Trots att jag sovit på saken har jag inte blivit klokare sen igår. Förstår faktiskt inte Ekströms kommentar.
Ok, Selma är inte det bästa exemplet på problemet med att företag kan äga upphovsrätt till historiska händelser. Det är däremot ett mycket aktuellt exempel med tanke på att filmen nyss haft premiär samt nominerats till en Oscar för bästa film.
Om Ekström lyssnat på hela essän hade han hört att jag även nämner fall där MLK Estate hindrat journalister, dokumentärfilmare och författare.
Sedan går det ju alltid diskutera lämpligheten att börja använda en sorts ”fair use” enligt amerikansk modell. Jag tycker dock problemet är att MLK Estate överhuvudtaget har upphovsrätt till historiska händelser, inte att deras upphovsrätt bör regleras åt ena eller andra hållet.
Det märkligaste är dock Ekströms försvar för ”enskilda kulturskapare” och ”det nya intellektuella proletariatet”. MLK Estate är alltså ingen enskild kulturskapare eller del i något proletariat utan tvärtom en välbeställd organisation vars affärsidé är att stämma bland annat kulturskapare. Den hunden saknar inte bara ben utan skäller dessutom på helt fel träd.
Skumrask 