I veckans Arbetaren skriver Andreas om spelbranschen, Måns har kollat in filmen Inde Game, Daniel har sett Sugar Man och Ivar har läst Hannes Råstams bok om härvan kring Sture Bergwall.
Själv bidrar jag med detta:
[Reggaepionjär] Tom Hofwander 1954-2012
Tom ”Internal Dread” Hofwanders betydelse för svensk reggae, dub och annan musik med rötterna i Karibien går inte att överskatta. Han har under åren gjort massor av egen musik, producerat andras musik, gett ut musik, arrangerat konserter och dessutom hunnit med att vara en av landets främsta ljudtekniker. Tack för all inspiration, tack för all musik. Vila i frid Internal Dread.
[Yttrandefrihet] Ska det vara så svårt?
I fredags avslutades rättegången mot Pussy Riot i Moskva. De tre medlemmarna dömdes till vardera två års fängelse. Detta är givetvis oförenligt med demokrati och Ryssland förtjänar skoningslös kritik. Tyvärr är kritiken inte alltid lätt att framföra. Under ett sällsynt tydligt utbrott av ofrivillig ironi arresterades ett antal aktivister som deltog i en manifestation i Marseille till stöd för Pussy Riot. Deras brott? De hade täckt över sina ansikten, vilket är förbjudet i Frankrike sedan det instiftats en lag för att hindra muslimska kvinnor från att bära slöja.
Det kan också vara på plats att påminna om de två unga engelsmän som förra sommaren dömdes till vardera fyra års fängelse för att ha startat grupper på Facebook. Yttrandefriheten hotas tyvärr inte bara i Ryssland.
[Studiecirkel] Berlin Alexanderplatz avsnitt 2
Franz Biberkopf berättar att det finns 637 000 arbetslösa i Berlin. Arbetslösheten kom dessutom att stiga de närmaste åren ända till Hitler tog makten, utökade krigsmakten, tillverkade vapen och byggde motorvägar, koncentrationsläger och invaderade grannländer.
Franz är en av alla dessa arbetslösa. Han försöker sälja slipshållare, men är en usel försäljare. Han provar att sälja homoerotisk litteratur, varpå hans fästmö flippar ut. Till sist skämmer han ut sig genom att sälja nazistisk propaganda, trots att han inte är nazist utan snarare politiskt förvirrad och desillusionerad. I något sorts tafatt försök att ingjuta mod brister han då och då ut i nationalromantiska sången ”Die Wacht am Rhein”. Franz situation förvärras gradvis och blir mer och mer förnedrande och han hotas till sist med spö av sina gamla kamrater.
För kapitalismen är det viktigt att det inte finns några alternativ till lönearbete. Att arbetare inte ska ha något annat val än att stå till arbetsköparnas förfogande. Att så många som möjligt konkurrerar om jobben. I kapitalismens barndom brände man bokstavligen ner gårdar och fält för att tvinga de som levde av dem till fabrikerna. I dagens samhälle är ingen tvungen att sälja nazistisk propaganda. Däremot tvingas arbetslösa göra andra förnedrande saker som till exempel att tvångsarbeta inom Fas3.
Fas3, sänkta ingångslöner, sänkta ungdomslöner, bemanningsföretag och a-kassans gradvisa utfasning till förmån för socialbidrag eller inga pengar alls, är alla delar i det systemskifte som pågått de senaste 30 åren och som handlar om att hålla arbetskraften på fötterna för att kunna köpa vårt arbete ännu billigare, för att ge oss ännu färre valmöjligheter och tvinga oss acceptera ännu sämre villkor. Vi ska vara vad som på moderatsvenska kallas ”anställningsbara”, för och konkurrera om jobben och därigenom hålla lönerna nere. Samtidigt ska vi ha så ha låg ersättning som möjligt för att hålla inflationen nere.
Precis som på Franz Biberkopfs tid råder permanent massarbetslöshet och utanförskap i Europa. Precis som då ökar misären för de som befinner sig allra längst ner. Precis som då håller de som styr på att köra systemet i botten. Dags att göra något radikalt åt situationen så inte kriget, fascismen och morgondagens motsvarighet till Hitler blir lösningen den här gången också.
Fredrik Edin
Skumrask 