Det var oerhört kul att utnämna Äta sova dö till årets film. Kan inte minnas när jag såg en bättre svensk film. Extra roligt att den är gjord av en kvinnlig debutant då filmklimatet i landet präglas av att samma trötta gubbar får göra samma trötta film om och om igen.
Förutom filmerna på Arbetarens lista har jag som vanligt sett mest tv-serier. Många av dem brittiska. Förutom Black Mirror som väl egentligen bör räknas till 2011 kan jag rekommendera Shadow Line, Blackout och Secret State. Boss var också riktigt bra, påminde en del om spelet kring borgmästaren i The Wire. Homeland lyckades föra upp en mycket bra första säsong och Breaking Bad hålla intresset uppe till nästa sommar då serien slutar på riktigt.
Men mest av allt tyckte jag givetvis om Berlin Alexanderplatz. Men även om Weimarrepubliken tycks vara på gång att återuppstå vore det förmätet att räkna den till 2012.
Mest förvånande var att Skyfall inte var bara var bra-för-att-vara-Bond, utan en helt ok film och att Jeremy Renner lyckades ersätta Matt Damon i Bourne. Det var inte Renners fel att filmen inte höll hela vägen. Första tredjedelen var riktigt bra, andra ok medan den tredje var absurt dålig.
Nu ljög jag. Det mest förvånande var givetvis att årets allra bästa film, Rampart, överhuvudtaget inte gick på bio. Tekniskt sett är den väl från 2011 överallt i hela världen och givetvis på internet. Förutom i Sverige eftersom biodiktaturen valde att prioritera en rad andra ”mästerverk”.
I år ser jag fram emot Django Unchained, Promised Land och The Master samt att få bilda mig en egen uppfattning om kontroversiella Zero Dark Thirty.
Skumrask 