten. Det är en mycket betydelsefull uppgift. Det har visat sig ödesdigert att släppa på disciplinen. Folk som sluppit lönearbeta en längre tid har sällan någon större lust att börja igen. Därför ordnar staten fullständigt meningslösa aktiviteter som ”aktivitetsgarantier”, ”kunskapslyft” ”datortek” eller ”söka jobb kurser”, som de arbetslösa tvingas delta i.

På så sätt riskerar de inte att förlora kontrollen över de delar av reservarmén som för tillfället inte behövs inom produktionen. För att den arbetslöse inte ska svälta ihjäl samlar staten in pengar och delar ut dem till de arbetslösa på mer eller mindre godtyckliga grunder.

The Matrix is everywhere,
it’s all around us,
here even in this room.
You can see it out your window,
or on your television.
You feel it when you go to work,
or go to church
or pay your taxes.
It is the world that has been pulled over your eyes to blind you from the truth.

Den tid då det inte är så uppenbart att man arbetar kallas vanligen ”fritid”. Kapitalet strävar efter att forma så mycket som möjligt av fritiden efter sina egna behov. Kultur, media, sport, hobbies innebär allt mer arbete och allt mindre nöje.

En liten del av befolkningen arbetar som utövare – professionella idrottsmän, journalister eller kulturarbetare, resten arbetar som åskådare – passiva konsumenter av de professionellas dagsverke.

Om du för en gångs skull kommer på någon hittills icke-exploaterad fritidssysselsättning kommer det inom kort att gå att köpa både tjänster och produkter. Att vara idrottsintresserad innebär inte längre att gilla att idrotta, eller ens att gilla att titta på andras idrottande. Att vara idrottsintresserad innebär att vara en trogen konsument av idrottsprodukter.

Under fritiden är det meningen att du ska reproducera din arbetskraft. Vila, sova, roa dig, föröka dig, äta mat, supa dig full – allt det där som gör att du fortfarande står ut, att du orkar gå till jobbet även nästa dag. Fritiden är främst förlagd till kvällar, nätter och helger.

För att förbättra reproduktionen har kapitalet, efter arbetarnas påtryckningar, infört ”semester”. Den infaller varje år, vanligen på sommaren och är maximalt fem veckor lång. Det ger arbetaren tillfälle att kombinera reproduktion och konsumtion genom att exempelvis åka på charterresa eller vistas i den belånade sommarstugan.

Det är viktigt att semestern inte är för lång. Då kan samma effekt uppstå som vid långtidsarbetslöshet, att arbetaren tappar lusten att återgå till produktionen. Fritidens längd i förhållande till produktionstiden har främst att göra med hur väl utvecklad fritidsindustrin är.

Det är, av skäl som tidigare nämnts, viktigt för kapitalet att inte släppa på disciplin och kontroll. Därför har arbetstidsförkortningar och liknande inte så mycket att göra med hur effektiv produktionen är, utan snarare med hur effektiv reproduktionen är. Ju mer kontrollerad fritiden är, desto längre tid kan kapitalet låta arbetarna ägna sig åt reproduktion.

The Matrix is a system, Neo.
That system is our enemy.
But when you’re inside, you look around.
What do you see ?
Businessmen, teachers, lawyers, carpenters.
The very minds of the people we are trying to save.
But until we do,
these people are still a part of that system.
You have to understand,
most of these people are not ready to be unplugged.
And many of them are so inert,
so hopelessly dependent on the system
that they will fight to protect it.

Arbetet med att konsumera blir att mer rutinmässigt och formaliserat. Du får ett antal krediter, direkt eller indirekt, av kapitalet. Krediterna har allt mer sällan formen av kontanter. Istället får arbetaren ett saldo på ett konto som sedan regleras varje gång hon köper något.

Om du lovar att vara en riktigt duktig producent kan du få extra krediter baserade på förväntat framtida arbete. Detta kallas vanligen ”avbetalningar” och är ett kontrakt med kapitalet där du lovar att sköta ditt jobb ett bra tag framöver i utbyte mot exempelvis en hörnsoffa.

Den mest perverterade formen av sådana kontrakt kallas ”banklån”. I vissa fall innebär de att du tar på dig att vara en duktig arbetare resten av ditt liv. De som tror att ägandet av den egna bostaden innebär frihet är alltså felinformerade. Visst, du får måla om i vardagsrummet när du vill men du kan inte missköta din uppgift inom produktionen. Eller ännu mindre, sluta arbeta.

Ett annat sätt att hålla konsumtionsarbetet igång är att skapa nya behov. Reklam i olika former får en allt mer framträdande roll. Reklambranschens främsta uppgift är inte att sälja enskilda varor utan att sälja den politiska ordning som gör konsumtionsarbetet möjligt. Det är därför naivt att tro att det finns ”bra” och ”dålig” reklam. Reklamen spelar en viktig roll för att hålla arbetsmoralen uppe. Det viktiga är inte exakt vad du köper, utan att du vill köpa och därmed också sköta din uppgift inom produktionen för att få råd med detta.

I’m trying to free your mind, Neo.
But I can only show you the door.
You’re the one that has to walk through it.

Produktion, reproduktion och konsumtion är inte på något vis uteslutande, utan sammanfaller i allt större utsträckning. Det går inte längre att dra några tydliga skiljelinjer mellan de tre fasera, eller ens mellan ”liv” och ”arbete”. I den sociala fabriken arbetar vi med att tillverka oss själva hela tiden.

Vad ska vi göra med den informationen? Till att börja med kan vi konstatera att det öppnar nya arenor för klasskamp. Om vi arbetar hela tiden kan vi också göra motstånd hela tiden. Vi kan kräva betalning direkt för hemarbete, studier och arbetslöshet. Vi kan kräva gratis resor till och från arbetet, det vill säga alltid eftersom vi alltid arbetar.

Det faktum att arbetsdagen är tjugofyratimmar lång ställer dessutom debatten om medborgarlön i en helt ny dager. Om alla alltid jobbar, borde alla alltid ha lön.

Men även om allt är arbete, så finns det inget som endast är arbete. Trots att det finns ett inslag av arbete i exempelvis en gatufest, så finns det också inslag av motstånd och glädje. Jag har hört att det till och med finns roliga jobb.

Insikten om att kapitalismen strävar efter att förvandla alla mänskliga aktiviteter till arbete får inte leda till passivitet. Tvärtom. Analysera varje ny situation och räkna ut hur du bäst kan göra motstånd. Det är dock viktigt att inte ägna sig åt reformism. Vi vill inte ha bättre villkor under vår eviga arbetsdag. Vi vill inte arbeta överhuvudtaget.

Krav på förbättringar är kortsiktiga lösningar vars syfte måste vara att flytta fram arbetarklassens positioner gentemot kapitalet. Målet är att riva fabriken som aldrig stänger. Inte att göra den trevligare att arbeta i. Så vi kanske kan enas om följande ödmjuka krav:

0 timmars arbetsdag med bibehållen lön…

I thought I should call and let you know how things stand.
I know you’re real proud of this world you’ve built,
the way it works,
all the nice little rules and such.
But I’ve got some bad news.
I’ve decided to make a few changes…