Marginalanteckningar till Christian Fuchs Culture and Economy in the Age of social Media. Del I
Fuchs inleder boken med att betona vikten av en bred definition av kultur och kulturarbete. Han poängterar också att de är materiella företeelser och ingenting som börjar och slutar med ett verk. Där finns också alltid maskiner, plattformar, infrastruktur och ekonomiska förutsättningar.
I samma stund vi inser att det finns en koppling mellan exempelvis teknologi och innehåll går det att följa en kedja från en statusuppdatering på mobilen till en gruva i Kongo där en slavarbetare utvunnit den coltan som använts vid tillverkningen av samma mobil.
Alla i kedjan arbetar med kultur, precis som exempelvis en pianotillverkare, en kompositör och en pianist. Resultatet av deras respektive arbete förvandlas till varorna piano, komposition och konsert.
Och visst. När jag skriver en statusuppdatering, en tweet eller ett inlägg här arbetar jag. Frukterna av mitt arbete förvandlas till varan ”innehåll”. Inte nog med det. Förekommer det reklam på plattformen där jag befinner mig förvandlas jag själv, vare sig jag vill eller inte, till varan ”annonsmottagare” en vara som sedan säljs till företag som vill annonsera.
Kultur tillverkas i en global fabrik där sysslorna är fördelade över klotet. Råmaterialet till maskinerna utvinns i Kongo eller Afghanistan. Maskinerna ritas och marknadsförs av ett företag i Cupertino. Delarna tillverkas och plockas samman i Kina. Koden knackas i Indien och Taiwan. Färdiga maskiner och abonnemang säljs på köpcentret Emporia. Jag skriver den här texten i en soffa hemma hos mig och du kanske läser den i en soffa hemma hos dig. Alla inblandade har på olika sätt arbetat med texten du just läser.
Det här gäller givetvis inte bara kultur utan de flesta mänskliga aktiviteter. Det finns ytterst få saker där människor är iblandade som helt saknar koppling till nätet. Som inte ingår i en kedja likt den jag beskriver ovan.
Tänk om vi kunde skapa en allians med kedjan som utgångspunkt? I vår del av världen blir arbetsplatsen allt mindre betydelsefull. Jag har exempelvis inte haft ett skrivbord hon någon av mina arbetsgivare på snart tio år.
Det gäller inte bara mitt arbete eller min typ av arbete. I vissa fall sprids produktionen på mindre enheter på olika platser istället för att vara samlad. I andra fall är arbetarna inte anställda av företaget de arbetar hos, utan av ett som arbetsplatsen betalar för att slippa undan sitt ansvar som arbetsgivare. I ytterligare fall har arbetare blivit företagare mot sin vilja och får styra upp eventuella arbetsplatser på egen hand.
I tredje världen ser produktionen däremot ut som den brukade göra hos oss. Möjligen smutsigare och med sämre villkor för arbetarna. Men oavsett är vi alla delar av olika globala kedjor. Vi har gemensamma intressen. Tänka om vi kunde agera tillsammans utifrån dessa. Tanken svindlar.
Skumrask 