Vet inte om någon bryr sig men jag skrev också en inledare till veckans Arbetaren
Flera av artiklarna på veckans kultursidor handlar om politik. Politisk kultur innebär för många musik med klassmedvetna texter eller plakatpolitisk teater. Och den har givetvis också sin plats. Jag är själv uppvuxen med The Clash, Ebba Grön, Dead Kennedys och Ville, Valle och Viktor.
Men all kultur är politisk. Den bekräftar eller bekämpar. Neutral är den aldrig. Den som skildrar något utan att problematisera riskerar att reproducera och stärka de värderingar och strukturer som skildras. Om exempelvis privatiserad brottsbekämpning hyllas riskerar detta att ytterligare normalisera en samhällsutveckling där mindre nogräknade vaktbolag sköter sådant polisen brukade försöka sköta. Det är inte hela sanningen, men en del av förklaringen till att exempelvis Robocop är ett mästervek, medan Batman är skräp.
Det här ska varken överskattas eller underskattas. Så kallat videovåld har exempelvis högst begränsad effekt på våldet i samhället. Ingen blir heller nazist av att läsa Äldreomsorgen i Övre Kågedalen. Musik med klassmedvetna texter kan stärka de som lyssnar, men har tyvärr begränsad effekt på samhällsutvecklingen.
Med det sätt vi talar om, skriver om och gestaltar saker spelar roll. Att formulera problem och bestämma vilka frågor som hamnar på dagordningen är bland det viktigaste som finns. Och kultur kan fortfarande upplevas som hotfullt. Fråga det ryska punkbandet Pussy Riot som riskerar sju års fängelse för huliganism efter en regimkritisk spelning i en kyrka. Eller någon av de journalister och författare som sitter fängslade runt om i världen.
Här i Sverige griper vi än så länge inte punkare för att de är punkare. Vår ansvarige utgivare kommer heller inte att få skaka galler för något vi tyckt i Arbetaren. Men om du i din kulturutövning skulle hota starka kapitalintressen kan du vara säker på att polisen kommer även här i Sverige. Mer om detta på kultursidorna.
Skumrask 