Dagens nummer av Arbetaren innehåller mina första sidor som kulturredaktör. Är mycket stolt över att kunna presentera bland annat veckans ord, en betraktelse över hiphopens materiella historia samt det bästa som skrivits om Knausgård hittills.
Jag kommer att ha en egen spalt i varje nummer där jag tipsar om kultur. Här är veckans tips:
[TV-serie] THE SHADOW LINE
Sveriges television har köpt in en hel del bra serier de senaste åren. Som The Wire, Six Feet Under, Sopranos, Studio 60 on the Sunset Strip och nu senast Homeland som visades bara några veckor efter USA. Senast i raden är brittiska The Shadow Line som jämförts med just The Wire. Men riktigt så bra är den inte. Den har några skönhetsfläckar bland annat i form av töntiga actionscener. Men trots detta tillhör The Shadow Line det bästa du kan se på tv under våren. Vi får följa både buset och en rad konstaplar som antingen är dumma och korrupta eller snälla och om inte korrupta så åtminstone med ett och annat lik i garderoben.
Handlingen kretsar kring ett mord på en gangsterboss som personer på båda sidor av lagen försöker klara upp. Ihärdigast är en blomsterhandlare, den värsta brittiske filmpsykopaten sedan Begbie i Trainspotting samt Chiwetel Ejiofors lätt hjärnskadade kommissarie, som eventuellt är riktigt skum och eventuellt själv minns att han är riktigt skum. Bäst av alla är dock Stephen Reas mystiske man i hatt.
Några avsnitt har redan visats, men du hinner titta ikapp och följa upplösningen på fredagskvällar i tvåan eller på Svt-Play.
[Bok] REBEL CITIES
David Harvey har tidigare skrivit böcker om finanskriser, städer och den nyliberala världsordningens historia och Kapitalet. Boken alltså. Alla föredömligt välformulerade och pedagogiska. Faktum är att han sparat mig en hel del tid och pengar då jag sluppit läsa både ekonomisk historia och samhällsgeografi på universitetet. Ok, det där var inte riktigt sant, men du förstår säker vad jag menar.
Senaste boken, Rebel Cities, handlar också om städer. Men den här gången nöjer han sig inte med att bara förklara vad det är för fel på dem. Han är intresserad av vad vi kan göra åt saken också. Av att hitta en väg bortom både stat eller marknad, som varken innebär privat eller offentligt utan vad Harvey kallar allmänt. Allra mest intresserad är han av själva handlingen att skapa sådana allmänningar.
Rebel Cities handlar heller inte bara om gator och torg utan också om vikten att kontrollera språk och kommunikation samt motverka den patent- och upphovsrättslobby som blir ett allt större hot mot en positiv samhällsutveckling. Om att göra städer mer rättvisa, ekologiskt hållbara samt centra för anti-kapitalistiskt motstånd.
Med hjälp av exempel från bland annat Mexico, Bolivia, Indien och senaste tidens protester runt om i Europa bidrar Harvey med en av årets mest hoppfulla böcker. Rebel Cities är ett utmärkt exempel på att det går att beskriva sofistikerade teorier på ett lättbegripligt sätt och viktigast av allt, den visar att det går att omsätta idéer och erfarenheter i handling. För det räcker ju som bekant inte med att förstå världen.
[Remake] ROBOCOP
Den slovenske filosofen Slavoj Zizek menar att det finns få bättre sätt att lära sig hur samhället förändras än att studera originalfilmer och deras re-makes. Sällan dyker det upp ett så bra tillfälle att testa den här tesen som nästa år då en nyinspelning av Paul Verhoevens Robocop från 1987 går upp på biograferna. Originalet handlar om ett samhälle där ordningsmakten helt och hållet privatiserats. Eftersom detta mer eller mindre är verklighet idag håller det givetvis inte som tema i en science fiction film. Så regissören José ”Tropa de elite” Padilha måste hitta på något annat. Vad vet jag inte.
