Detta har hänt: med ideologisk eld i baken försökte landstinget i Uppsala län att till varje pris göra sig av med vårdcentralen i Bålsta. De var så angelägna att det inte spelade någon roll att köparen, Medpro Clinic, inte hade de 20,1 miljoner landstinget tyckte var en skälig summa.
Inte så konstigt att Medpro inte hade råd. De hade nämligen skulder. Till landstinget.
Men sådana bagateller kan inte tillåtas hindra samhällsomvälvningen. Medpro kunde ju betala när de dragit in pengar. De kunde ju låna vårdcentralen ett tag, mjölka den på pengar och sedan köpa loss den. Med vårdcentralens egna pengar alltså.
Inte nog med det. Landstinget såg inte någon anledning att skriva avtal om avbetalningarna utan nöjde sig med en muntlig överenskommelse.
Landstinget i Uppsala är helt klart något på spåret. Förfarandet påminner om en metod väl känd bland trasproletära entreprenörer inbegripna med försäljning av pulver, den så kallade redisen. En redis innebär att varor köps mot ett muntligt löfte om betalning så fort samma varor sålts vidare.
En hugande entreprenör tar alltså några påsar, förlåt vårdcentraler, sjukhus, skolor, apotek eller daghem och tömmer dem på pengar och betalar för dem i efterhand. Om mjölkningen gått bra alltså. Och om inte entreprenören hållit fingrarna i kors bakom ryggen.
Något säger mig att all offentlig upphandling kommer att se ut såhär i framtiden.
Skumrask 