Bostadsbubblans hegemoni

bubbla

Efter gårdagens nyhet om mäklarfirman med exkluderande design utanför sitt kontor i de finare delarna av London kan det vara på sin plats att säga något om den beryktade bostadsbubblan.

Det finns få tydligare exempel på borgerlig hegemoni är bostadsmarknaden. Hegemoni kan beskrivas som ett sätt att organisera samtycke kring något och handlar på ett grundläggande plan om hur den härskande klassen behåller sin makt genom att få övriga samhällsmedborgare att acceptera den rådande samhällsordningen . Olika intressen – kulturella, politiska och särskilt ekonomiska – samverkar för att skapa samförstånd och därigenom kunna flytta fram positionerna ytterligare.

När det gäller bostadsmarknaden samverkar ekonomiska, politiska, mediala och kulturella intressen med olika institutioner som banker, media, mäklarföretag, intresseorganisationer och enskilda aktörer. Det finns grundläggande ekonomiska drivkrafter, stora som små, bakom bostadsmarknaden. Kapitalismen har ett behov av att expandera. Banker och mäklarföretag har ett behov av att göra vinst. Enskilda personer och bostadsrättsföreningar kan tjäna pengar på ombildningar av lokaler och hyresrätter till bostadsrätter.

Det finns också politiska drivkrafter bakom. Politiska beslut skapar medvetet eller omedvetet bostadsbrist vilket gör att priserna stiger. Detta gynnar vissa aktörer ekonomiskt. Det finns också en politisk idé som under olika tider varit mer eller mindre uttalad, om att den som äger sin bostad är mindre benägen att sluta arbeta, strejka eller på annat vis dra ner på produktions- eller konsumtionstakt. Under efterkrigstiden subventionerade exempelvis den amerikanska staten köp av egna bostäder. Syftet var att skapa en medelklass som värnade om sina privilegier. Skuldtyngda medborgare har ingen annat val än att sköta sig

Även här i Sverige förekommer politiska reformer som innebär direkt ekonomiskt stöd till investeringar i boende. Det så kallade ROT-avdraget innebär att den som äger sin bostad kan göra ett avdrag på 50 000 kronor per år för arbetskostnader i samband med renoveringar, om- och tillbyggnader. Det finns alltså en högst aktiv skattepolitik som gynnar investeringar i det egna boendet. Och som i sin tur skapar skötsamma arbetare och konsumenter.

Det finns också mediala krafter bakom. De flesta svenska morgontidningar har en bostadsbilaga. Bilagan säljer både tidningar och genererar annonsintäkter. Den mäklarägda portalen hemnet.se har enligt KIA-index, som mäter trafik till webbplatser, närmare 1 400 000 miljoner besökare i veckan och visar över 1 000 000 bostadsannonser per dag.

Förutom rena bostadsannonser har många dagstidningar och tidskrifter dessutom både redaktionellt material och annonser som rör inredning, renovering, trädgårdsarbete, odling och olika typer av design. Detta material riktar sig främst till de som äger sitt boende då det är betydligt mer begränsat vad den som hyr sin bostad får göra för förändringar.

Ekonominyheterna rapporterar om räntelägen och experter uttalar sig om huruvida bostadsinvesteringar för tillfället är en god affär eller inte. Ord som ”bostadskarriär” etableras. Några av våra populäraste tv-program och mediapersonligheter handlar om eller är starkt förknippade med bostäder, renoveringar och heminredning. Sommartorpet, Nya rum, Ernst Kirchsteiger, Äntligen hemma, Fuskbyggarna, Martin Timell och Arga snickaren är några exempel.

Människors grundläggande behov att ha någonstans att bo exploateras av ekonomiska intressen och detta rättfärdigas sedan av genom en rad olika mediala, politiska, kulturella och materiella praktiker. Hegemonin kring bostadsmarknaden normaliserar och uppmuntrar investeringar i människors boende.

Men precis som när det gäller exkluderande design lyser dock frågor kring hemlöshet och personer som överhuvudtaget inte har någonstans att bo med sin frånvaro.

Version av ett kapitel ur ”The Message is the Medium” av Fredrik Edin (2014)