Vad jag däremot vet är att ingen mindre än svenske Joel Kinnaman kommer att spela huvudrollen. Måste medge att jag inte var så imponerad av Kinnaman efter hans insatser i en rad förfärliga svenska kriminalfilmer. Men i serien The Killing visade han sig mogen riktigt stora uppdrag. Robocop har premiär nästa år och jag är vansinnigt nyfiken på hur de ska hitta på något värre än att ett företag i säkerhetsbranschen bygger mördarrobotar av sönderskjutna poliser och skickar ut dem på gatan för att garantera för lag och ordning. Hur var det här då? Cirkulera!
[Album] SCUBA – PERSONALITY
Det mesta i genren dubstep låter förfärligt. Ungefär som dålig drum’n’bass på stesolid. Det finns givetvis undantag som Burial, Shackleton, 2562, Roska, Kryptic Minds, King Midas Sound och Ikonika. Ett annat är Paul ”Scuba” Rose som förutom att göra musik själv driver det minst sagt tongivande skivbolaget Hotflush Recordings. På senare år har han planterat sina urbrittiska dubrötter i Berlins technomylla och därmed lyckats kombinera det bästa av två världar. Albumet ”Personality” är ett utmärkt soundtrack till våren. Leta upp videon ”The Hope” för ett smakprov.
[Fenomen] DIE ANTWOORD
När jag stötte på den sydafrikanska bandet eller kanske installationen Die Antwoord för första gången för några år sedan tyckte jag att de var hejdlöst roliga. Jag var också övertygad om att jag snabbt skulle tröttna. Det gjorde jag inte. De är fortfarande hysteriskt roliga. Problemet är att jag inte förstår varför. Die Antwoord delar min bekantskapskrets i flera delar. De som tycker bandet antingen skrattar åt eller med den sydafrikanska subkultur som kallas ”zef” och har beskrivits som ”kind of like posh, but the opposite of posh”. Sedan ytterligare några som tycker de suger i största allmänhet oavsett vad de driver med.
Die Antwoord ser ut och låter som om de handplockat de mest vulgära elementen från rave och hiphop och är aktuella med albumet Ten$Ion. Bästa introduktionen är dock kortfilmen Umshini Wam från 2010 i regi av Harmony Korine, mannen bakom bland annat filmen Gummo. Leta upp den på YouTube, kolla in när Ninja och Yo-Landi Vi$$er rullar runt i pimpade rullstolar och grillar korv, och dra dina egna slutsatser.
[Författare] DAVID FOSTER WALLACE
En av samtidens riktigt stora författare, David Foster Wallace, har varit löjligt förbisedd i Sverige. Nu verkar det bli ändring på det. Två av hans böcker ges ut på svenska. Dels en nyöversättning av debutromanen från 1987, ”Systemet sopkvast” och dels en helt ny översättning av ”Blek Kung” som tyvärr blev Wallace sista bok. Manuset hittades efter självmordet 2008 och sammanställdes av hans redaktör.
Wallace storhet, förutom en språklig briljans som har få motsvarigheter, är att han ofta lyckas hitta det absurda i riktigt banala vardagsföreteelser, som om han kunde visa att i stort sett vilken kejsare som helst är naken. Blek kung är en bitvis hysteriskt rolig, bitvis oerhört tragisk berättelse om människorna på en myndighet där tillvaron är så trist att de anställda måste gå kurser för att inte ta livet av sig. Precis som på de flesta arbetsplatser alltså.
Åtminstone min sommar är räddad av dessa två tegelstenar. Nu återstår bara att se om någon törs försöka översätta hans allra bästa bok, den oerhört komplexa Infinite Jest. En inte alltför enkel uppgift gissar jag. I Infinite Jest har det för övrigt införts en sponsrad tideräkning där åren istället för att ha siffror är döpta efter varumärken i stil med Whopperåret och ”Year of the Yushityu 2007 Mimetic-Resolution-Cartridge-View-Motherboard-Easy-To-Install-Upgrade For Infernatron/InterLace TP Systems For Home, Office Or Mobile [sic]”.
Skumrask 