Otillräckliga konsumenter är konsumismens underklass och består av bland annat av unga utan grundskoleutbildning, långtidsarbetslösa, evighetsgäldenärer och andra skuldsatta, fattiga ensamstående föräldrar, hemlösa, tiggare, fattiga missbrukare och papperslösa migranter. Det är viktigt att komma ihåg att alla arbetslösa inte är otillräckliga konsumenter eller tvärtom. Är det någon historisk jämförelse som är relevant är det alltså inte med arbetslösa utan snarare med det av Marx med flera så hatade trasproletariatet.
Otillräckliga konsumenter fyller ingen viktig funktion inom en kapitalistisk ekonomi som exempelvis arbetslösa gör. Arbetsmarknaden behöver en reservarmé av arbetslösa bland annat för att kunna parera förändringar i produktionen. Aktiva arbetslösa fyller också en roll när det gäller att hålla löner och inflation nere. Ju fler som konkurrerar om arbetena desto lägre löner behöver de som anställer erbjuda.
Någon motsvarande roll spelar inte de otillräckliga konsumenterna. De hålls därför borta med hjälp av ekonomisk rensning, exkluderande design, betalningsanmärkningar, skuldsättning, negativ övervakning och förbud.
De demoniseras inom media och politiken och stämplas som lata, oansvariga, ovilliga att arbeta eller ”göra rätt för sig” eller till och med kriminella och farliga.
Demoniseringen ger upphov till politiska krav på hårdare tag, ännu mer ekonomisk rensning och ännu skarpare uppdelning mellan tillräckliga och otillräckliga konsumenter vilket leder till ytterligare demonisering. Och så vidare.
Fördjupning:
Zygmunt Bauman Konsumtionsliv
Alejandro González Iñárritu Biutiful
Skumrask 