I veckans nummer av Arbetaren skriver Daniel om Prometheus och Anna om universitetens allt snuskigare koppling till näringslivet. Jag har dessutom tagit mig friheten att skriva några rader själv. Om att jobba med reklam.
Här är mina tips:
[Historielektion i brittisk populärmusik] Kryptic Minds
Om du tar allt som varit bra med brittisk populärmusik de senaste 40 åren och kör det genom en köttkvarn kommer Kryptic Minds låtar ut som små fullmatade korvar på andra sidan. Vackra melodier, perfekta poprefränger, jamaicanska basgångar, baktaktsbeats och för all del ett eko av raspig triphop, musikhistoriens kanske mest underskattade och bespottade genre. Kryptic Minds, som släppte fantastiska albumet Can’t Sleep förra året är aktuella med två tolvor samtidigt. The Raven tillsammans med Biome och When Two Paths Cross på egen hand. Missa inte dem.
[Läsning] Stadsbiblioteket
Det var många som hörde av sig efter tipset om David Harveys Rebel Cities och frågade efter mer läsning om städer. Ett bra ställe att börja är i tidskriften Fronesis temanummer om just staden som kom ut för några år sedan. Den finns att köpa i välsorterade bokhandlar och innehåller essäer av bland andra just David Harvey, Saskia Sassen, Jan Wehrheim, Mike Davis och många andra.
Ett annat bra ställe att börja är Andy Merrifields Metromarxism: A Marxist Tale of the City . Merrifield presenterar en rad personer som tyckt och tänkt om städer. Guy Debord, Manuell Castells, Walter Benjamin och Henri Lefvebre för att nämna några.
Essäsamlingen Ojämlikhetens nya geografi är en fin introduktion till David Harveys författarskap och en bra start innan du ger dig i kast med Social Justice and the City som är lika aktuell idag som för 40 år sedan när första upplagan gavs ut.
En annan klassiker är Jane Jacobs tjocka och välskrivna Den amerikanska storstadens liv och förfall som innehåller bland annat detaljerade riktlinjer för hur täta, levande städer bör byggas. Saskia Sassens Territorium, makt, rättigheter: sammansättningar från medeltiden till den globala tidsåldern handlar inte uteslutande om städer, utan är en sorts gobaliseringshistoria med start på medeltiden.
Mike Davis har skrivit flera böcker av intresse bland annat Slum om den typ av stadsbebyggelse som tyvärr är hem för över en miljard människor.
Svenska böcker du inte får missa är organisationen Plankas Trafikmaktordningen som undersöker staden ur ett trafikperspektiv och bland annat förklarar varför våra städer är anpassade till bilar. Jacob Kimvalls Noll Tolerans som vi skrev om i förra numret handlar om repressionen mot gatukonst. Ur ett större perspektiv handlar den givetvis om vem som ska ha rätt att kommunicera i våra offentliga rum.
[Välgärning] Avskaffa privatskolesystemet
Det här är egentligen ingen rekommendation. Eller, jo. Det är det. Det har däremot inte med kultur att göra. Eller, jo. Det har det. Bland annat. Något måste hursomhelst göras. Och det är bråttom. Redan för några år sedan konstaterade skolverket att svenska skolor halkat efter internationellt sett. Inte nog med det. Klyftorna mellan barn från rika och fattiga familjer hade dessutom ökat. I år konstaterar Skolverket att utvecklingen fortsatt och att situationen förvärrats ytterligare.
Vad det här får för konsekvenser på lång sikt kan vi bara spekulera i. Det är ingen vågad gissning att en allt sämre skola med allt större skillnader leder till stora försämringar för hela samhället, inte bara för de direkt utsatta. Man kan tycka att även den mest vulgäre borgare borde inse vikten av att arbetskraften är så välutbildad som möjligt. Men uppenbarligen är det viktigare att några pigga entreprenörer kan sko sig på skattemedel än att alla barn lär sig läsa, skriva och räkna.
Privatskolesystemet i kombination med en Jan Björklund som gör sitt yttersta för att skrämma bort så många som möjligt från läraryrket är en tickande bomb som kommer att brisera gång, på gång, på gång under den närmaste decennierna. Det borde oroa alla som är intresserade av att leva i ett civiliserat samhälle. Var det verkligen en så dålig idé att vi skulle ha världens bästa skola och att den skulle vara lika bra för alla? Kan vi inte prova det igen? Innan det är försent? Tack på förhand.
[Stor röd maskin] Vladimir Krutov 1960-2012
Det finns få vackrare företeelser än ett kollektiv i perfekt harmoni. Ett sammansvetsat arbetslag, en samspelt orkester eller en balettensemble Som aldrig tar en steg fel, som inte bara kompenserar varandras brister utan dessutom gör alla delarna bättre. Som läser varandras tankar innan de ens hunnit tänka dem.
Den stora röda maskinen, sovjetiska hockeylandslagets förstafemma under 80-talet, var ett sådant kollektiv. Fetisov, Kasatonov, Krutov, Makarov och Larionov. Ishockeyns motsvarighet till The Beatles. Ett antal helt olika personer, hyfsat begåvade var och en för sig på olika sätt. Fullständigt briljanta tillsammans. En perfekt kombination av hårt arbete, rå styrka, teknisk briljans och blixtrande intellekt. Fullkomligt överlägsna produkter av ett grymt och omänskligt system som ytterst ovarsamt gjutit talangerna av svett, blod, tårar och stål.
Till skillnad från några av sina kamrater lyckades Krutov aldrig i NHL. Världsartisten avslutade sin karriär med att spela i division två i Jämtland. Men gör dig själv en tjänst och leta fram det internationella genombrottet då Sovjet slår silvermedaljörerna Sverige i VM 1981. Med 13-1. Konst blir inte särskilt mycket vackrare än så. Vila i frid Vladimir Krutov.
Skumrask 