Jag har sett färre filmer och fler tv-serier i år. Precis som vanligt alltså- Glädjande nog var det väldigt många serier som lyft sig. Homeland, Sons of Anarchy, The Newsroom, Game of Thrones och Bron var i samtliga fall bättre än förra säsongen.
Frågan är om inte SoA var bättre än någonsin. Den har utvecklats från lovande, till dålig til helt ok. Och oroa dig inte, det blir en sjunde och sista säsong. Dessutom planeras en ”prequel” som ska handla om när gänget bildades på 60-talet. Däremot har jag faktiskt inte sett Breaking Bad trots att de är en av mina favoriter. För mig var kyckling-kungens sorti den perfekta avslutningen och jag har inte lyckats uppbåda någon entusiasm för serien dess.
Några riktigt bra serier och filmer
Återträffen
För tredje året i rad står kvinnor bakom årets bästa film (Apflickorna 2011, Äta sova dö 2012). Borde sända en signal till bland annat festivalen i Cannes som har haft en enda kvinnlig tävlande senaste två åren. Anna Odells Återträffen är lika mycket konst som film och dessutom det som gripit mig mest i år.
Weissensee
En Romeo och Julia som utspelar sig i Östberlin i början av åttiotalet. Stasi-chefens son och dissident-sångarens dotter blir kära. Snygg och välspelat, fina gamla bilar, fantastisk kontorsinredning samt en jämförelsevis nyanserad bild av DDR.
Rectify
TV-seie om Daniel Holden som suttit i fängelse i 19 år och i väntan på avrättning. Han är dömd för att ha mördat och våldtagit sin då 16-åriga flickvän. Men ett DNA-test visar att fallet inte är så självklart och Holden släpps ur fängelset i väntan på ny utredning. Han återvänder till den lilla hemstaden Paulie i Georgia som fortfarande är splittrad och traumatiserad av mordet. Holdens syster har alltid trott att brodern är oskyldig och har kämpat oavbrutet för att få honom friad medan andra är lika övertygade om att han är gärningsman. Aden Young som spelar huvudrollen agerar precis lika vilsen och alienerad som jag föreställer min att någon som suttit isolerad i 19 år skulle vara. Det fina med Rectify är att ingenting är självklart. Det går inte ens att lita på vem som är god och vem som är ond. Är Daniel Holden skyldig? Var hans erkännande framtvingat? Han han gjort det tillsammans med någon annan? Är det någon eller några helt andra? Helt klart är att såren aldrig läkts och att en rad personer vet saker de inte berättat.
Krigets unga hjärtan
Tysk serie i tre gånger en och en halv timme om ett gäng barndomsvänner i Berlin vars tillvaro slåss i spillror när andra världskriget bryter ut.
The Act of Killing
Dokumentär om ett av historiens värsta folkmord då den indonesiska regimen på 60-talet mördade flera miljoner misstänkta kommunistsympatisörer. Ett folkmord som myndigheten Forum för levande historia som upplyser om just folkmord inte nämner ett ord om. Kanske var det fel politisk färg på offren? Tur att Joshua Oppenheimer gör ett så bra jobb med att berätta den här historien.
The Fall
TV-serie som utspelar sig i Belfast och handlar om en synnerligen sjuk, brutal och listig seriemördare. Kommissarie Stella Gibson, suveränt spelad av Gillian ”Agent Scully” Anderson sätter igång en sällsynt spännande jakt. Det bästa är att hon tillåts vara stark, egensinnig och ta för sig utan att de måste förklaras med någon typ av diagnos som när det gäller starka kvinnor i serier som Homeland och Bron.
Elysium
Science fiction av sydafrikanen Neill Blomkamp. Har beskyllts för att spegla klassamhället på ett lite väl simpelt vis. Även om det finn en poäng i detta så speglar den till skillnad från många andra klassamhället. Dessutom är det befriande med enkla analyser och övertydlig symbolik i tider av ”å ena sidan, å andra sidan…”. Önskar att filmens anda av att konstatera var pengarna finns. åka dit och stjäla dem för att sedan dela ut dem till fattiga kunde fungera som valstrategi för något parti. Ett plus också för att Neill Blomkamp alltid gör estetiskt fulländade filmer med lagom mycket smuts (det vill säga väldigt mycket smuts) och lagom många detaljer från samtiden att känna igen. Årets actionfilm.
Low Winter Sun
TV-serie som bygger på en brittisk förlaga och utspelar sig i ett Detroit i totalt förfall. Ett antal mer eller mindre korrupta poliser blir indragna i en riktigt trassliga härva när en av dem mördas av de två andra. Den amerikanske producenten tyckte så mycket om det brittiska originalet att huvudrollsinnehavaren Mark Strong fick spela huvudrollen även i den nya versionen. Inget mästerverk, men helt ok underhållning om en gillar att kolla på smutsiga städer och smutsiga snutar. En bonus är att James ”Ziggy Sobotka” Ransone spelar skurk på uppgång.
Compliance
Som film betraktad är Compliance långt från något mästerverk. Däremot är den en ytterst obehaglig historia som bygger på ett flertal verkliga händelser. Dessa händelser möjliggörs av en arbetsmarknad där anställda har allt färre rättigheter. Året bästa påminnelse om varför facklig kamp är så viktig.
Pain and Gain
Ok, den var kanske inte så jättebra, men jag älskar ju bodybuilding
The Grandmaster
Väldigt vackert om Ipman, mannen som lärde Bruce Lee kung fu.
Skumrask 