2012 och mitt första år som kulturredaktör för Arbetaren är slut. Tack för stöd, kommentarer, kritik, synpunkter och artikelförslag. Det har varit ett fantastiskt kulturår på många sätt och jag skulle vilja ta med mig en del saker för att göra 2013 till ett ännu bättre.
Kärleken från Birgitta Stenbergs samlade produktion som fick ett mycket välförtjänt erkännande genom filmen Alla vilda. Klasshatet från Johan Jönssons poesi som väckt så mycket förfäran bland den bajsnödigaste delen av övre medelklassen. Ärligheten från klasskildringar som Gabriela Pichlers Äta, sova, dö. Äntligen skildras andra samhällsklasser än förvirrad borgarklass vilse bland barerna kring Stureplan i Stockholm. Humorn från Sara Granérs All I want for christmas is plan-ekonomi och Slavoj Zizeks samlade vitsar som äntligen givits ut i samlad form. Visst är allting elände, men vi måste kunna skratta åt eländet.
Galenskapen från Nikanor Teratologens Äldreomsorgen i övre Kågedalen, denna milstolpe i svensk litteraturhistoria som äntligen givits ut på nytt i en mycket vacker utgåva. Uthålligheten hos Terre Thaemlitz som gav ut ett 32 timmar långt album bara för att berätta att lönearbete suger och att är, vi ser ut och älskar precis hur fan vi vill. Skarpsinnet hos Charlie Brooker som med mini-tv-serien Black Mirror berättade att vi någonsin kan tänkas behöva veta om samhället. Och lite till.
I år kommer vi bland annat att rapportera från Ungdomshusets ruiner i Köpenhamn, ett Baader-Meinhof-lajv i Norge, hiphop-scenen i Tanzania och ett Afghanistan där subkulturerna blomstrar som om det vore Västberlin under kalla kriget. Vi kommer att träffa Bifo, Isaac Rosa, mannen som kallas Brasiliens Slavoj žižek samt få en redogörelse för nya materialistiska strömningar inom feminismen. God fortsättning
Ur Arbetaren #51-52 2012
Skumrask 