När vi tar del av nyheter eller annan information på torg gör vi det ibland med hjälp av olika ”smarta” maskiner, som telefoner, surfplattor eller det senaste tillskottet smarta klockor.
För någon dag sedan skrev jag om hur andra användare på sociala medier blir en sorts filter eller redaktörer som påverkar vilken information vi tar del av. Men det är inte bara andra människor som fungerar som redaktörer utan även icke-mänskliga objekt som exempelvis just smarta maskiner eller de algoritmer som styr hur, när och vilket innehåll som visas på Facebook.
Det är en massa olika saker kopplade till maskinerna som påverkar vilken information som når oss och hur vi tar del av den. Storlek på skärmen, uppkoppling, olika funktioner och program, typ av abonnemang eller varför inte det faktum att företag som levererar internet ger upp nätneutraliteten, det vill säga skapar gräddfiler för vissa sajter.
Det går såklart att skriva en hel avhandling om hur min telefon påverkar min världsbild. Det ska jag inte göra. Däremot vill jag sätta in maskinerna i ett sammanhang. Undersöka vilken roll de spelar ur ett ideologiskt perspektiv på mitt torg.
Döljer de maktrelationer? Påverkar de människors beteenden? Skapar de samtycke till rådande samhällsutveckling?
Ett fenomen som jag tycker är särskilt intressant är smarta klockor. Klockor är inget nytt. De har funnits länge och besvarar troligen mina ovanstående tre frågor med ett rungande: ja.
Men det finns också en ny aspekt med de smarta klockorna som är intressant. Som skiljer dem åtminstone lite grann från både andra klockor och andra smarta maskiner.
Jag har ingen aning om klockorna är en fluga som snabbt kommer att försvinna eller vilken typ av klockor som kommer att dominera om de inte gör det. Men låt oss säga att de blir allt vanligare och att Apple blir ledande i utvecklingen precis som företaget är när det gäller telefoner.
Den stora och delvis nya grejen med Appels klockor upplever jag vara den biologiska information – de hälsodata – som klockorna samlar in och hanterar. Så här presenterar företaget själva klockan:
Ger motivation.
Håller dig frisk.
Apple Watch registrerar dina träningspass, håller koll på dina aktiviteter och uppmuntrar hälsosamma vanor. Under hela dagen. Så att du alltid kan vara på topp.
Klockan kan bland annat räkna steg, mäta puls, räkna kalorier och knacka på handleden när den tycker det är dags att ställa sig upp eller dricka ett glas vatten. Det finns en mängd olika tränings- och hälsoappar som går att synka med klockans egen centrala hälsofunktion ”The Activity App”.
Och hälsosamma vanor är ju bra. Eller?
Ur ett ideologiskt perspektiv är det fullkomligt självklart att en klocka som då och då ber mig ställa mig upp och dricka vatten påverkar mitt beteende. Även om jag skulle vara olydig tvingar den mig att förhålla mig.
Klockan döljer dessutom mängder av åtminstone potentiella maktrelationer. Ofta positivt betingade med uppmuntran och belöningar. Kontroll fungerar ju ofta så nuförtiden.
ICA lanserade exempelvis en ”hälsoapp” för en tid sedan som ger rabatt till den som går eller springer en viss sträcka. Någonting säger mig att vi kommer att få se massor av liknande program till de smarta klockorna som är specialiserade på hälsodata.
Klockan förvandlar mig i det här fallet inte bara till kund utan dessutom en kund som genomför vissa fysiska aktiviteter. Vilket innebär både en maktrelation och ett ändrat beteende.
En dag kanske jag får en smart klocka i julklapp av min arbetsgivare. Det kanske också finns en lönebonus att hämta om jag uppnår vissa hälsomål. Om jag blir sjukskriven kanske Försäkringskassan vill samla in en del data som ett led i min rehabilitering.
Vad myndigheter som Arbetsförmedlingen, socialtjänsten eller Kriminalvården skulle kunna använda smarta klockor till vågar jag inte ens tänka på.
Sedan återstår givetvis frågan om vad den växande skaran datalangare tänker hitta på med alla dessa data om min kropp och hälsa. Med lite tur nöjer sig de kanske med att rikta lite reklam nu när de vet precis var jag är på väg och hur jag mår. Har jag otur hittar de på något jag inte ens kan föreställa mig än.
Nä, nu är det dags att ställa sig upp och dricka ett glas vatten. Ooops, där kickade visst samtycket in också. Hegemopolis – Fredrik 1 – 0.
Skumrask 