Vänsterpartiet i Stockholms landsting vill förbjuda reklam på tunnelbana, bussar och sjukhus. Varför inte, den som någonsin åkt tunnelbana i Stockholm har garanterat förfasats över den förfulning reklamen innebär.
Intäkterna från reklamen är dessutom så låga att det enligt Vänsterpartiet hade räckt med en skattehöjning på fem öre för att tänka bortfallet. Det finns många fördelar med en helt skattefinansierad kollektivtrafik. Kawa Zolfagary nämner några i ett inlägg på Politism.
Men fördelarna med en helt skattefinansierad kollektivtrafik är många. Vi kan slippa allt från farliga spärrar (som kostar pengar), väktare och kontrollanter (som kostar pengar) och reklam i alla offentliga utrymmen (som inte ger så mycket pengar). I stället kan vi få en kollektivtrafik som alla har råd att utnyttja, vilket är smart ur ett klassperspektiv men också sunt för miljön.
Men det är några fler saker om reklam som är värda att nämna i sammanhanget.
När reklamplatser är några av de få utrymmen där det går att uttrycka sin mening och dessa platser säljs för dyra pengar, innebär det att bara den som har mycket gott om pengar kan göra sin röst hörd på offentliga platser.
Ingenting är någonsin reklamfinansierat. De pengar som kommer in via reklam betalas alltid i slutändan alltid av oss konsumenter. Kostnaden för reklamen är nämligen alltid inbakad i det pris vi betalar när vi köper varan i reklamen.
En reklamfinansierad kollektivtrafik säljer heller inte reklamplats utan en helt annan vara, nämligen de resenärer som tar del av reklamen. De tar betalt för att leverera de resenärer som tar del av reklambudskapen. Reklamen i sig är ju helt värdelös om ingen tar del av den.
När du tar del av reklam i tunnelbanan har du alltså både betalat reklamen själv och blivit såld av den som driver tunnelbanan. Det är dessutom inte orimligt att betrakta aktiviteten att ta del av reklam som en form av arbete. Vi uppmuntras att konsumera, lär oss vad vi ska konsumera samt producerar den vara – resenärer – som säljs till annonsörerna.
Någonting säger mig att det skulle vara betydligt trevligare och rättvisare att bara höja skatten med några öre. Då fick var och en dessutom bidra efter förmåga.