Den tredje aspekten av kommunikation jag vill titta närmare på är sociala medier. Det är främst två saker som intresserar mig. Dels sociala medier som förmedlare av nyheter i en mycket bred definition. Dels det faktum att även sociala medier är ett torg.
Jag inbillar mig att fler och fler får mer och mer av sina nyheter via sociala medier. Åtminstone ser det ut så för mig. De flesta nyheter jag tar del av har jag hittat på Facebook eller Twitter.
Det innebär att någon valt ut dem åt mig. Det är alltså inte längre bara en redaktör på en tidning som gör nyhetsvärderingen åt mig utan också en annan användare på sociala medier. Jag inbillar mig att det här får konsekvenser. Jag inbillar mig att de här ”informella redaktörerna” eller ”curatorerna” får ett visst inflytande.
Själv följer jag ett antal personer, särskilt på Twitter, bara för att de ofta levererar intressanta nyheter inom respektive specialområde. Jag är mycket nyfiken på vad det här dubbla eller ibland mångdubbla redaktörskapet innebär för människors världsbild. Förstärks vissa saker? Missar jag annat? Lever jag i en så kallad filterbubbla?
Särskilt intressant är det att koppla den här frågeställningen till mina grundläggande om maktrelationer, påverkan på beteenden och samtycke när det gäller samhällsutvecklingen.
Den andra saken jag är nyfiken på rymmer något som vid en första anblick kan verka som en motsägelse. När vi befinner oss på ett torg i en stad befinner många av oss samtidigt på ett annat ”torg”, nämligen internet. I och med internet, ny digital teknik och de sociala mediernas intåg befinner vi oss i någon mening alltid på torget.
Samtidigt som torg är städer blir allt mer privatiserade krymper våra egna privata sfärer. Våra samtal, bilder, upplevelser, åsikter, preferenser, relationer och mer eller mindre exakta platsangivelser samtal, bilder, händelser kan på ett ögonblick nå ut till miljontals människor. Snart har de flesta människor ständigt med sig en digitalkamera, vare sig de vill eller inte. Ett knapptryck på mobiltelefonen och tusentals andra över hela världen har tillgång till all möjlig information om oss som sedan aldrig försvinner (och som också samlas in och används systematiskt, men det är en annan historia)
Denna ökade ”öppenhet” är inte något som bara berör virtuella torg. Precis som den ökade privatiseringen inte bara gäller fysiska torg. Ett fysiskt torg kameraövervakas. Det kanske spelas in teve- och radioprogram där.
De större virtuella torgen är alltid privata. Det har heller inte skett någon privatisering eftersom de var privata redan från början. Facebook äger all kommunikation på Facebook, bloggportaler äger innehållet på bloggarna, och så vidare.
Så samtidigt som torget vi står på privatiseras, privatiseras också de mängder information vi sprider om oss själva i samma ögonblick som vi trycker på den där knappen
Skumrask 